Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
Så här börjar Gunnar Walls bok om myglet kring Palmemordet:
| Det här är en berättelse frän det
| sena 80-talets och det tidiga
90-ta-lets Sverige.
Den handlar om utredningen av
mordet på Olof Palme.
Trots de väldiga polisresurser
som satts in i ett helt årtionde vet
vi fortfarande inte vem som sköt
honom.
I själva verket vet vi nästan
ingenting.
Vi vet inte om mördaren
planlagt sitt dåd lång tid i förväg eller
om det var ett ögonblicks verk.
Vi vet inte om han kände till
att Sveriges statsminister skulle gå
på bio den kvällen, om han av en
slump träffade på Palme vid
biografen eller om han till och med
råkade stöta ihop med sitt offer
först vid själva brottsplatsen i
hörnet Sveavägen/Tunnelgatan.
Vi vet inte om gärningsmannen
hade medhjälpare.
Och vi känner inte till motivet
till mordet.
Vi kan tillåta oss att ha
bestämda gissningar, kanske
beroende på vad vi vill tro. Eller vad vi
fruktar. Men vi vet inte.
Det går alltså inte att skriva en bok om själva mordet. Det bara frans där som ett kompakt svart hål
som hittills trotsat alla försök att låta sig belysas.
Men runt detta till synes ogenomträngliga mörker hittar vi ett halvdunkel där verkligheten i alla fäll
kan skönjas om vi bara tittar tillräckligt länge för att vänja oss vid det dåliga ljuset.
Där lyfter länspolismästaren sin telefonlur och slår ett nummer till justitiedepartementet. Där
sänker säpoteknikem försiktigt ner en liten buggningsmikrofon i kabeltrumman för TV-antennen. Där
kliver den svenske förlagsdirektören eskorterad av sin personlige livvakt in genom dörrarna hos den
franska säkerhetstjänsten. Och där viskar kriminalinspektören till Christer Petterssons bekanta att det
finns 50 miljoner att hämta.
Parallellt med alla dessa rörelser i skymningen sker något annat: ett helt samhällsbygge, det svenska
folkhemmet med dess stolta paroller om solidaritet, trygghet och rättvisa, bryter samman - både
ideologiskt och ekonomiskt. Det är inte något som sker först när Carl Bildt blir statsminister hösten 1991.
Snarare har Bildts seger förebådats av att hela det etablerade politiska Sverige glidit iväg åt höger. Och
inte minst då socialdemokratin som alltmer tydligt distanserat sig från gårdagens visioner, de som
gestaltades med sådan bravur av just Olof Palme.
I takt med detta har bilden av den mördade statsministern blivit alltmer suddig. De som i efterhand
skulle kunna beskriva politikern Palme avstår oftast från att försöka. Såväl hans foma medarbetare som
hans gamla motståndare tycks vara närmast ointresserade av ämnet. Eller är de kanske illa berörda? De
strödda kommentarer som ändå falls tyder på att det vilar något pinsamt, eller obehagligt, över Palmes
minne.
« * *
Riksradions program 3, tidigt den 1 mars 1986.
Den lättsamma popballaden tonas ner och en allvarlig speakerröst tar vid.
h
J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
