Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L PALME-nytt
Sven! 27.10.90
Detta är fullkomligt snurrigt. Antingen är du en
vanvettig galning som sitter där uppe på slättlandet
och hittar på konspirationer och befolkar dem med
spökfigurer eller också är resten av världen som
Kafka säg den.
Jag vet inte om du förstår min situation. Hade jag
haft kvar min stämma skulle jag själv givetvis ha
hängt på telefonluren hela dagarnapr att hjälpa till
att bringa klarhet i detta, inklusive medias roll. Men
nu kan jag inte prata utan är hänvisad till
brevskrivning och krånglig kommunikation över
huvud taget.
BERNDT BERÄTTAR om sina svårigheter att få
kolleger att tro på vad han har att berätta:
Naturligtvis bottnar detta i att även om man kan
misstro polisens förmåga alt lösa brott, är det stört
omöjligt för en normal svensk medborgare
(inklusive journalist) att fatta att en myndighet
medvetet kan utsätta svenska folket för ett
jättebedrägeri. Det ligger liksom utanför allt som är
"rimligt".
Sådant händer inte här-syndromet.
Sven: När det gäller Holmér och Borlänge är det ju
en fruktansvärd grej om den är sann.
Du har inte svarat på min fråga varför receptionisten
inte självmant går ut och ställer till ett jävla liv. Var
Jinns hon? Kan inte den där fd. DN-killen, han som
nu är på ekot, Sten... vad det nu var, hjälpa dig och
börja digga? Själv ska jag göra två saker: Jag
skriver i dag ett brev till Anders Ferm, som är
chefred, för Arbetet och sätter honom på spåret och
ber honom först ta kontakt med dig för att få del av
dina uppgrävda indicier för att därefter utnyttja sina
kontakter för att få någon slags snurr på detta.
Händer därefter ingenting måste jag kunna kräva av
honom att han ger mig en förklaring till
inaktiviteten. En förklaring. Inte bara denna
ständiga tystnad.
För det andra skriver jag ett ledarstick där jag ställer
frågan om varför Holmérs förehavanden under
mordnatten inte har utretts.
Men vafan, dom kan ju ignorera, dessutom är det ju
kris och jävelstyg och ingen jävel bryr sig om
Holmér.
Men så gör jag i alla fall.
Men svara mig på frågan: Varför går inte
receptionisten (receptionistema) ut och lever jäveln?
Kan du inte kontakta henne (dem)? Nu,
meddetsanuna.
Svar i dag.
Hilsen, Berndt
JAG FÅR ETT NYTT FAX från Berndt; senare,
samma dag, 27.10.90. Jag publicerar även detta
fax. Det innehåller Berndts egna överväganden,
parallella med det ledarstick han samtidigt skriver.
Faxet kan sägas vara en del av mellansticket.
Berndt Ahlqvist tror, kanske hoppas, att hans
mellanstick ska bli en briserande bomb. Men
eftersom bomben aldrig briserade vill jag ge hela
förhistorien. Jag känner Berndts sammanbitna ilska
överfaxtangentema:
Sven! 27.10.90 Sven, jag har skrivit följande som
jag publicerar på måndag. Det är på gränsen till
åtalbart även enligt tryckfrihetsförordningen (falskt
vittnesbörd), men jag tar risken.
Jag sänder sedan sticken /syftar han på det andra
mellanstick som kom att publiceras påföljande dag,
den 30 oktober?/ till civilministern tillsammans med
ett brev vari jag frågar honom om han tänker se till
att någon tar itu med detta. Ge mig några bra
hållpunkter som jag kan åberopa.
Jag kommer att begära av Bengt K.Å. Johansson
att han svarar mig. Inte bara genom att meddela att
lian har överlämnat brevet till någon jävla polis. Jag
vill veta om han tänker se till något blir gjort.
Självfallet kommer jag att, om jag finner det vara
lämpligt, publicera denna brevväxling.
Här följer sticket
Ledarstick
Var fanns Holmér ?
INGEN KOMMENTERADE Berndt Ahlqvists
båda mellanstick, vilket för mig alltid har framstått
som en sensation. Men undertryckande av djup
harm, djupa känslor inför en kusligt misskött
mordutredning, har aldrig generat svenska
massmedia, i den svenska maktens ledband. Berndt
Ahlqvists båda ledarstick den 29 och 30 oktober
1991 passerade dock inte helt obemärkta,
sannerligen inte helt obemärkta. De blev upptakten
till den skrämmande Operation Scandic, för de hade
skrämt makten. Onsdagen den 7 november 1991
låg ritningarna för Operation Scandic klara på
Palme-utredarnas bord i rikskriminalen, och
kriminalkommissarie Åke Röst, Hans Olvebros
närmaste man, kunde slå sin signal till gamle gode
vännen från Falu-tiden, kriminal inspektör Olle
Holknekt:
- Kan du hjälpa oss med en liten sak där uppe i
Dalarna?
DEN BAKGRUNDEN har Tommy Lindström och
Hans Ölvebro aldrig velat kännas vid. De har
hänvisat till att det var uppgifterna från Holmérs
tjänstechaufför Rolf Dahlgren de varit tvungna att
bemöta, uppgifterna som talade om att Holmér och
Dahlgren tillsammans befunnit sig vid brottsplatsen
sju minuter efter mordet. Men de uppgifterna var
över två månader gamla den 7 november. I mitten
av september sände jag informationen till
civilminister Bengt KÅ Johansson, som
överlämnade ärendet till RÅ; ingenting hände. Och
någon publicering av Dahlgrens påståenden skedde
inte förrän i min insändare för Aftonbladet den 14
oktober 1990, därjag tämligen allmänt talarom ”två
olika polismän som placerar Holmér i Stockholm
mordnatten”.
Men då händer ingenting. Det är först när Berndt
Ahlqvist, med sin alldeles speciella tyngd som
ledarskribent i en socialdemokratisk tidning,
dessutom en ledarskribent med egna skarpa
synpunkter, publicerar sina båda ledarstick den 29
7/95:14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
