Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
PALME-nytt
TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN
(Kungjord genom KK 1949:105; senasl omtryckt i SFS 1982:941.)
(Förordningen återges hiir i nu gällande lydelse ulan angivande av data för ändringar som skclt före år 1976.) 1
1 KAP. Om tryckfrihet
1 § Med tryckfrihet förstås varje svensk medborgares rätt alt, utan några av myndighet eller annal
allmänt organ i förväg lagda hinder, ulgiva skrifter, atl sedermera endast inför laglig domstol kunna
tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna straffas därför, än om detta innehåll strider
mot tydlig lag, given atl bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.
I överensstämmelse med de i första stycket angivna grunderna för en allmän tryckfrihet och till
säkerställande av ell fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall det stå varje svensk
medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som äro i denna förordning meddelade till
skydd lör enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra
allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst.
Det skall ock stå envar Iritt att, i alla de fall då ej annat är i denna förordning föreskrivet,
meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till författare
eller annan som är att anse som upphovsman till framställning i skriflen, till skriftens utgivare eller,
om för skriften finnes särskild redaktion, till denna eller till företag för yrkesmässig förmedling av
nyheter eller andra meddelanden lill periodiska skrifter.
Vidare skall envar äga räll att. om ej annat följer av denna förordning, anskaffa uppgifter och
underrättelser i vad ämne som helst för att offentliggöra dem i tryckt skrift eller för att lämna
meddelande som avses i föregående stycke. Lag 1976:955, som trätt i kraft 1 jan. 1978. Ang.
övergångsbestämmelser se SFS.
JAG HÄNVISAR ALLTSÅ till den internationellt
ryktbara svenska tryckfrihetsförordningen och vill
göra några konstateranden:
o Alla har sålunda rätt att ge ut en skrift; den kan
exempelvis heta PALME-nytt;
o I denna skrift får vad som helst skrivas;
o Vem som helst får förse denna skrift med vilka
informationer som helst, och
0 skriftens redaktör har rätt att införskaffa vilka
uppgifter som helst.
Bra. Vad som inte noteras är, förstås, att det
skulle föreligga någon allmän skyldighet att förse
skrifter med information. Men det är svårt att se
annat än att åtminstone grundtanken måste
vara att skriftens redaktör borde kunna räkna med
en välvillig och frikostig inställning från de svenska
myndigheternas sida.
”Det skall ock stå envar fritt att meddela uppgifter
och underrättelser...” - det stadgandet kommer ju
att sväva fritt i luften om just myndigheter
anser sig befriade från varje tanke på att någonsin
svara på tilltal.
Jag vet att någon yttrande-p likt inte föreligger.
Men borde inte grundlagens ord om att ”det står var
och en fritt” stämma hyggliga och hederliga
myndigheter till viss begrundan: kanske vi borde
svara den där redaktören...
1 PALME-FALLET, alltid lika vrångt och
vrångvist, väljer myndigheter - och inte minst
regeringen själv - ofta den enkla utvägen att inte
svara, att inte svara på ställd fråga, att dröja i långa,
grå, grå veckor.
AMBASSADÖRENS FALSKA ALIBI: Den stora
franska tidningen Le Courrier International återger
alltså i sitt nummer för 6-12 april i år dels Klaus
Knapps ZEIT-artikel från i februari, dels ett tillägg i
form av en intervju med Knapp: Le faux alibi de
1’ambassadeur, Ambassadörens falska alibi! Men
denna publicistiska och politiska fransk-svenska
sensation når först nu trycker, via PALME-nytt!
Och kommentar från regeringen dröjer...
OCH UD VÄGRAR, sedan den 30 mars i år, att
berätta för mig hur en flygning till Geneve går att
kombinera med en exakt samtidigt utförd flygning
till Angouléme. Då en situation inte går att
förklara väljer det svenska UD strutsens utväg. I
själva verket välter Angouléme hela
Genéve-flygningen, hela Lidbom, hela korthuset över ända
JÖRGEN ALMBLAD, som alltså traskar vidare i
den avsatte Tommy Lindströms spår, svarar som
synes faktiskt på mitt brev till honom och till RÅ
Bergenstrand (som inte svarat) men Almblads
svar är halvsanna/osanna. Jag skriver i
”Polisspåret” att Almblad betraktar sanningen som
en resår; han har inte ändrat stil.
NATURLIGTVIS vägrar även den högt betaide
postchefen Ulf Dahlsten att svara en enkel redaktör.
Läs den här storyn noga! Vid sina angenäma samtal
med juristkommissionen, av typ ”gubbe i soffa”,
berättar Dahlsten om en resa till USA som skulle ha
startats den 1 mars 1986 och blivit inställd. Men
Doris Högne på justitie som undersökt saken hittar
inget som helst bevis för att Dahlsten skulle ha varit
”packad för att resa dit”. Ljuger Dahlsten om resan?
Fick han på Palmes dödsdag order av Palme
personligen att resa till USA men underlät att
beställa biljett underfredagseftermiddagen? Vad
skulle han i USA att göra? Om det var dit han
skulle? Sven Anér
4/95:2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
