Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vissa händelser, och vissa grupper av händelser, återkommer ständigt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigge har långa och komplicerade men mycket väl sammanhängande
beskrivningar av hans och kamraten Reines nattliga odyssé, från
nattklubben Oxen uppe på åsen till bostaden vid Tegnérgatan.
Sigges skildring verkar sann: varför skulle en rutinerad herre
som Sigge hitta på ett händelseförlopp som bara ställer till
besvär för honom hos polisen? Ju mer Nässén frågar, desto
utförligare berättar Sigge om ting som Nässén absolut inte vill
höra. Men Nässén låter honom berätta, eftersom han vet att han
i tidernas fullbordan kan klippa till med den förlösande TK:n.
Nästan varje meter av Sigges och Reines sega färd genom
Johannes församling återges på felkommaterad polissvenska:
"Cedergren förde fordonet Malmskillnadsgatan norrut fram
till Appelbergsgatan för att fortsätta denna västerut.
I samband med, att han stannar för att "släppa fram" trafik,
som kommer Malmskillnadsgatan i sydlig riktning för att endera
köra in på Appelbergsgatan alt Brunnsgatan, uppmärksammar han
fyra personer däribland en kvinna, som kommer gående i rask
takt Malmskillnadsgatan norrut mot Appelbergsgatan. Männen och
kvinnan passerade framför Cedergrens fordon, varvid han
uppmärksammade, att en av männen bar på en Walkie-Talkie.
Personerna gick in på Appelbergsgatan..." osv; Apelbergsgatan
stavas med ett "p" om vi ska vara petnoga.
Så här fortsätter förhören med Sigge, vecka in och vecka ut
den här hösten 1988, men varken Sigge eller Reine korrigerar
någonsin sin Luntmakarresa; så här gick det till.
"På Luntmakargatan mellan nr. 10-12 fanns en container
uppställd och upptog 1/3 av gatans bredd" - nej, säger Thure
Nässén som framåt advent sticker TK:n under nosen på Sigge:
- Ser du nu att du ljuger?
- Nej, säger Sigge.
Om den skattefinansierade granskningskommissionen haft någon
ruter och heder i kroppen, om nu en kommission har en kropp,
skulle den ha konstaterat att TK-affären fäller all
åklagar-och polisutredning från den 28 februari 1986 kl 23.21 och
framåt, men det gjorde förstås kommissionen inte. Utan den
mycket trötte Roger släpas med som ett högst acceptabelt
vittne, medan däremot Sigge, med näthinna som en filmplåt,
aldrig blir trodd av vare sig Morath eller Ölvebro, av vare sig
Carlsson eller Bildt.
När jag skriver detta, i maj, erinrar jag mig en formulering
ur ett brev från centralkriminalpolisen i Helsingfors som jag
just fått, i ärendet Estonia:
-...detta faktum kommer inte att ändras...
Nej, just det. "Fakta" ändras inte av tillkommande bevisande
omständigheter, ty "fakta" är något överjordiskt ofelbart som
finns inskrivet i polisers bibel. Ett protokoll är ett
protokoll är ett protokoll.
Algernon-affären behandlas också utförligt detta år, 1998,
och PALME-nytts enmansredaktion är oförtröttligt verksam även i
fallet med den i T-banan omkomne krigsmaterielinspektören. Jag
tycker mig hitta märklig slapphet vid kammaråklagaren Torsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
