Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
sänder 104 minuter väldokumenterad text om det
ouppklarade svenska statsministerattentatet, pekar
ut det svenska styrande etablissemanget som ledare
av en komplott mot Olof Palme, riktar strålkastarna
rätt in i ”den socialdemokratiska maktapparaten”
samt avslutningsvis konstaterar att ”misstanken
kvarstår att utredningen av mordet förhindras
uppifrån” - ja inte ens då störs letargin.
Ett par krusningar, dock, i periferin. Radions
Klarspråk - med dess anmärkningsvärt stora och
aktiva lyssnargrupper - registrerar det tyska
programmet, och Aftonbladets insändarredaktör ger
rent av plats för en kommentar.
Maktens intrigörer håller tyst
Men makten är tyst. Makten - den makt som
utpekas som själva mordets intrigör, konspiratör.
Den makten är tyst. Personerna som har makten
använder den inte till att utreda och upplysa, utan
till att trassla till nystanet, sätta skygglappar, lägga
locket på.
Sedan påtryckningar om en ny Palme-kommission
blivit märkbara redan 1991 och lett till
riksdagsbeslut om en dylik kommission 1993 är det
nu snart 1995 utan att någon kommission existerar,
ens på papperet. Det finns en Marjasin som
ordförande, sedan i september, men han har inga
ledamöter och inget kansli J Detta hann ju komma
precis till jul!/ Jag sänder honom brev ”c/o
justitiedepartementet”, men jag vet inte om de
kommer fram. I riksdagsdebatten om den nya
kommissionen (som först kallades
”medborgar”-kommission, men det förledet tycks numera ha
försvunnit) sa en borgerlig ledamot att ”svenska
folket inte bör fästa alltför stora förhoppningar vid
det som nu skall åstadkommas”; sannerligen en
symptomatisk start för en kommission som
tillkommer under närmast parodiska födslovåndor
och ”under politisk oenighet” (enligt
justitiedepartementets polisenhet).
Men tillbaka till makt och media. Mordet må vara
reducerat till en punkt i historien, ett årtal, ett hav av
för länge sedan vissnade rosor på Sveavägens
trottoar. Nu handlar det i stället om nya, skakande
uppgifter i en vanskött utrednings spår, uppgifter
som inte får publiceras i ett Sverige som borde vara
publicistiskt fritt.
Den ursprunglige spaningsledaren ljuger om sitt
mordnattsalibi, den centralt placerade
Parisambassadören ljuger om sitt mordnattsalibi - detta
v e t makten och myndigheterna, detta v e t
mediernas herrar. Dessa förhållanden har
konstaterats i böcker och nyhetsbrev av nära nog
underground-karaktär, men i de stora medierna,
inom Christina Jutterströms och Ingemar Odlanders
revir, har detta aldrig fått sägas ut, och om
böckerna över huvud taget recenserats har det skett
med en snabb och definitiv liten stjämsmäll.
5
En nyhet som inte slagits upp av DN och Rapport
ä r ingen nyhet - är det så?
Och har maktens folk sin tvätt med i mediernas
byk?
Ärligt talat: jag vet inte. Jag satt själv på 40-talet
ofta nattredaktör på Dagens Nyheter, med, efter
klockan 21, ensamt ansvar för denna tidning fram
till tryckstart fem timmar senare. Men aldrig att jag
fick några öppna eller dolda direktiv om hur jag
skulle förhålla mi g om det eller det inträffade, inga
personer eller förhållanden var belagda med tabu.
Fanns skelett i garderoben fick åtminstone
nattredaktören dem aldrig inom synhåll.
Hur är det i dag då, hrr chefredaktörer och
redaktionschefer och redaktionssekreterare? Hur
har ni det? Lyder ni order? Eller väter ni på tummen
för att känna efter om det kanske är någon särskild
vind som blåser? Palme? Nej, det blir nog ingen
löneförhöjning på en Palme-text, nej, vi står över
-är det så psalmerna går?
En makaber koral i så fall. Därför att det här jobbet,
med nyheter, är ju egentligen odelbart. Nyheten
måste få slå sig fram - och får den inte det,
stoppas den av ängsliga grindväktare och
maktlismande chefredaktörer - då är publicistikens
död inte långt borta. Demokratins död.
Bevittnar vi demokratins död?
Är det den döden vi bevittnar i dag? Ja, jag tror det.
Låt mig precisera. Dagens Nyheter har hittills inte
med ett ord nämnt det tyska radioprogram där
våldsam kritik mot hela det svenska samhället förts
fram. Detta är för mig ofattbart. Jag har några
sejourer bakom mig som uti andskorrespondent:
London, Paris, Moskva. Och var det något
denne korrespondent absolut inte fick missa så
var det utländska mediaattacker mot Sverige.
Absolut inte. Men i dag missar DN gladeligen 104
minuter av smattrande tysk kritik mot en vanskött
svensk polisutredning, med förgrening upp i det
högsta statliga etablissemanget! För att slippa... ja,
för att slippa vad då? Slippa bli avslöjad som den
onda maktens lismande lakej?
När makten, antingen blå eller röd, har ingått
fostbrödralag med media, antingen blåa eller röda,
då skrumpnar demokratin, medan herrarna håller
vackra tal i Bryssel och reportrarnas skockar
andäktigt fångar orden i sina mikrofoner.
Om Lidbom och Holmér inte ett ord. Om Lidbom
och Holmér naturligtvis inte ett ord.
1/95:5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
