Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
Pettersson är det klart att vårt utrymme att kritisera med walkie-taikies runt mordplatsen, hemliga möten
begränsas i vissa avseenden. Vi måste acceptera med högerextremistiska poliser och poliser som
domen. Men vårt arbete fortsätter och finner vi saboterat utredningen. Sa långt SDS.
anledning att rikta kritik mot hur polisspåret skötts så
kommer vi att framföra den, säger Axberger.
Trots att det dröjer innan kommissionen kan avge
sin slutrapport riktar redan nu en av ledamöterna
-Inga-Britt Ahlenius - allvarlig kritik mot polisen och
åklagarna för att polisspåret sjabblats bort.
Det som kallas ”polisspåret” är egentligen en
samlingsbenämning på ett par hundra olika tips och
vittnesmål om att högerextremistiska poliser skulle
vara inblandade i mordet och i efterhand ha försökt
dölja sanningen.
Enligt Ahlenius har polis och åklagare försummat
att göra en övergripande analys av materialet.
- Palmeutredama har följt upp en del enskilda tips
om poliser. Men aldrig utrett polisspåret
systematiskt. Aldrig tagit ett samlat grepp och
försökt se mönster, säger hon,
Inga-Britt Ahlenius säger att denna hennes
uppfattning stärkts under utredningen. Hon anser
inte bara att Palmekommissionens granskning av hur
polisspåret skötts ska fortsätta, utan också att det kan
finnas anledning för polisen själv att gå vidare på
spåret - även om Christer Pettersson fälls.
- Det borde ligga i polisens eget intresse att gå till
botten med polisspåret, säger Ahlenius.
Ledamöterna i Palmekommissionen har ett
gigantiskt material att gå igenom. Totalt rör det sig
om en halv miljon sidor förhör och utredningar från
polisens Palmegrupp och Säpo.
Tills frågan om resningen mot Pettersson är klar
har kommissionen bestämt att lägga det
utredningsmaterial som rör honom åt sidan.
- Vi har en sådan mängd material att granska att det
just nu inte är något problem att ägna sig åt andra
delar än Pettersson, säger HSB-ordföranden
Gun-Britt Mårtensson, som också sitter med i
kommissionen.
Samtliga ledamöter i Palmekommissionen intygar
att de efter bytet av ordförande inte har haft några
problem att få tillgång till det hemliga
utredningsmaterialet som finns i Palmegruppens och
Säpos arkiv.
Efter denna artikel över sju spalter lämnar
SDS dessa ”faktalPalmemordet:
° Olof Palme mördades på kvällen den 28 februari
1986. Mördaren sköt två kulor. En dödade Olof
Palme, den andra rispade hans hustru Lisbet på
ryggen.
0 En juristkommission och en parlamentarisk
kommission har tidigare granskat och kritiserat
polisutredningen fram till spaningsledaren Hans
Holmérs av gang 1987.
° Palmekommissionen består av fem ledamöter:
landshövding Lars Eric Ericsson, RRVs
generaldirektör Inga-Britt Ahlenius,
HSB-ordföranden Gun-Britt Mårtensson, hovrättslagman
Håkan Winberg och docent Hans Gunnar Axberger.
° Polisspåret är ett samlingsnamn på runt 200 olika
uppgifter om att poliser låg bakom mordet: poliser
Under Utskriften av detta exemplariska
SDS-reportage smyger sig den här reflexionen på:
tänk om detta hade sagts tidigare, sagts envetet,
sagts av alla de stora svenska medierna! Och tänk
om dessa stora svenska medier, nu till 12-årsminnet,
hade gjort motsvarande intervjuer!
Läs noga, läs noga!
”Sista kontraktet”
- vad vill
filmen säga?
Vid en pressvisning den 28 februari fick
jag tillfälle att se ”Sista kontraktet”, den
PR-omsusade filmen om ett mord på Olof
Palme, med Kjell Sundvall som primus
motor och John W Grow som mycket
hemlig författarsynonym.
Det är en konstig film, och det är inte
någon särskilt bra film.
Dels är själva anslaget från Sundvalls sida
egendomligt och vagt presenterat. Vem låg, menar
Sundvall, bakom mordet, i filmen? Ja, det är frågan.
I förhandsnotiser har den svenske storkapitalist som
lät beställa mordet hetat allt från någonting
Wallenberg-liknande till - i boken - Holmström till - i filmen
-ingenting alls. Och Sundvall har försäkrat att han
sprungit och bockat hos de höga herrarna hos
Investor och försäkrat att inte handlar det om
Wallenberg inte, hu nej då.
Men i en av filmens avslutande scener hotas en
anonym person, sedd bakifrån, av filmens store
bov, och denna anonyma person är obestridligen
Wallen... förlåt Holm... ja, kapitalisten i fråga. Så
vad menar Sundvall egentligen? Har en svensk
storkapitalist i nära samarbete med USA-kontakter
och på hemmaplan i samarbete med svenska Säpo
arrangerat mordet på Olof Palme? Det är vad filmen
berättar, oavsett vad Investor kan tänkas ha för
synpunkter.
Nej, ingen bra film. Borta är all polisutredning,
god eller dålig. Borta är all polis kring Dekorima,
god eller dålig. Kvar är en internationell anknytning
som den oinitierade tittaren knappast uppfattar. Kvar
är Säpo, så till den milda grad involverad att det går
att fråga sig varför inte Säpo kunnat få fixa den här
lilla morddetaljen på egen hand, utan importerad
anglosaxisk toppenbov.
Sundvall ägnar sig nu åt att skälla på enskilda
svenska Palme-utredare - varför det? Vem har lärt
honom det? Har han suttit vid Leif GW Perssons
fötter? Eller Jan Guillous? Eller Hans Holmérs?
S.A.
4/98:4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
