Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
PALME-nytt
denna tidpunkt.
I förlängningen av detta senaste konstaterande går
det att fråga:
Har Mosanders Ebbe
Carlsson-anknyt-ning färgat inte bara hans egen utan hela
Ekots behandling av mordet på Olof
Palme, denna affär som satt svensk
journalistik på så svåra prov?
I och med denna fråga för jag, som du ser, upp
saken på ett kusligt spännande plan, aktualiserat
just i dessa dagar, då jag i mitt nyhetsbrev
PALME-nytt nr 8 (bifogas) som förste journalist kunnat
avslöja polisens dolda Sydafrika-spår.
Mosander frågar: Vad håller du på med?
Mitt svar: Jag försöker kasta ljus över mordet på
en statsminister - är det fel?
Jag ber dig alltså att noggrant granska detta ärende
som berör journalistikens grundprincipen heder,
hederlighet, samvete. Journalistens absoluta
integritet.
Vänlig och engagerad hälsning
Sven Anér
./. All hittillsvarande korrespondens i ärendet
AFFÄREN BORLÄNGE, 1992
PALME-nytt nr 8/1996.
/Brevet sändes ursprungligen till radions
förutvarande ordförande Jan-Erik Wikström men
vidarebefordrades av Wikström till hans efterträdare
på ordförandeposten, Olle Wästberg. Då detta
skrivs, 14.10, har jag ännu ej fått svar från
Wästberg./
Som sagt: jag skriver utförligt. Men jag måste
få skriva utförligt om min journalistik, mitt yrke
-mitt liv. Högtidligt? OK, då får det bli högtidligt. Vi
får inte smyga, vi journalister. Vi kan göra de mest
hårresande tabbar och tavlor, men vi får inte, i ond
avsikt, lägga konstiga lock på pysande sanningar
-jag märker att det är ofta jag talar om dessa lock.
Nyheten hatar lock.
Nu rundar jag av Mosander-historien, som är
väldigt otäck:
o Varför var han på Cypern? Jag hade trott att han
var där för Ekots räkning - var han inte det?
o Går det att i en så viktig fråga som en känd
persons testamente nöja sig med att inte få svar
på en förfrågan hos dödsboutredaren? Det klingar
inte trovärdigt. Mosander hade ju kunnat
klaga på testamentet!
o Varför publicerade Expressen inte bilagan? Jag
har frågat Expressen men inte fått svar. De
ovilligaste att svara är ofta tidningars
nyhetsredaktioner.
o Varför hamnade Mosander på Ebbe Carlssons
testamentsbilaga? Ja, det är ju pudelns kärna.
Bäst insatt i hela Ebbe Carlsson-affären torde i dag,
bland publicister, vara Uppsala-författaren Gunnar
Wall, som alltså samlat sitt material i den bok
MÖRKLÄGGNING som utkommer om några
månader.
På min begäran ger Wall denna bakgrund till
PALME-nytt:
Ebbe Carlsson hade i sin ägo en diger samling
sekretessbelagt material som han inte borde ha haft
tillgång till som privatperson.
1 april 1988 anförtrodde han tre pärmar med
dokument till polismannen Per Jörlin, en god vän
till den högerextreme vapenhandlaren Ö.
Jörlins uppdrag var att deponera handlingarna i
Danmark hos en av Ebbes kontakter i
förlagsbranschen. Andra saker kom dock emellan.
Jörlin kom aldrig till Danmark utan återlämnade
pärmarna till Ebbe.
Enligt Jörlins egna uppgifter handlade en av
pärmarna om sjukhusaffären i Göteborg - dvs den
härva av socialdemokratiskt styrt inrikesspionage
som tystades ner av Ebbe och Holmér.
En annan pärm innehöll dokument om PKK, Iran
och Bofors. Och en tredje innehöll hemliga
handlingar, författade av bland andra Carl Lidbom
och Sverker Åström, samt uppgifter som den
franska säkerhetstjänsten lämnat.
Orsaken till att Ebbe ville ha ut papperen ur landet
var sannolikt att han fruktade att hans egna, hemliga
operationer i Palme-utredningen kunde slå fel och
att han riskerade att utsättas för husrannsakan. Vad
han gjorde med de hemliga papperen, sedan han fått
igen dem från Jörlin, är inte känt.
Var det dessa hemliga papper som Ebbe i ett läge
tänkt sig att Jan Mosander skulle få? Det kan jag
inte veta, och det påstår jag inte. Men Gunnar Walls
redogörelse ovan visar onekligen hur oerhört viktigt
det är att åtminstone vi journalister drar våra
hederliga strån till stacken.
Och så rundar jag av Jan Mosander. Som i
snabba, ironiska vändningar offentligt sågat både
den första radiodokumentär om Palme-utredningen
som Klaus Knapp presenterade över Westdeutscher
Rundfunk för ett par år sedan samt den
TV-dokumentär som Norddeutscher Rundfunk
(Knapp-Burkhard Nagel) i år presenterat i två
versioner. Mosander talar om ”en hel del
galenskap” i den senaste, utökade TV-versionen.
Jag har bett Mosander lista dessa galenskaper, men
det har han inte gjort, eftersom Mosander inte
tillämpar normalt journalistiskt umgängessätt.
Jan Guillou, som enligt ej dementerade
pressuppgifter hämtade Lidbom efter den tyska
filmvisningen i mitt uppländska Tuna, ställer sig i
en av sina böcker - som jag inte har tillgänglig - vid
Mosanders sida och berättar för sina många läsare
hur bra det var att Mosander sablade ner det tyska
programmet - fast egentligen hade ju Ekot inte
behövt kommentera smörjan.
Åt bröderna Poutiainen skrev Mosander ett
positivt omdöme om INUTI LABYRINTEN, men
när författarna publicerade intyget tvang Mosander
dem att tejpa över i den färdiga upplagan.
Vad håller du på med, Mosander? Sven Anér
9/96:10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
