Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
PALME-nytt
Två poliser
far till Åbo
Sedan glöms
vittnet bort
Vittne nr 2
söks aldrig
Bakgrunden till krigsmaterielinspektören
Carl Algernons bortgång - mord eller
självmord eller möjligen olyckshändelse
-är komplicerad och aldrig utredd. Det
ligger utanför PALME-nytts möjligheter att
göra en sådan utredning.
Men naturligtvis är det lätt att konstatera de
mycket tänkbara, möjligen mycket klara trådar som
gått från Bofors-affären (och därmed antagligen
Palme-mordet!) över krigsmaterielinspektionen till
dennas chef Carl Algemon.
Var Algemon för välvillig mot de gamla
militärkamratema Martin Ardbo och Claes-Ulrik
Winberg på Bofors? Blev den beviljade
fartygskanonen till Oman en utlösande faktor?
Intresserade hänvisas till DN-joumalistema Bo G
Anderssons och Bjame Stenquists standardverk på
området, Vapensmugglama (1988).
I denna bok skriver författarna beträffande
händelseförloppet i T-banan följande:
De flesta ögonvittnen som polisen hörde
veckorna efter dödsfallet uppgav att han
tog sats och antingen klev eller hoppade ut
framför tunnelbanetåget. Ett par vittnen
tyckte sig ha sett att han avsiktligt blev
knuffad, men utredningsmännen bedömde
dessa som mindre trovärdiga.—-
Vad blir kvar? Vår teori är att han trots
allt tog sitt liv.
Så långt Andersson-Stenquist. Sedan PALME-nytt
noggrant tagit del av de cirka 37 vittnesmålen (det
är svårt att exakt precisera vilka uttalanden som ska
bedömas som vittnesmål) framträder denna statistik:
Algemon knuffades 11 vittnesmål
Knuffades antagligen 2
Vet ej 14
Knuffades ej 10
Endast tre vittnen - av 37 - påstår sig ha sett att
Algemon skulle ha ”tagit sats eller hoppat ut”.
PALME-nytt finner detta förhållande vara så
anmärkningsvärt att det måste ifrågasättas om
författarduon Andersson-Stenquist över huvud
taget läst polisutredningen. Och att
utredningsmännen skulle ha bedömt
knuff-vittnesmål som mindre tillförlitliga går inte att udäsa
ur utredningen; några sådana konstateranden eller
synpunkter finns inte.
Det måste vidare betecknas som synnerligen
anmärkningsvärt att de båda författarna över huvud
taget inte har uppmärksammat att de båda säkraste
vittnena på knuff-sidan (läs = mordsidan) så
demonstrativt trollats bort av förhörande polis och i
förlängningen av åklagaren!
Då ser vi på dessa båda vittnen.
1 Kallas här för ”Lasse”. Läs direkt ur förhören på
följande sidor.
Det är den 21 januari 1987 som Lasse ringer
utredarna från Abo, där han är på besök hos sin
fästmö. Redan två dagar senare är två svenska
kriminalare i Åbo och avhåller ett en timme och fem
minuter långt förhör.
Det går inte att utläsa att förhörsledaren,
kriminalinspektör Anders Hurtig, skulle ha förhållit
sig skeptisk till den berättelse han får höra. Han
frågar om Lasse verkligen kunde se ”håriga händer”
på tio meters avstånd, men han talar vid ett annat
tillfälle om ”en fin iakttagelse” från Lasses sida.
Därpå reser de båda kriminalama tillbaka till
Stockholm, och därmed är Lasse definitivt och
oåterkalleligen borta ur bilden. När
rekonstruktionen arrangeras den 12 februari är
Lasse sedan den 30 januari tillbaka i Sverige, men
han kallas inte till denna rekonstruktion, dit f ö
endast 9 vittnen av ca 37 ombeds komma. Av dessa
nio vittnen anser endast två att Algemon knuffades.
Några regelrätta förhör hålls inte på
T-bane-perrongen, utan de nio tillfrågas endast var de stod
då Algemon dog.
Lasse ber i förhöret speciellt att få demonstrera på
platsen, på perrongen:
"...jag har lättare om jag är där då och kan visa
på plats, då ser jag allting jramför mig, bättre... ”
Men det blir alltså aldrig aktuellt. Efter den 23
januari 1987 tar polis och åklagare över huvud taget
ingen mera notis om Lasse.
2 ”Pekka”. Studera noggrant de efterföljande
förhören och inte minst den noggranna skiss som
Lasse ritar upp för polismännen i Åbo! Här är alltså
Pekka namngiven, med korrekt förnamn och
efternamn, men ingen bryr sig om honom! Ett
huvudvittne, som alltså helt stämmer in i det första
huvudvittnets beskrivning, hörs aldrig! Kallas
aldrig till rekonstruktion! Existerar inte!
2/98:12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
