Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
PALME
inte Wingren.
Så långt Wingren. Som emellertid tillägger att en
dagstidningsjoumalist ringt Holmér. sedan VI nr
Holmér:
- Det var på
torsdagen!
46 kommit ut nu i veckan, och bett om hans
kommentar till det sena fredagssammanträffandet.
Holmér säger då till denne journalist:
- Nej, det var inte på fredagen, det var
på torsdagen den 27 februari 1986, alltså
över ett dygn före inordet.
Det är en underlig kommentar av Holmér. Han
tycks alltså bekräfta att han, möjligen i sällskap med
någon eller några personer, uppsökt våldsrotelns
chef Nils Linder, men han vill förlägga mötet till
torsdagen den 27 februari - varför det?
Min egen tolkning måste bli: det är två personer i
det här landet som reagerar blixtsnabbt och
instinktivt för allt som gäller fredagseftermiddagen
den 28 februari 1986, och dessa två är Hans
Holmér och Sven Anér!
Holmér eftersom han i snart elva år har gått
omkring livrädd för att hans falska mordnattsalibi
skulle komma att spräckas, och undertecknad Anér
som skrivit en hel bok - Affären Borlänge - om
detta falska mordnattsalibi. För övriga personer,
även grävande journalister, kan denna timexercis ha
känts onödig och verklighetsfrämmande: han kom
väl till Borlänge någon gång på kvällen...
Anders Hasselbohm skriver i VI:
Någon eller några timmar senare for Hans
Holmér, enligt vad som sagts, mot Dalarna därför
att han på söndagen skulle åka Vasaloppet -
- nej, så har det aldrig sagts. ”Mitt på dagen” eller
möjligen ”tidigt på eftermiddagen”. I ett förhör
inför juristkommissionen säger Holmér ”klockan
12 på dagen”.
Detta minns onekligen Holmér, varför det för död
och pina inte får heta att han är kvar i Stockholm
vid samma tidpunkt (kring kl 17 eller senare) som
han hets ankomma till Scandic Hotel i Borlänge!
Den hotande österrikaren
Vad är det nu för hot det handlar om? Österrikaren
-Holmér döper honom till Kramm - hade vid flera
tillfällen ringt Stockholmskriminalens våldsrotel
och framfört hot mot Holmér och mot
socialdemokratin och mot Olof Palme. Den 26
februari tas hans samtal emot av den erfarne
spanaren Erik Skoglund som tycker att hoten har
hårdnat, varför han skriver rapport.
Ärendet hamnar under fredagen, 28 februari, hos
Skoglunds skånske kollega Börje Wingren, vilken
tar kontakt med chefsåklagare KG Svensson, som
dock väljer att dröja med eventuell åtgärd till
-nytt
måndagen den 3 mars.
Det verkar att stå alldeles klart att ingenting
händer i affären med österrikaren förrän Wingren
ringer Svensson på fredagen, och det samtalet
ringer han antagligen inte förrän efter Holmérs
sammanträffande hos Nils Linder på
fredagseftermiddagen; det tycks vara först då som
Wingren får höra talas om hoten över huvud taget.
Med Kramm händer under några dramatiska
timmar efter mordet de mest egendomliga ting, men
i slutändan frias Kramm, som ett tag misstänkts
vara mördaren, av ett alibi som han får av ett par
poliseif!).
Men tillbaka till hoten - var det verkligen både
Holmér och Palme som hotades? Ja, allt pekar på
det, även det bakvända faktum att Holmér själv, i
sin grandiosa skildring "Olof Palme är skjuten!”,
inte nämner hoten mot Olof Palme, bara hoten
mot honom själv! Naturligtvis har han inte kunnat
nämna att han släppt en hotad Palme vind för våg!
Så då gäller det att hitta sanningens pärla. Eftersom
jag själv vet att Holmér i varje fall inte befann sig
i Borlänge under det här dygnet känns det mycket
naturligt för mig att i stället placera Holmér i
Stockholm.
Och i så fall är i varje fall Affären Borlänge löst.
Men en sak slår mig: det är de utomordentligt
slappa utredningarna av alla dessa affarer som
möjliggjort för personer av Hans Holmérs kaliber
att komma undan. Att aldrig ställas mot väggen.
Holmér är nödtorftigt hörd i bugg-affären, men
han är sannerligen inte hörd om bl a sitt eget
mordnattsalibi. Där har det varit gubbe i soffa hos
juristherrar och parlamentarikerherrar som med
silkesvantar försiktigt konverserat den store
polischefen:
(kan du ge oss) en beskrivning utav vad det var,
dess bakgrund och hur det utvecklade sig, så kan vi
kanske ta det sammanfattande som en utgångspunkt
för några detaljfrågor i anslutning till det, om det
skulle finnas behov av detta... Pratigt, luddigt och
gulligt. Inget förhör.
Inget förhör av denne Hans Holmér, som i så
många sammanhang, inte minst före mordet,
uppträtt så misstänkt. Även rättsvårdande
myndigheter borde inse att han uppträtt och
uppträder misstänkt.
Och jag vänder mig nu till justitieminister Laila
Freivalds: Låt författa en vitbok - eller åtminstone
ett litet vitt häfte - om Hans Holmér före, under och
efter mordnatten! Du måste inse att om Holmér haft
minsta skopa rent mjöl i påsen skulle han för länge
sen ha stämt t ex undertecknad Sven Anér inför
rätta. Men det har han aldrig gjort, och det tänker
han inte göra heller - är inte det underligt? Och är
det inte underligt att stora tidningar fortfarande
nöjer sig med minsta lilla undanflykt från denne
Hans Holmér, mitt i mordets centrum? Förstår du
inte, Laila Freivalds, att det är Holmér,
personligen, som gjort lögnen till sanning? Att det
är Holmér som sitter som ett pansarhinder i vägen
för sanning och rätt? Är du rädd för Holmér? Var
han på polishuset eller i Borlänge? Är inte frågan
fri? Sven Anér
10/96:15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
