Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
PALME-nyt t
hisnande politiska överväganden som låg bakom.
Ordet "jude" eller "judisk" nämns över huvud taget
inte. Ordet "Tyskland" nämns inte. Utrensningen
av bland andra Herbert Sachs nämns inte. Efter
några vänligt nedlåtande rader om företrädaren IIG
Turi t/, är JÅ raskt inne i sitt 50-tal. med påstådda
framgångar för EPA och dess möjligen förnämliga
sortiment.
Var JA en bricka i ett politiskt spel? Det bär emot att
kalla den sturske JA för en bricka i något spel över
huvud taget, men då det gällde hans förhållande till
dynastin Wallenberg blir beteckningen faktiskt
korrekt. Helt korrekt.
Två sittningar med Kerstin och Sven: 1932
och 1941
Jag minns hur min syster Kerstin och jag strax före
jul 1932, vid en familjesittning i hörnrummet
Götgatan 72 på Söder, informerades om flyttningen
till Uppsala:
- Det är Marcus Wallenberg som har bett mig.
förstår ni. Och då kan jag inte säga nej. Samtidigt är
det en stor ära...
Sittningen kom att upprepas, nära nog identisk,
kling nyåret 1941, då i Uplandsbankens
sandstenshus vid Stora Torget:
- Det är Jacob Wallenberg som har bett mig.
förstår ni. Och då kan jag inte säga nej - om JA
nämnde den stora äran vid detta tillfälle minns jag
inte. men jag tror det knappast. Att gå från ett
industrijobb till en bankchefspost var en klar
promotion, men EPA i utbyte mot Uplandsbanken
hade inte någon självklar klang.
Familjens dis...
Det slår mig, när jag skriver detta, att ovissheten
rörande händelser och samtal och känslor blir
omvänt proportionell mot intimiteten. Det många
gånger upprepade försvinner i ett dis, familjens dis.
Att det skulle hållas tyst utåt om ting av det här
slaget var en självklarhet som inte närmare behövde
poängteras.
Men själva den grundläggande förutsättningen för
JAs förflyttning till Göteborg, nämligen att han i
motsats till exempelvis HG Turitz och Herbert
Sachs kunde betecknas som mycket arisk, den
förutsättningen låg naturligt i botten för det inom
familjen sagda och outsagda: EPA behövde tyska
EPA måste ha
en arisk
direktör...
varor, och därför behövde EPA en arisk chef. Så
var det. det var ingenting att huttla med.
Mitt eget ställningstagande? Och min syster
Kerstins? Jag vet inte om jag kan kalla min lätt
(eller mycket?) skräckbiandade attityd för ett
ställningstagande. B am kan revoltera, var väl min
filosofi, men kvar finns föräldrarna: onåbara,
statiska.
Tala högt när du talar lill far din.
Min syster Kerstin var äldre och mognare. och
hon revolterade tystare men samtidigt med större
tyngd. Även mecl en politisk tyngd som jag inte
hade.
Jag närmar mig moralen. Borde JA ha tagit jobbet,
under pågående norsk och dansk ockupation, strax
före vad som skulle bli midsommarattacken mot
Sovjet?
Borde?
V alet var ju aldrig mitt eller min systers eller ens
min mors. Valet var JAs, och lian påtog sig, så vitt
jag ärligt Lan förstå, utan minsta samvetskval rollen
som - ja rollen som vad då? Som räddare av svensk
konsumtion? Eller som vänligt redskap för en
nazistisk Ehrenrettung? Tyskarna hade ju liLa gärna
kunnat sälja till HG Turitz - om det inte hade sett så
rysligt illa ut.
Förhållandet till Wallenberg och Hitler
JA gick med liv och lust in för att sköta EPA:
möjligen gjorde han det bra, det får andra bedöma.
Förhållandet till Jacob Wallenberg och Hitler var
som det var och störde veterligen inte hans
nattsömn. Krimskrams till EPA (o. så fick jag
aldrig säga!) fick bli viktigare än politiska
överväganden. JA var gammal högerman
(Allmänna Valniansförbimdet hette det när vi bodde
i Stockholm på 20-talet). Hur pass blå eller mörkblå
han var överlåter jag till andra att bedöma.
Det går att säga att JA var pragmatiker, i
förhållande till jobbet, jobben.
- Du ska inte bocka, Sven. Sköter du ditt jobb
behöver du aldrig bocka.
Och naturligtvis var EPAs krimskrams (o, så fick
jag aldrig säga!) viktigare än politiskt känslopjunL
Mina föräldrars 50- och delvis 60-tal i Göteborg
kännetecknades - JA skriver själv om detta - av
isolering från det lika och ädla Göteborg: kalla det
ostracism.
JA betecknar i memoarerna den klassiske
dispaschören Conrad Pineus som sin vän och ”nära
umgängesvän” - verkligen? Besökte han oss
någonsin på Vasaplatsen?
Här låg förstås knuten. Till en norsk- och
engelsk-orienterad stad, med en etablerad judisk
societet, kommer en stockholmare och uppsalabo,
med medskick från herrarna Wallenberg att hjälpa
EPA till tyska varor - det borde ha blivit kollision
men stannade vid ett undanglidande. Där JA kanske
hade kunnat betyda något väsentligt, kanske
kulturellt eller politiskt (?), där slöts leden och där
slöts dörrarna. Tragik? Inte nödvändigtvis. Inte för
JA.
Brott och skuld och straff? Ska inte utdömas av
mig. Jag vet både för mycket och för litet, mest för
10/97:11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
