Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UFA i Berlin 34 eller 35; man fick hälsa på Willy
Fritsch. Men Larsson kanske kom in senare. Ingrid
Luterkort var med på UFA-resan.
Från början låg lokalen på Södergatan, ett
gammalt hus som ligger strax nedanför där Åhléns
ligger nu. Jag tror rent av att det fanns en ännu
tidigare lokal. Men mina mesta minnen är från det
huset, vid Södergatan.
Sen flyttade dom till Drottensgatan 2. På
Södergatan var det ett stort rum där man hade
möten. Och så var det ett rum innanför där styrelsen
höll till och där Larsson ofta satt.
Det kan ha varit ett hundratal medlemmar,
omkring. Huvudsakligen var det ju studenter och
skolungdom. Sen var det andra personer också,
och så fanns det faktiskt ett antal männiuskor ur den
s k arbetarklassen. En arbetare, som var medlem av
den nazistiska föreningen, kom en gång tillbaka till
sin arbetsplats, men då satte sig de andra arbetarna.
De ville inte arbeta tillsammans med honom.
Detta var alltså inte alls enbart en
studentförening, utan det var en regelrätt, ansluten
avdelning av Lindholmspartiet. Men den kallades
för en studentförening för att de skulle få rätt att ha
lokal, kanske också för att kunna komma in i
studentmatrikeln. Men detta var Lindholms
Lunda-avdelning. Sen hade Furugårdama en avdelning.
Där var Sam Aurelius med.
Men Larsson hade inte med Furugårdama att
göra. Han skrev i ”Den Svenske”. Furugårdama
hade sin egen tidning, ”Vår Kamp”. Efter högt
föredöme.
Så långt samtalet med Larssons
klubbkamrat. Och nu närmar vi oss raskt
den omaka konstellationen DN -
PALME-nytt. Och jag komprimerar:
Efter förfrågningar på Stockholms universitet får
jag kontakt med Joakim Berglund i Malmö,
författare och frilansjournalist som jag själv.
Berglund gav 1995 ut boken ”Quislingcentralen”
som behandlar skånsk nazism. När denna bok
skulle anmälas av Dagens Nyheter - ja, jag citerar
ur Berglunds brev till mig, den 15 januari i år:
Någon gång våren 1995 skrev Per Landin en
krönika på Dagens Nyheters kultursida apropå min
bok och raden av kända nazisympatisörer från
30-och 40-talet. Innan han skrev sin artikel diskuterade
vi en hel del på telefon. /Berglund nämner sex
namn/. Dessutom tog Landin själv upp två namn
som jag inte nämner. Dels Gunnar Biörck, dels
Sven-Erik Larsson. Landin fällde en kommentar
om att Larsson hade varit medlem i någon av de
olika nazistfraktionerna i Lund och uppträtt i
uniform. Det var också, vad jag förstår, meningen
att Landin skulle namnge Larsson i sin artikel. Nu
gjorde han inte det. Varför vet jag inte.
Med vänliga hälsningar Joakim Berglund.
Jag läser Per Landins krönika på DN Kultur. Helt
riktigt: Biörck finns med, men ingen Larsson. Dvs
det namn som varit okänt för Berglund när Landin
tog upp det.
PALME-nytt
Landin skriveri sin krönika:
De berördas tystnad har försvårat senare
generationers själ vförståelse.
Förvisso. Nu är denna märkliga historia snart till
ända. Jag talar med Per Landin i telefon. Han
berättar då spontant (saken var dittills helt okänd för
mig) att Per Engdahls Vägen Framåt skrev om
Larsson 1974 och berättade om det mörkblå
engagemanget.
- Kan du faxa mig klippet?
- Visst, du har det måndagen den 20.
Nu är jag nästan framme. 1 DN Kultur för den 19
januari (här går det undan!) har Per Landin ett
inlägg, dryga spalten långt, under rubriken
”Åklagaren i Pålsjö skog”, en kommentar kring
Hans Alfredsons ”Attentatet i Pålsjö skog” och
omnämnandet där av PO Sundman.
Jag förstår inte riktigt vad Landin önskar säga;
han tycks hoppa från tuva till tuva. Å ena sidan talar
han om ”självrättfärdighet” bland dem som
moraliskt fördömer folk med ett tvivelaktigt
politiskt förflutet.
Å andra sidan "fanns ochfinns det i alla politiska
system människor som är beredda att sälja sin själ
för lite makt, personer som byter parti som andra
byter skjorta och i brist på egen substans lockas att
frottera sig med makten. De är fler än man tror och
inte sällan sitter de i regeringar och departement och
även på tidningsredaktioner" (min understrykning).
Detta skriver alltså DNs kulturmedarbetare i
praktiskt taget samma andetag som han lovar att till
mig sända ett tungt indicium rörande det nazistiska
engagemanget hos en man som skulle bli en av våra
mäktigaste politiska skribenter och tidningsledare:
Sven-Erik Larsson.
Men om Larsson är det jag som är betrodd med
att skriva. Landin gav mig indiciet. Det fick räcka.
Och nu vänder jag mig till mina
PALME-nytt-läsare, till er som jag betraktar med
sådan respekt, sådant förtroende.
Ett reportage riktigt av det här
slaget har ni inte fått läsa tidigare i ert
nyhetsbrev. Men det har känts viktigt att
förmedla denna information. Av flera skäl:
o Detta utförliga reportage har kunnat
publiceras endast i PALME-nytt
o Händelseförloppet är, som ni ser, inte
bara kopplat till utan direkt inflätat i
PALME-nytt; därför har jag ansett att det
måste vidarebefordras till läsarna - även
om texten är av något annan sort än den ni
varit vana vid
o Och, till sist, handlar ju detta om just
det som uppfyller vår vardag just i dag:
mygel i det fördolda, locket på svarta
synder. När detta skrivs - 21.1 - har jag
lyssnat till radions nyheter: lögner, gamla
lögner. Stulet riksbanksguld,
Bofors-mutor som kanske flyter upp till ytan.
Fallet DNILarsson glider smidigt med i
den dystra nyhetsfloden.
Er redaktör
w
\y
4+A
1/97:5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
