Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
PALME-nytt
viss betänketid svarade jag ja. Mitt
arbete fick nu en helt annan inriktning.
Hittills hade jag studerat saker som
överlåtelsen av klyvbart
kämvapenmaterial till Indien, pengarna
från Boforsaffären till ANC och
liknande. Nu började jag bereda
framtiden och skissa på en ny
organisation med inhämtningsenheter
som arbetade mot en datacentral,
implementering av
underrättelsedagbok, säkerhetsjoumal,
intelligence debriefing och införande av
bärbara datorer.
Den 27 november 1988, som råkade
vara den första advent, fick jag
bemyndigande/av SSI, tydligen!/
att intervjua IB:s förre operationschef
Bo Anstrin som numera lever som
pensionär i Skanör. När jag kom dit
meddelade han att han fått direktiv att
svara på alla frågor jag kunde tänkas
framställa men att direktivet endast
gäller denna enda dag. Jag fick inte
återkomma senare. Eftersom jag var
införstådd med detta villkor hade jag
tjocka datalistor med mig, fru Kerstin
utfodrade mig furstligt med mat, och
jag lärde mig det väsentligaste av
Motståndet
mot Lingärde
kompakt
underrättelsetjänstens organisation och
historia efter kriget
Det tog någon tid innan jag
upptäckte att mitt jobb på
försvarsstaben inte skulle bli av.
Motståndet mot min person var
kompakt, för att uttrycka det milt Det
tog sig sådana uttryck som att
säkerhetschefen vid ett statligt verk,
som jag aldrig hade träffat, på ett
iögonenfallande sätt vägrade att skaka
hand med mig vid ett möte. Jag insåg
gradvis och efter hand att min tid var
ute. Efter en del funderingar beslöt jag
mig för två saker; att lämna branschen
helt och hållet och söka mig en ny
bana samt att demobilisera min
verksamhet och mitt arkiv så att jag
åter kan mobilisera om landet skulle
kalla i framtiden. Denna förvaring i
mob-förråd tas om hand av andra när
jag dör, och jag garanterar att dessa
personer är trogna kronan.
Jag ringde då upp en datatidskrift vid
namn PC World och frågade om de
behövde material. Det visade sig att
chefredaktören hade stuckit dagen före
och en nervös vikarie bad mig kvickt
skriva något om SQL och
relationsdatabaser. Ju mer dess bättre. 1
marsnumret/1989?/ gör jag sålunda
min debut i ett nytt yrke som
dataskribent Inom kort medarbetade
jag i sex tidskrifter, och jag är numera
heltidsengagerad i dataförlaget
”International Data Group”. Numera
skriver jag mest böcker, och en av
mina dosböcker lär vara Sveriges mest
sålda databok. Förra veckan, 950706
/bör vara 950606/, fick jag ett
officiellt erkännande av Sveriges
författarfond att mina böcker bidrar till
folkbildningen och ett stipendium på
30.000. Jag är alltså nöjd med min
personliga tillvaro som den har blivit.
Hur tipsades ttillen om Ebbe
Carlssons kurir?
Nu ska jag lämna en viss information
till er som ni kan använda eller
förkasta efter behag. Var det en slump
att Helsingborgstullen stoppade Ebbe
Carlssons smuggelkurir Per-Ola
Karlsson samma dag, 880601, som
Expressen började skriva om Ebbe
Carlsson? I media blev det aldrig någon
klarhet om detta. Nu ska jag berätta att
en kvinnlig tullare i Helsingborg
sprang till en kvinnlig journalist på
Arbetet med alla uppgifter den 8 juni,
en dryg vecka senare. Då hade
Anna-Greta Leijon avgått dagen innan, den 7
juni. Hon/=den kvinnliga
tullaren/ berättade följande: Tullens
vanliga kontaktman med Säk hade dykt
upp kvällen innan med det skriftliga
tipset samt ett speciellt edgångsintyg
för varje tullare i tjänst att aldrig
någonsin vidgå Säks roll i detta. Om
ni begär fram tjänstgöringslistorna för
880531 kommer ni att finna att det
bara fanns en kvinnlig tullare i tjänst
och vad hon heter. Som parlamentarisk
kommission kan ni, om ni vill, lösa
henne från eden.
Under åren som sedan följt har jag
bara använt mina kunskaper en gång.
När Pierre Schori blev biträdande
utrikesminister fann jag det vara min
plikt att informera honom om
detaljerna i en - framför allt brittisk
-operation som går ut på att hålla
honom och ett visst antal svenskar
under något som kallas ”low profile
surveillance”, om ni vet vad detta är.
ÖB tätade läcka
Jag har använt kunskaperna en gång
till. Om ni minns en affär i media som
hette ”SSI-affären” så hade någon läckt
till Svenska Dagbladet namnen på
SSI:s hemliga chef och förre chef,
Bengt Medin respektive Bengt
Wallroth, och jag lät ÖB veta vem
denna läcka var. (Not 21 Och han finns
1 dag inte längre inom försvaret. Jag
beslöt mig också för att delge en aktad
journalist mina privata funderingar. Låt
oss kalla honom ”Olle 1”. /Av allt
att döma den i Lingärdes PM
omnämnde Olie Stenholm/. Vid
ett annat tillfälle beslöt jag mig för att
också delge dem till ”Olle 2”.
Om denna delgivning var bra eller
dålig kan jag inte i dag bedöma, men
dessa privata funderingar, om ni skulle
stöta på dem /Lingärde talar alltså
om den PM som ju nådde
granskningskommissionen den
2 maj 1995/, är mina subjektiva
spekulationer. De är inte avsedda för er,
de är inte avsedda för att offentliggöras,
det är min bestämda önskan att de
förblir privata. Dessutom innehåller de
några sakfel.
Avslutningsvis vill jag säga att det
anförande jag hållit här innehåller
hemliga uppgifter, och innan jag tackar
för ordet ska jag komma med ett tips
till. Jag har tagit med mig en PM om
telekontroll. Om kommissionen skulle
vilja intressera sig för hur det tekniskt
går till ska jag komma med ett tips i
anslutning till denna TK.
En episod som ägde rum på DN
1987 mellan byråchefen på A på SÄK,
som då hette Sture Höglund, och en
chefredaktör som jag här kallar för
Göran /Beckérus, debattredaktör
på DN/. Höglund har kommit upp för
att få in en debattartikel, och Göran
sitter helt lugnt och spånar om olika
mordhypoteser som byggde på att OP
fått fler telefonsamtal under kvällen än
de tre samtal som var kända, nämligen
med Mårten Palme, Emma Rotschild
och Aspling. Sture Höglund infaller då
helt frankt att så inte var fallet. - Hur
kan du veta något om den saken? frågar
Göran, mycket förvånad. Höglund inser
fadäsen, blir illröd i ansiktet men
11/97:10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
