Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
Ubåtar, minkar,
affären Bildt,
affären Palme...
Klockan är nu 21 på onsdagskvällen den 19
oktober, och jag har just sett Jan
Josefssons Striptease om Carl Bildts ryska
ubåtar. Jag är omskakad, skakad.
Det är förstås inte en slump att det är Striptease som
begår det slutliga inordet på decennier av ryska
ubåtsjakter: de har aldrig ägt rum. Det är Bildts
ubåtar, och de har aldrig funnits. Det är den stora,
svarta, kalla, hånfulla lögnen. På den lögnen har
Bildt levat högt under praktiskt taget hela sitt
politiska liv, på den lögnen blev han under tre år
vår statsminister.
Men är det då bara Bildts fel? Inte alls, Palme
knuffades in i ett höm av sin partibroder Sven
Andersson i den gamla ubåtskommissionen och av
den hyperenergiske Carl Bildt. Bottenspår, vi är
säkra, vi har ljudet! Ryska kränkningar - skulle
ubåten vara ett litet grund, kan jag väl aldrig tro...
Ingvar Carlsson då? Från mars 1986 satt han som
statsminister i fem och ett halvt år, men inte tog han
något krafttag i ubåtssumpen. Inte då. Han lät Emil
Svensson fortsätta med sina bottenspår och sina
utter...förlåt ubåtsljud. Och jag ser de perfekta
parallellerna, de kusliga parallellerna till mordet på
Olof Palme.
För hur har detta mord behandlats? Jo: i
yttersta samförstånd och harmoni mellan
Bildt och Carlsson, ta en kaka till. Varken
Bildt eller Carlsson har velat
verkligen undersöka, verkligen utreda.
Här hade hederlig politisk debatt kunnat
bränna till, ställa saker på spets, få
någonting gjort. Men vad vi sett är samma
långsamma mesiga lunk, samma låtsade
tilltro till ”myndigheterna”, samma lögner
presenterade som sanningar och samma
hån och ironi mot det lilla fåtal klentrogna
som inte tycker sig upptäcka annat än
kejsarens nya kläder.
Det är det absoluta samförståndet, i ubåtsfrågan och
i Palme-saken, mellan s och m som skapar kalla
kårar, kusliga kårar. Mellan s och m och alla
massmedier, skulle jag ha sagt förstås.
Jag berättade i nr 10 av PALME-nytt om alla dessa
byråkratiska höjdare som efter att ha misslyckats
med allt de företagit sig i Palme-ärendet numera
har placerats på toppjobb. Tolv hade jag med;
naturligtvis finns det fler. Kurt Malmström salt som
regeringens okonstitutionella gårdvar, i
Palrne-rumntet, tillsammans med Klas Bergenstrand.
Bergenstrand blev riksåklagare på kuppen, och
Malmström blev avdelningschef högt högt upp i
rikspolisstyrelsen; det är högre upp än det låter.
Sune Sandström, som låg aningen illa till mitt i
Ebbe Carlsson-affären, är på väg uppåt igen. fattas
bara annat, och inte fick Hjälmroth sparken som
länspolismästare efter den sällsynt snaskiga resan
till Bangkok, med barn och blomma till rabatterade
priser.
Och vem har sett till att de har fått avancera? Bara
Bildt? Bara Carlsson? Naturligtvis inte. Bildt och
Carlsson i skön sämja, ta en kaka till.
I mörka ögonblick frågar jag mig om
ubåtsaffären och Palme-affären har
fungerat som absoluta förutsättningar för
den hierarki vi i dag tvingas uppleva. Utan
ubåtar hade Bildt väl knappast blivit
högerledare och statsminister, och utan
Olof Palmes död hade väl ändå aldrig
sådana medelmåttor som Bergenstrand och
Malmström - och Almblad, höll jag på att
glömma! - kunnat avancera över byråchefs
grad. Hirschfeldt som ansvarade för
Palmes säkerhet .blev JK på kuppen (”på
kuppen”, igen). Ar det ruttet i toppen?
Och är de iskalla ubåtslögnema och de mörka
lögnerna kring Palme-mordet och
Palme-utredningen samma hemska andas barn? Har Bildt
och Carlsson, var för sig och tillsammans, upptäckt
att den stora lögnen endast kan upprätthållas om
den är absolut och total? Och har de upptäckt att
alternativen till de stora lögnerna måste vara
så djävliga , så livsfarliga för ”statsnyttan” att
de över huvud taget inte får vara tänkbara?
Jo då, det har de tillsammans upptäckt. Söndra och
regera - inte då. Spela under täcke och lägg de
verkligt farliga stridsfrågorna på hyllan, det är
modellen i dagens nergångna Sverige, ta en kaka
till!
Jag har visst berättat att jag för ett par år sedan
granskade Bildts lilla ubåtsaffär uppe på ÖB:s
bibliotek utan att hitta ett uns av bevis eller ens
möjlighet till bevis för att ubåtarna skulle vara
sanna. Jag ringde kommendören Karl Andersson,
som kan ubåtar och harhuvudet på skaft:
-Finns det inga ubåtar?
-Nej.
Striptease denna onsdagskväll satte slutpunkten.
Jag hoppas att Stripteases Lasse Borgnäs snabbt
kommer i gång med nästa inslag kring
Palme-utredningen så att det även här kan sättas punkt och
slut! Visa upp lögnerna, klä av lögnarna!
Sven Anér
11/94:9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
