Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
11
RÅ jagar
Christer P
men döljer [-walkie-talkies!-]
{+walkie-
talkies!+}
Som en kuslig minnessten över
Palme-utredarnas - och inte
minst åklagarnas! - falska jakt
på Olof Palmes mördare
framstår detta avgörande
viktiga Kanalen-reportage från
februari 1989, signerat Lars
Borgnäs.
Läs! Och ställ Jörgen
Almblads tiotals konkreta
walkie-talkie-vittnen mot Jan
Danielssons risiga uppsättning
i dagens resningsansökan.
Jörgen Almblads och Jan
Danielssons gemensammc
uppdragsgivare är - RÅ! Klas
Bergenstrand, regeringens
villige gårdvar i Holmérs
Palme-rum då det begav sig!
Ska inte högra handen veta
vad den vänstra gör? Tydligen
inte. Bäst så.
Här Borgnäs reportage i
ljudradions Kanalen februari
1989. Uppspelat för ett antal
engagerade lyssnare, men aldrig
tidigare återgivet i de stora
medierna:
- Vad då walkie-talkies? Vi
har ju Christer!
Borgnäs nämner tolv
preciserade
walkie-talkie-vittnen. PALME-nytt har
numrerat dem i den löpande
texten.
Lars Borgnäs: Det här är Kungshallen,
en bingohall som ligger i anslutning
till tunnelbanestation Hötorget i
Stockholms city. En trappa ner under
Sveavägen. Här nere sitter bingospelare
från tidigt till sent och spelar sina
brickor och dricker kaffe.
På fredagkvällen den 28 februari
1986 satt Martin och hans hustru och
spelade här. Martin är i 50-årsåldcm,
han är egenföretagare i Stockholm. När
Martin och hans fru gick härifrån och
upp på Sveavägen den kvällen iakttog
de en man uppe på gatan som kan vara
inblandad i mordet på Olof Palme.
Så här har Martin berättat för
utredarna och för oss:
- Det var en paus i bingospelet
mellan halv elva och elva. Det brukar
det alltid vara, och då kan man fika och
gå upp och röra på sig lite, och en del
går hem.
Men den här kvällen så blev vi kvar.
Vi skulle hämta vår dotter ute i Tyresö
mellan halv tolv och tolv, så vi
spelade tre spel till efter pausen innan
vi gav oss av.
- Är du säker på att ni spelade just
tre spel?
- När tredje spelet var slut
reste vi oss och gick...
- Ja, helt säker. Och när tredje spelet
var slut så reste vi oss och gick
därifrån och upp till gatan och till vår
bil som stod parkerad på Oxtorgsgatan.
- Och det var då ni såg honom?
- Ja, just det.
Vi har tagit reda på när det tredje spelet
normalt slutar på Kungshallen. Spelen
går i en jämn och regelbuinden rytm;
numera ligger tiderna på data.
De fyra fredagskvällarna i januari i år
11989/ slutade motsvarande spel, alltså
det tredje efter paus, kl 23.22, 23.22,
23.20 resp 23.20. Mordet på Olof
Palme skedde kl 23.21.
Det är alltså fullt möjligt att skotten
på Sveavägen föll ungefär samtidigt
som Martin och hans fru reste sig från
sina stolar i bingohallen. De gick ur
bingohallen och tog trapporna upp till
gatuplanet och kom upp på Sveavägen
200 m från korsningen med
Tunnelgatan, där Palme nu låg skjuten.
Men Martin och hans hustru tog till
vänster och gick nu längs Sveavägen i
riktning från mordplatsen framåt den
gata där de hade sin bil parkerad.
Martin gick några meter före hustrun.
Det hade då gått ungefär en halv minut
sedan de reste sig från stolama i
binghohallen, och det var nu de lade
märke till mannen med walkie-talkicn.
Martins fru har berättat det så här för
oss:
(1) - Då, medan jag fortfarande var på
Sv eavägen, passerades jag bakifrån av
en man som gick med snabba,
bestämda steg. Han vek runt hörnet
upp på Oxtorgsgatan där Martin just
hade gått upp. Jag såg honom alltså
bara bakifrån.
Jag lade märke till att han hade ett
antennspröt som stack upp till vänster
om huvudet. Antennen kom upp ur den
halvlånga rock eller jacka som han bar,
och han gick med nerböjt huvud.
Borgnäs: Och strax därpå såg Martin
också mannen:
( 2 ) - Jag hade gått ut i gatan för att
öppna bildörren när jag fick syn på
honom. Först framifrån, och sen
passerade han mig och sneddade över
Oxtorgsgatan. Han var längre än jag
och blond.
Jag lade särskilt märke till
walkie-lalkien som mannen höll i sin högra
hand, högt upp mot sin jacka i
brösthöjd ungefär. Det var särskilt en
viss detalj på walkie-talkien som jag
lade märke till.
- Är du säker på att det inte var en
freestyle han hade med sig?
- Nej, nej, för tusan, såna har
ungarna dar hemma så dem känner jag
till. Nej, det här var en walkie-talkie
eller en sådan där bärbar
kommunikationsradio.
- Och hur gick han?
- Snabbt, bestämt.
Både Martin och hans fru noterade
flera detaljer vad gällde mannens
utseende och klädsel, men dem
utelämnar vi här.
Några dagar efter mordet berättade de
för en släkting om vad de sett, och
släktingen tog kontakt med
Palme-utredarna. Och strax därefter blev
Martin kallad till polishuset i
Stockholm för förhör
- Ja, förhör och förhör, jag kom till
receptionen, och en kvinna kom ner
och vi satte oss i ett litet rum där intill
och jag berättade vad jag hade sett.
Men jag fick en känsla av att hon ville
bli av med mig. Jag minns att hon
frågade om det var en utlänning eller en
svensk som jag hade sett, och jag sade
lite skämtsamt att ”han var i allra
högsta grad en arier”. Så mycket kunde
jag säga, han var ju rätt lång och
blond.
- Och sen då?
- Ja sen hörde jag inte av dem något
3/98:11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
