Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
16
PALME-nytt
Utredare
april 1986:
Det var en
konspiration
Här några utdrag ur den artikel
av Ingemar Krusell - i nr 4 av
Polistidningen 1986 - som
omnämns av Lars Borgnäs i
Kanalen-programmet här intill.
Det väckte på sin tid viss
uppmärksamhet att en ledande
person inom den sittande
Palme-utredningen (han sitter
fortfarande!) så klart bestämde
sig för en mordkonspiration
mot Olof Palme • hur rätt hade
han inte!
Ingemar Krusell skriver:
Mot bakgrunden av allt flera kritiska
röster mot polisens sätt att sköta
utredningen om mordet på
statsminister Olof Palme finns det
anledning att granska de förutsättningar
som finns för att delta våldsdåd ska
kunna klaras upp. Det vore olyckligt
för det svenska samhället och
samhällsdebatten om oklarheter kring
mordet finns lo ar efter det att en
gärningsman gripits. Däri ligger det
politiska mordets dilemma, nämligen
att det inte enbart handlar om att
avslöja Olof Palmes baneman utan
också den konspiration som med stor
sannolikhet finns bakom
gärningsmannen. Mordspaningen
måste därför med nödvändighet erhålla
andra dimensioner än vad som är fallet
vid ett vanligt mordfall med okänd
gärningsman.
Efter art lut dragit jämförelsen med
spekulationerna efter Kennedy-mordet
konstaterar Krusell att
något sådant får inte hända med
utredningen av mordet på statsminister
Olof Palme. Därför är det destruktivt
när en massmediastyrd opinion mer
eller mindre försöker hetsa polisen
fram till gripandet av en mördare,
samtidigt som alla objektiva fakta talar
om att mordet utförts av en grupp av
gärningsmän.
Man måste ha klart för sig all det här
handlar om ett politiskt mord, där det
är angeläget att avslöja hela
konspirationen. Den person som
avlossade det dödande skottet mot Olof
Palme är en av gärningsmännen, de
övriga som medverkat vid handlingen
eller främjat densamma är i lika hög
grad gärningsmän. Man kan tala om ett
kollektivt gämingsmannaskap.
Krusell söker därefter motivet till dådet
och anser sig bl a kunna konstatera:
Säkert är väl blott att ingen person
inom svensk politik kunnat se någon
fördel i att Palme undanröjdes,
eftersom detta varken skulle förändra
politiken eller den parlamentariska
situationen. Därutöver var Olof Palme
respekterad också hos de politiska
motståndarna —
Men ändå är det sannolikt just i det
internationella engagemanget som
motivet till dådet ska sökas. Var det
socialistledaren, FN-medlaren i kriget
Iran-Irak eller nedrustningsir raren Olof
Palme som undanröjdes? Svaret på
denna fråga får man först då
gämingsmannagruppen avslöjats.
Ingemar Krusell avfärdar därefter raskt
alla extremistgrupperingar - av typ
Kommando Holger Meins eller
Kommando Christian Klar.
Det finns inte heller för närvarande
någon indikation eller gir en anledning
att i sammanhanget misstänka kurdiska
eller kroatiska extremister.—
Mordet på statsminister Olof Palme
var planerat, även om det inte kan ha
planerats till tid och plats förrän i sista
stund. Kanske skedde planeringen
medan makarna Palme satt och såg
filmen ”Bröderna Mozart” inne på
Grand 1.
Krusell anser sig sedan ha funnit att
det handlar om en gämingsmannagrupp
som tänker förbli anonym, och
lämpligt tillfälle och plats inväntas
kallblodigt. När makarna Palme
promenerar från biografen Grand har en
okänd man haft dem under observation
och följt efter dem längs Sveavägen.
Han var inte ensam - på andra sidan
gatan följer den presumtive
gärningsmannen promenaden. Han blir
gärningsmannen därför att makarna
Palme strax efter passerandet ax- Adolf
Fredriks Kyrkogata korsar Sxeax ägen
och kommer över på hans sida. Det
mesta talar för att altematix a
gärningsmän ingick i den korta
planeringen. Den man som väntade
utanför biografen Grand hade med stor
sannolikhet blivit banemannen om
makarna Palme xalt att promenera till
närmaste tunnelbanestation (Station
Rådmansgatan).
Krusell ger därefter en i huvudsak
okontroversiell skildring av vad som
kan ha hänt omedelbart efter mordet
samt landar mördaren vid
Snickarbacken.
Det finns, skriver Krusell
avslutningsvis, all anledning att hysa
tillförsikt i strävandena att finna
sanningen om mordet på statsminister
Olof Palme. Emellertid finns det en
viktig reservation. Mordet behöver inte
ha utförts av någon fristående politisk
extremistgrupp utan ax- någon grupp
axpersoner, knutna till något lands
underrättelsetjänst. Skulle så xara fallet
är utsikterna att klara upp mordet
nästan obefintliga. Det faktum att
ingen extremistgrupp bekänt sig ha
utfört våldsdådet kan tolkas i denna
riktning.
”Något lands
underrättelsetjänst” = inklusive
Säpo?
Så långt den, då och i dag, högt
placerade Palme-utredaren Ingemar
Krusell. Skrev han i nära samråd med
chefen själv, Hans Holmér? Det är
mycket sannolikt Krusells tresidiga
artikel i det egna fackorganet
Polistidningen var naturligtvis avsedd
som ett i varje fall temporärt
evangelium för alla svenska poliser
konspiration, kom ihåg det! Ingenting
annat!
Varför undantar Krusell inte den
svenska säkerhetspolisen? Nog en bra
fråga. Och en annan bra fråga; när och
varför blev Krusells tankar så hopplöst
förlegade? Med Jan Danielssons jakt på
den ensamme Christer Pettersson har
de ju föga att skaffa
Sven Anér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
