Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
PALME-nytt
svenska samhället; det är i så fall mycket allvarligt.
Det här är väl möjligtvis ett tecken på ett
önsketänkande som genast blommar upp i de högre
maktskikten?
PO: Jo - och det blommar upp säkert hos oss alla.
”Polisspåret
irriterar mig...”!
PO: Man kan tänka sig det fall att någon utländsk
nation har planerat och genomfört det här politiska
mordet med en stor organisation med en enstaka
människa. Som kan vara en knäppskalle i och för
sig, men organisationen står bakom. Det skulle ju
bli förfärliga... förfärligt komplicerat för Sverige.
Vad skulle vi göra? Skulle vi gå till internationell
domstol? Det är alltså groteska förhållanden! Det är
klart alla önskar en tydlig, ensam, gärna galen
människa...
LB: Men kan ni tänka er att man till och med går så
långt att vissa lösningar får inte tas fram? Alltså
exempelvis att det skulle skada landet, hota
rättsväsendet, om exempelvis säkerhetspolisen eller
polisen är inblandade?
YS: inte när det gäller säkerhetspolisen i vaije fall.
Jag tror... jag tycker, precis som PO, och det tror
jag de flesta kan hålla med om, att Ingvar Carlsson
säger till Ulf Adelsohn ungefär vad alla tänkte, och
ganska självklart liksom, och han tänker säkert
högt. Däremot märker man ju på Adelsohns referat
att de båda landar i att ”det är inte troligt”: det är
ingen knäppskalle, utan det är någon som vill skada
det svenska samhället.
Och jag tror - vi ska komma ihåg
sinnesstämningarna efter mordet på Olof Palme.
Liksom trycket att få veta allt som hände, och
varför, (konsekvenserna må bli vilka som helst) var
så starkt att jag har svårt att tro att det skulle...
PO: Ja, jag har många gånger tyckt att det här
polisspåret var nonsens, jag trodde inte en sekund
på det. Fast iag har långsamt blivit allt mer irriterad
när indicier pekar i den riktningen att saker inte blir
undersökta: det blir faktiskt väldigt irriterande att
man inte gräver ordentligt. Och när man säger "det
är förmodligen en knäppskalle” så åker man till
USA för att göra en psykologisk profil, så gör
amerikanska polisen en psykologisk profil på en
knäppskalle - iag förstår inte varför dom inte vände
sig till mig, för iag skulle kunna göra en
skönlitterärt högtstående beskrivning av en
knäppskalle, baserad på erfarenheter från
världslitteraturen, särskilt Dostoievskii: det är ingen
konst.
Men så blir det returinformation och så kommer
dom tillbaks och säger vi hittarinte den här
knäppskallen! — Det ligger alltför många olösta
problem inom ett bestämt fält, och det är för
många inom polisspåret för att jag ska vara riktigt
nöjd.
YS: Ja det kan jagju hålla med om: att mordet är
olöst det tyder ju på att det är nånting som man har
gjort fel...
LB: Nån kugge i det hela?
YS: Ja, nån premiss som inte funkar.
PO: Jag läste den ökände Ebbe Carlsson och hans
PKK-spår. Han har sagt en gång att man hittar
Palmes mördare om man följer PKK-spåret till
botten. Och alla trodde att han menade PKK. Han
kan ha menat ”den som placerade ut det falska
PKK-spåret i medvetenheten” och lät sökandet gå
efter detta, som kanske var (?) polissspåret - en
ytterst intrikat och komplicerad tanke. Men varför
inte?
LB: Som någon slags desinformation?
PO: Ja.
LB: Spaningsledningen arbetar ju nu efter teorin om
en ensam gärningsman. Man sa i våras att det är en
man som antingen är Christer Pettersson eller liknar
Christer Pettersson; det var Ölvebros ord.
Grundbulten i den teorin är Lisbet Palmes
vittnesmål och hennes utpekande av Pettersson. Det
är den saken som har styrt utredningens inriktning.
Men det finns en rad frågor att ställa kring Lisbet
Palmes agerande under utredningen. Jag har skrivit
till henne två gånger, inför det här programmet, och
bett om ett samtal, men hon har inte besvarat
breven. Med all respekt för hennes stora förlust för
åtta år sen finns det ändå skäl att fråga sig om det är
rimligt att utredningen styrts så hårt just på hennes
uppgifter.
Efter bioföreställningen gick makarna Palme upp
för Sveavägen, in mot city. Lisbet Palme ville nu gå
över gatan och titta i ett skyltfönster på andra sidan.
Dom gick sen vidare mot mordplatsen.
Det finns bara två vittnen, förutom Lisbet Palme,
som på nära håll såg vad som hände här,
sekunderna före skotten, och en av dom var vittnet
Björkman, som gick en 7-8 meter bakom makarna
Palme. Han hade varit på firmafest och var
berusad.
Men han uppfattade situationen så, och det
berättade han för polisen kort efteråt, och också för
sin fru när han kom hem, att han framför sig hade
ett sällskap på tre personer, som gick och pratade
med varandra en viss sträcka.
Sen la plötsligt mannen till vänster upp sin högra
hand på axeln på personen i mitten, och så liöd två
skott.
Vittnet Björkman har än i dag samma minnesbild av
att mördaren pratade med Olof Palme strax före
skottet. Han avfärdades av Hans Holmér som
ansåg att han hade varit alltför berusad för att vara
trovärdig.
Det andra vittnet var taxichauffören Anders
Delsbom, som hade stannat för rött ljus en 15 meter
härifrån, kort innan mordet skedde.
Anders Delsbom: Jag kom körande med taxibilen
uppför Sveavägen mot Kungsgatan och fick rött
8/94:8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
