Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
PALME-nytt
saken.
TB: Men hur var det då på mordkvällen fredagen den 28 februari 1986? Var det någon eller några som följde
efter paret Palme eller som hade dem under uppsikt när de gick mot Gamla stans tunnelbanestation för att åka
vidare till bion?
Enligt polis och åklagare fanns det inga sådana observationer som kan kopplas till mordet. Men sanningen
är att det tvärtom finns flera sådana uppgifter som antingen utretts ofullständigt, lämnats åt sidan eller, som
det fall vi nu ska se, har getts en felaktig förklaring.
Klockan är halv nio på mordkvällen. Ulla Strömbäck-Larson stiger av ett tåg vid Gamla stans
tunnelbanestation. Hon hajar till inför mötet med en okänd man i 45-årsåldem, som har en radioapparat i
handen med en antenn som sticker upp. Hon tycker det ser konstigt ut - och precis som jag gör, här, vänder
sig mannen om, och deras blickar möts. Ulla hör knaster ur hans apparat och ser att mannen pratar.
Hon noterar i minnet hans klädsel och utseende och går ut från stationen.
Mannen har ställt sig så han har bra utsikt över den motsatta perrongen och den uppgång där åaret Palme
stgrax ska komma upp.
TB: Fortfarande har paret Palme ett par minuters promenad genom gränderna innan de når
tunnelbanestationen. Och det är samma station som Ulla göst lämnar för att ta Schönfeldts gränd till sin
arbetsplats.
En bit upp i gränden hoppar en annan man, i 40-årsåldem, fram, precis som jag gör här, och också han har
en apparat, med antenn, i handen. Han ställer sig så att han kan se tunnelbanenedgangen. Två män, en på
perrongen och en vid tunnelbaneutgången, båda med walkie-talkies, hade alltså Ulla sett.
Ulla Strömbäck-Larson: Jag undrade vad de letade efter och vad de höll på med.
LB: Fick du en känsla av själv att de stod i kontakt med varann?
US-L: Jaa, det var det första jag tänkte: vad står dom och pratar om? Och det fanns ju inga människor nere vid
tunnelbanan. Det var kallt, ruggigt, och det blåste snålt Och det fanns inget klientel så att det behövdes
spaningspådrag där nere. Jag undrade vad det var de stod och pratade om, vad det var. Det första jag tänkte
van är det flera som går omkring och pratar med varandra här?
LB: Så gick du till din arbetsplats, och vad sa du till dom, om den här saken?
US-L: Jo, jag sade det att det är förskräckligt vad dom letar efter varann i Gamla stan i kväll, det måste vara
något pådrag. Det står walkie-talkar i varenda hörna här. Och sen så uträttade jag mina ärenden och så tittade
jag i liggaren hur jag skulle arbeta under helgen, på natten, och sedan åkta jag hem med tåget.
LB: Via en bekant, som är poliskommissarie, anmälde Ulla kort eftr mordet vad hon sett, och hon gav
signalement på de båda männen. Hon blev förhörd av två Palme-utredare och fick på platsen berätta om sina
iakttagelser.
Så kontaktades hon igen av polisen.
US-L: Det dröjde väl ungefär, det måste ha varit dryga fjorton dagar, som en av dem ringde mig och sade att
jag skulle glömma alltihopa.Glömma det jag hade sett, för det var av intet värde, för dom jag hade sett det var
knarkspanare, eller dom letade efter narkotika i tunnelbanan den kvällen.
LB: Det var alltså civila narkotikapoliser då?
US-L: Jag hade sett narkotikapoliser, ja.
TB: Här skulle historien om vittnet Ulla kunna vara slut. Men, som i övriga fall vi berättat om, finns det en
fortsättning.
LB: Säpo här inne, för det var dom som utredde det, hade tagit reda på om det hade varit några civilklädda
poliser i trakterna av Gamla stans tunnelbanestation vid den här tiden. Och det hade det. Man hittade ett par
unga knarkspanare, i 25-årsåldern. De stämde nu visserligen inte in på Ullas beskrivning: det var alltså fel
ålder, fel kroppsbyggnad, fel klädsel, fel utrustning; bara en av dem hade haft radio. Dessutom hade de suttit
och fikat vid den här tiden.
Men när en av de här unga poliserna undrade över att ingenting tycktes stämma in på honom och hans
kollega så sade man till honom att, ja, man kanske inte kunde ta Ulla riktigt på allvar. Hon var väl snarast en s
k bag-lady, en sån där som går och rotar i papperskorgar.
TB: Ullas iakttagelser gavs uppenbarligen en felaktig förklaring. Och nu är det så att vittnet Ulla bara är ett av
ett tiotal vittnen som den här kvällen iakttagit oidentifierade män med walkie-talkies eller
kommunikationsradioapparater i Gamla stan och runt Sveavägen nära mordplatsen. Och det kan vara värt att
6/98:10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
