Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PALME-nytt
16 Men man kom på att det var för sent och att var och en skulle gå till si tt. Men medan man stod här så såg
Mårten en man som stod utanför möbelaffärens skyltfönster och tittade in i butiken, inom hörhåll härifrån.
Och när Mårten och hans flickvän böljade gå hemåt så såg Mårten hur mannen vred på sig och började följa
efter föräldrarna längs Sveavägen.
Och efter mordet var Mårten övertygad om att den mannen var mördaren. Jag ska visa var han stod.
Mårten beskriver senare mannen för polisen så här: 40-årsåldem, ca 1.80 lång, kraftigt byggd. Klädd i blå,
rätt lång täckjacka. Fyrkantigt ansikte med fixerad blick. Det tycks vara samma person, med keps och
stålbågade glasögon, som Mårten Palme hastigt såg utanför skyltfönstret, som Margareta och Anneli några
minuter tidigare sett stå vid biodörren, tio meter därifrån, och som de, som iakttog honom noga, säger inte var
Christer Pettersson.
Ändå pekar Mårten Palme, med viss osäkerhet, ut Pettersson ur konfrontationsgruppen tre år senare, den
där decemberdagen då Pettersson har gripits. Mårten vet då också att den gripne är alkoholist. Men han lägger
också direkt märke till något helt annat: skoma. Han har nämligen tyckt sig minnas att mannen utanför
möbelhandeln hade ljusa skor. Nu är hans första tanke, enligt ett senare polisförhör: Å fan, han har ljusa skor
också!
Fyra timmar senare sitter Lisbeth Palme här i riksåklagarens lokaler och ser samma konfrontationsgrupp på
video. Hon vet att sonen Mårten några timmar tidigare har tyckt sig känna igen en av männen i gruppen som
den han såg på Sveavägen på mordkvällen. Hon är övertygad om att den man Mårten såg på Sveavägen är
samma man som hon själv såg på mordplatsen. Och hon vet att den man som polisen har gripit, och som man
misstänker är mördaren och som finns i gruppen, är en 40-årig alkoholist.
Lisbeth Palmes agerande under hela mordutredningen, med hennes krav på specialbehandling vid
konfrontation och vid alla förhör, har förvånat Robert Modin som själv har erfarenhet från mer än hundra
mordutredningar. Palme-utredamas oförmåga att själva styra arbetet ser han som tecken på bristande
kompetens. Det var helt enkelt fel personer som ledde jakten på Olof Palmes mördare.
Robert Modin: Jaa, ska man leda en mordutredning, då måste man ha erfarenhet utav det hela alltså. Och jag
har en känsla utav att de som hade erfarenhet av detta, på mordkommissionen i Stockholm, dom blev förda åt
sidan. I praktiken blev det så att Holmér, han ställde sig i spetsen, och sen samlade han omkring sig tre
stycken andra. Och jag har alltid frågat mig: varför har man aldrig gjort någon undersökning av vilken
erfarenhet dessa fyra personer hade utav mordutredningar?
Tomas Brsky: Vi ska ge ett exempel på ett märkligt inslag i utredningen. Det handlar om Roger. En
missbrukare, liksom Pettersson, som tre år efter mordet plötsligt berättar för utredarna att han såg Pettersson
utanför Grand på mordkvällen. Roger skulle ringa ett samtal, då han fick syn på Pettersson. Roger blöder
kraftigt i ett finger. Hur dags hände detta?
Nu tog utedama fram det här avlyssningsprotokollet. Det var nämligen så att den man Roger ringde till,
knarkhandlaren Sigge, var avlyssnad av narkotikapolisen, och i protokollet stod det att Sigge fått ett samtal
från en ”Roger” klockan 23.15, sex minuter före mordet
Att Roger ringde från Grand-biografen den här kvällen är helt klart. Han sågs av flera vittnen. Problemet är
att alla dessa vittnen säger att han ringde tio minuter efter mordet. Roger själv har ingen uppfattning om tiden.
Han var berusad på alkohol och amfetamin. Men, så här har vittnena berättat i polisförhör.
LB: Pia hade varit på samma bioföreställning som makarna Palme. Hon ställde sig för att vänta på sin buss.
Hon såg Olof och Lisbeth Palme gå i väg längs Sveavägen. Det här var bara 3,4 minuter före mordet. Då
kom Roger fram till henne och bad om en cigarrett.
Redan Pias berättelse tyder på att tiden i avlyssningsprotokollet är felaktig. Men det finns dessutom fyra
andra vittnen från bion. Lars-Erik, som såg Roger inne i foajén. Det tredje vittnet, Peter, biovaktmästare:
Kring tjugo i tolv, alltså tjugo minter efter mordet skulle han släcka ner och stänga bion. Då får han syn på
Roger och kör ut honom ur foajén.
Jonas är det fjärde vittnet som väntade på att Peter skulle bli klar så de kunde gå i väg. Vittne nummer fem
är en taxichaufför som tog upp Roger utanför bion kring tio i tolv. Alla de här fem vittnena har gett de här fem
tidsangivelserna vid förhör kort tid efter mordet. Och alla vittnesmål strider alltså mot avlyssningsprotokollets
tidsangivelser. Alla de här fem måste alltså ha fel för att det här protokollet ska vara korrekt.
TB: Vad spelar det då för roll, kan man fråga sig, om det skulle finnas en felaktig uppgift i ett polisprotokoll?
Christer Pettersson blev ju ändå frikänd? Jo, därför att som vi visat i våra reportage: när man börjat studera
den här utredningen finner man många besynnerliga uppgifter som inte får någon riktig förklaring. Varningar
som nonchalerats, band som försvunnit, vittnesuppgifter som getts felaktiga förklaringar. Det här är frågor vi
vill ha svar på på torsdag, då vi samlar polisutredare, åklagare och andra till en utfrågning. Välkomna då.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
