Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
12.2.1998. For justitieministern - Jag sätter -ärde på svar även pa tidigare brev i denna sak, j I £ .fy.
Mordteorin
civ skrivs på
falsk grund
Vittne sägs
”hjälpa”
Algernon
11 m bort!
12.2.1998.
Det ”avgörande beviset” för att Carl
Algernon inte skulle ha knuffats
framför tåget vid T-Centalen den 15
januari 1987 kl 17.54 är en falsk
konstruktion av åklagare och polis,
uppenbarligen byggd på en önskan från
myndigheternas sida att till varje pris dölja
ett mord.
De båda huvudpersonerna är, enligt utredarnas
uträkning, vittnena ”Lasse" - som ser knuffen och
som sedermera hörs av svensk polis i Åbo - samt
vittnet ”M’\ Utredarna hävdar att ”Lasse” såg ”M”
försöka hindra Algemon i fallet, medan ”Lasse”
uppfattade hjälpförsöket som en avsiktlig knuff.
Konstruktionen är falsk.
Lasses version, i yttersta koncentrat, är denna:
Lasse stod 15-18 meter från tunnelmynningen,
medan Algernon enligt samtliga vittnen befann sig
betydligt närmare tunnelmynningen, ca 3-10 meter.
Lasse såg, på ca 10 meters avstånd, två ”håriga”
armar knuffa ned Algernon framför tåget. Mannen
som knuffade hade inga handskar.
M:s version:
M stod ca 21 meter från tunnelmynningen och ca 11
meter från Algemon. Då M uppfattade att Algernon
föll ”skriker jag, säger: ”Nej! Nej! Och jag vet inte
vilken känsla som jag hade, tror jag. Jag hade
sträckt upp min vänstra hand som jag hade en vit
påse också att ville ta honom.”
På annat ställe i förhöret säger M: ” ...att jag ville
ta honom.Och ändå han var långt ifrån mig”.
Beträffande sin klädsel säger M att han bar
beigefärgade handskar.
Från dessa vittnesuttalanden av Lasse och
M drar utredarna sålunda slutsatsen att
Lasse sett M försöka rädda Algernon. Men
Lasses och M:s respektive uttalanden
motsäger, som synes, denna konstruktion
på varje enskild punkt:
o M kan inte på 11 meters håll rädda en fallande
person;
o M tycksju ha stått bakom Lasse, inte framför;
o M:s gest med vänstra handen samt ropet ”Nej!
Nej!” måste ju tolkas som en reflex i en
sekundsituation, något som ju också M medger:
”Och ändå var han långt ifrån mig”.
o Vad än Lasse har sett så inte har han sett M:s
händer, vilka ju befann sig 10 meter från Algernon!
Det går inte att dra annan slutsats av utredarnas
behandling av de båda vittnesmålen än att den helt
konstlade kopplingen mellan M och Lasse fått
fungera som ett halmstrå för självmordsteorin.
Den enda naturliga tolkningen av utredarnas
agerande måste bli att de misstänker mord men
beslutat sig för att konstruera ett självmord.
För övrigt fhn? ju flera ytterligare vittnen som ?ett
Algemon knuffas, men vid dessa vittnen har
åklagare och polis inte fäst något som helst
ay^epde-
Det är nu, sedan fallet Algemon uppmärksammats
av PALME-nytt, oundgängligen nödvändigt att
denna sak tas upp på nytt, t ex genom överprövning
av kammaråklagare Torsten Wolffs ursprungliga
beslut om inställd förundersökning.
Denna skrivelse går till:
Margareta Algernon, Göran Algernon,
justitieministern, rikskriminalen samt
överåklagare Uno Hagelberg.
*=> 0174-50066
018-15 12 79
Telefax: 0174-501 05
Postgiro: 7505 55-5
4/98:7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
