Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
någorlunda cll vapenstillestånd, så all
saga, men nu ringer jag honom aldrig,
och han ringer aldrig mig. Jag betraktar
Hans Holmcrsom en lögnare, och jag
är ganska ointresserad av att lala med
lögnare.
VC: Hur Irordu au journalister skulle
presentera dig?
SA: Ja, del är ju den stora och
intressanta Irågan: varför följer inte
mina kolleger med mig in? Dom
behöver inte tro ett ljud av vad jag
säger, men dom kunde väl gå in och
lörska själva? Du ur själv journalist, du
vet att man kan ju alltid hitta något
uppslag och gå in den vägen; sen
brukar del ju rulla vidare. Men jag har
lått vara, i fallet Borlänge, nästan
ensam.
VC: Tycker du över huvud laget au vi
är dåliga på gräv ande journalistik i
Sverige?
SA: /paus/ Ganska.
VC: Och är det som gräv ande
journalist du ser dig, Sv en Aner? För
förut när jag kallade dig för
Palmc-spanare på telefon så sa du: Del är jag
inte. Privalspanarc.
SA: Nej, jag är naturligtvis
dokumentär journalist. Del är man ju
vare sig man talar i radio eller skriver
eller skriver böcker. Och journalist är
ett väldigt fint jobb.
VC: Men all göra det här med den...
som jag ser del utan au känna dig
väl... jag kan ju känna del så här all
WOW! hur orkar du? Jag kan å ena
sidan både beundra ditt engagemang, alt
inte ge dig, all inte släppa lagel om en
grej som du håller på med. Å ena sidan
WOW, å andra sidan: är du lile galen?
SA: Nej, jag är nog inte särskilt galen.
Jag har en väldigt bra social bakgrund,
jag är helnykterist, jag röker dessutom
inte. Jag har naturligtvis en ganska
stor referensgrupp med vänliga, ofta f d
kolleger som jag ringer och stör
ideligen. Och man får lov all presentera
sina saker ganska noggrant, jag får tåla
molkrilik - och får jag rätt sorls kritik
så lägger jag ner just den biten.
Men till syv ende og sidst är del ju jag
som får la ansvaret.
VC: Mm. Vad jag är ute el ler lilc
grann, Sven, det är atl... du är en
speciell människa, skulle jag kunna
gissa, precis som egentligen många är
speciella människor, men att... är du
lite extra annorlunda, ”han är galen,
han håller på med del här Holmår än?”
Tre DN-jobb om dan...
SA: Nej: faktum var atl när v i jobbade
på Dagens Nyheter - jag har en väldigt
PALME-nytt
fin hatkärlck till gamla Dagens
Nyheter - så fick ’ i ett jobb - vi fick
lör del mesta l r c jobb och dom
skulle man klara av på dan - och del
v ar inte populärt att särskilt många
gånger komma tillbaka och säga atl det
sprack.
Utan gick det inte atl få tag på
direktör Andersson så fick man v äl åka
hem till honom eller jaga honom på
sommarnöjet eller vad som helst. Och
v ille han inte svara, ja då var del ju
milt fel så det var bara atl se till all
han svarade.
Ett jobb fick inte lämnas flytande,
plaskande, som Palmc-affärcn gör.
VC: Du avslutar dina handlingar med
andraord?
SA: Ja. /Musik/
VC: Klockan är elva minuter i elva,
lyssna på formiddagsprogrammet
LIVSVIKTIGT, i dag med Sven Anér.
Du, Sv en, avsluta handlingar pratade
vi om innan här, det är något som är
viktigt för dig alltså. Att inte starta
någonting och sen blir del debatt och
sen rinner det ut i sanden och
försv inner någonstans. Utan börjar
man någonting så ska man komma till
punkt med det?
SA: Ja. Och det är så jag menar atl de
tre kommissionerna v i har haft,
jurislkommissionen,
parlamentarikerkommissionen och nu
den sittande Marjasin-kommissionen
arbetar.
Dom tar gubbe i soffan, och så säger
dom: Välkommen herr Karlsson! Och
så säger dom: Hur v a r del egentligen
då, hen- Karlsson? Jo, det var si och så.
Dom kontrollerar aldrig eller nästan
aldrig att dom uppgifterna är korrekta,
och det är alltså motsatsen till
journalistik, det är au bre messmör
över hela smörgåsen och sen glömma
bort alltihop.
Närmare sanningen...
Man måste ju försöka alt komma
närmare sanningen. Kommer fram till
hela sanningen gör man inte alltid,
men man ska åtminstone ha försökt.
Och jag kommer så småningom till ett
annat exempel på del.
VC: Hur flexibel är du Sv en? Om det
kommer fram nya saker, kan du ändra
dina grejer, som finns med i de spår
som du är i? Jag tänker på... nu har jag
visserligen inte sett del, men del var
nya rön här i ett par TV-program om
Palmc-mordcl, alt del skulle varit
Christer Pettersson som var mördare
ändå...
SA: Ja, där hade ju jag då en väldigt
9/95:13
klar uppfattning alt sä är del
inte. Kalla det för att det l är bära
eller brista, men dom uppgifterna
ansåg jag v ara totalt felaktiga.
Men annars är del ju o c r h ii r t
viktigt atl om del kommer fram en
uppgift som går c m o t ens egen tes,
ens egen teori, då är man ju blixtrande
skyldig att berätta det med en gång.
Del figurerar en receptionist som har
signaturen ”EB" i den här affären...
VC: Och när du säger att det figurerar
en receptionist, det är alltså en
receptionist på Scandie Hotel i
Borlänge där Holmer säger sig ha bott.
SA: Just det. Och om hon jobbade just
den natten eller ej är inte utrett.
Men jag hade för mig - och det har
jag skrivit vid något tillfälle i min
tidning, ett nyhetsbrev som jag ger ut
som heter PALME-nytt - all hon ej
var anställd över huvud laget på
Scandie.
- Hinner du ändra på sid 128?
Men sen ringer en kollega till mig och
berättar atl han har talat med
försäkringskassan i Borlänge,
försäkringskassan i Borlänge har sagt
att jo, hon har anmält att hon under
1986 arbetade på Scandie Hotel.
Ja, det kan ju sägas gå emot min
tes lile grann. Men då låg den här
boken, som vi har framför oss, den låg
under montering på tryckeriet
Kompendiet i Göteborg. Jag ringde
dom och frågade: kan du byta ut ett
stycke mot ett annat stycke där jag
berättar det här, och då frågade
tryckcrichcfen: Är det långt fram i
boken eller vilken sida är det? - Del är
128. - Ja, då kan jag fixa det.
Så del var ganska dramatiskt. Hade
det inte gått hade jag v arit tv ungen
atl lägga med ett lösblad med en
rättelse, och del är det sämsta en
författare kan göra; nu är del ändrat och
del står korrekt i boken.
Jag får inte slira på ett enda faktum
som jag känner till, för då har jag ju
Ölv ebro & co över mig ändå mer.
VC: Så del är fakta, läkta, oeh du
försöker urskilja de klara fakta.
SA: Ja, fast del är ju väldigt svårt att
arbeta med de läkta som myndigheterna
påstår är fakta i det här, för del ä r ju
inte läkta. Så det är en balansgång, och
ibiand kan man naturligtvis tycka att
man är långt långt ute i skogen.
Varför litar vi på myndigheter?
VC: Men, Sv en, är v i sv enskar väldigt
godtrogna när det gäller myndigheter?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
