Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
B
Skammens
tystnad
kring mordet på
Olof Palme - en [-Dositions-destämning-]
{+Dositions-
destämning+}
Jag förbereder en högst eventuell utgåva,
möjligen på utländskt språk,a av den trilogi
som mina böcker POLISSPÅRET,
AFFÄREN CHAMONIX och AFFÄREN
BORLÄNGE skulle kunna bilda.
Jag har nu skrivit en efterskrift till de båda
förstnämnda böckerna och samtidigt ett förord till
AFFÄREN BORLÄNGE; det blev några nyttiga
timmar. Sammanhang klarnade. En
positionsbestämning. Hoppas PALME-nyttläsarna
kan ha glädje av denna röda tråd. SA.
Det har sedan den 28 februari 1986 funnits
två diametralt motsatta sätt att betrakta
mordet på den svenske statsministern Olof
Palme.
Den svenska regeringen och de ytterst
samstämmiga svenska myndigheterna (stöttade av
nära nog alla svenska massmedia!) har deklarerat:
Mordet utfördes av en ensam person. Kanske har
denne varit en galning, men framför allt har han
(eller hon?) stått helt fri från allt vad politiska
grupperingar eller organisationer heter. Påträffas
mördaren är gåtan löst, har regeringen menat, och
då är alla egendomligheter som under snart tio år
har sysselsatt så många enskilda kritiker
ointressanta: det varen ensam gärningsman!
Ensam, oombedd, kontaktlös har han mördat den
svenske statsministern. Med vilket vapen? Med
vilket motiv?
Det är det ena betraktelsesättet. Det andra, det
motsatta, ser ut så här:
Statsminister Olof Palme föll offer för en
komplott, en konspiration, och denna komplott,
denna konspiration måste ha varit ledd av, eller
i varje fall godkänd av, den svenska statsledningen.
Det går, menar försvarare av denna tes, att finna
många indicierför denna ”Rosenbads”-teori
("Rosenbad” är det hus i centrala Stockholm där det
svenska regeringskansliet är inrymt). Ett av de
gravaste indicierna är - åtminstone enligt min egen
mening - den sällsynta slapphet med vilken den
svenska regeringen lett landets mest omfattande
mordutredning någonsin.
Visserligen tillsattes en statlig kommission sä
tidigt som våren 1986, befolkad av jurister och
därför benämnd juristkommissionen, och
visserligen följdes denna hösten 1987 av en
parlamentarikerkommission (oftast kallad
Edenmnn-kommissionen efter sin ordförande) och
visserligen sitter, närdetta skrivs hösten 1995.
ytterligare en kommission med blandad
sammansättning, under den förre landshövdingen
Sigvard Marjasin, med uppdrag att arbeta
åtminstone fram till sommaren 19% - men: ingen
av dessa tre kommissioner har någonsin låtit
undslippa sig ett enda ord i riktning att någon enda
av de många hundra utfrågade personerna skulle
kunna tänkas ha haft en brottslig avsikt.
1 stället har de båda första kommissionerna
presenterat långa litanior och digra listoröver alla
de - helt oavsiktliga, givetvis! - försummelser som
har kunnat läggas olika befattningshavare till last,
varpå kommissionerna nöjt sig med att diskret hötta
med pekfingret: o så slarvigt!
1 det dagliga svenska talet kring detta mord, som
självfallet aldrig släppt sitt grepp om den svenska
folksjälen, har epitetet kommit att bli "klantigt”, ett
modernt svenskt slanguttryck som inte nått de
senaste ordböckerna men som symboliserar den
slarviga - men ack så oavsiktliga! - dumheten.
Alla fel som begåtts, på låg eller medellåg nivå,
har kunnat karaktäriseras som "klantiga” och
därmed mänskliga och ursäktliga; den höga nivån
har aldrig granskats.
Klantighet - eller komplott?
Dessa är alltså de båda skolorna. Mot
mordutredares klantighet står konspiratörernas
komplott. I den mån jag själv tillfört Palme-debatten
nytt bränsle har detta bestått i att jag sällan eller
aldrig godtagit ”klantighet” som ursäkt. Mot
klantigheten har jag ställt den onda avsikten.
Raskt över till ett exempel, ur AFFÄREN
BORLÄNGE:
En polisinspektör i karriären, Å, på väg att bli
kommissarie, provtjänstgör natten mellan den 28
februari och 1 mars på Stockholmspolisens
sambandscentral. En av de uppgifter som läggs på
denne i sammanhanget oerfarne person är
eftersökning av Stockholms högste polisman,
länspolismästaren Hans Holmér. Denne
förmodades fredagen den 28 februari ha varit på
väg till den klassiska svenska skidtävlingen
Vasaloppet, och det antogs att han kört bil och valt
att övernatta någonstans mellan Stockholm och
Salen, varifrån Vasaloppet startar.
Polisinspektören Å blir nu tillsagd att ringa
samtliga aktuella polisdistrikt och fråga: finns
Holmér inom ert distrikt? Införjuristkommissionen
försäkrar Å att han bett samtliga distrikt undersöka.
Men när jag för några år sedan uppmanar
cheferna för dessa polisdistrikt att undersöka denna
sak och höra all personal som var i tjänst vid
tillfället, framkommer att Å inte ringt ett enda
polisdistrikt!
9/95:6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
