Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt •>
han ska skicka alla 600 sidorna.
- Vad? säger jag. Vad då? Sedan jag sansat mig förklarar jag för den vänlige
Mårtensson att jag kommer i morgon (6.11) till Rosenbad; ett klokt beslut, skulle det
visa sig. Därför att den nya, 600-sidiga versionen måste av mig motläsas mot den
gamla 600-sidiga versionen (exakt samma sidor men med varierande strykningar,
sålunda).
Så med mobiltelefonen placerad i ett låsbart skåp sattes jag vid
ett skrivbord i regeringskansliets speciella läsrum i ett av Rosenbads annex, med två
600-buntar framför mig. Vid bordet bredvid satt alternerande unga kvinnor som visade
sig läsa scientologbibeln timma in och timma ut; jag forskade inte närmare i denna
aktivitet.
Jag började nu i stället vända sidor och kristallisera fram de frisläppta styckena.
(Allt är inte släppt den här gången heller; några förmodligen extra ruskiga ställen
återstår att avslöja.)
Jag fick sätta på lappar med olikfärgade gem i samband med att jag fortlöpande
begärde kopiering etc - jag berättar någorlunda utförligt eftersom tillvägagångssättet
föreföll mig så urmodigt, i en tidsålder av swish och swift och IT. Kunde inte ett tryck
på en datorknapp ge mig de eftersökta styckena på en snabbprinter?
Tydligen icke. Inte ens Rosenbad har de ”nya” styckena framtagna. Skulle någon vilja
leta finge vederbörande gå i mina fotspår.
Nå, jag fick mina ca 50 sidor uppkopierad text, lovade att betala om jag fick räkning,
plockade ut mobiltelefonen ur skåpet samt tog tåget tillbaka till Uppsala. Tämligen nöjd
med min arbetsdag och med mina till för någon dag sedan ack så hemliga texter. Tåget
var handikappat och gick med max 80 km/tim så jag hann läsa igenom vad jag förvärvat,
å 2 kronor sidan.
Spännande? Ja, det tycker jag. Materialet förde mig in i vårt
alldeles speciella skymningsland, Erlanders och Lindencronas och Sten Anderssons och
Stig Synnergrens och Birger Elmérs och inte minst förre rikspolischefen Carl Perssons
alldeles speciella skymningsland.
Några stickprov:
Björn von Sydow (på 70-talet kanslihusman vid Mynttorget) fick ta del av Tage
Erlanders allra mest hemliga och svårlästa personliga anteckningar:
Björn von Sydow:
Nej. Men jay kan göra en kommentar som säger ganska
mycket. Han gav ju mig i princip fritt tillträde till
materialet. Då skall man tänka på att det jag läste
det var utskrifterna, maskinutskrifterna. Jag läste
mycket sällan originalen, några enstaka gånger gjorde
jag det för att kolla. Han hade ju inga invändningar
emot det, men det var ju svårt att läsa hans piktur.
Jag begrep inte förrän rätt långt fram vad
Lindencrona gjorde egentligen med Erlander. Det stod
ständigt: "Lindencrona uppe igen" Och jag begrep inte
varför var en försäkringsdirektör uppe ständigt och
jämt. Var det någon av Erlanders gamla Lundapolare då
Liksom? Symptomatiskt nog begrep jag icke detta under
jay vet inte hur lång tid, tills det slutligen gick i
dagern. Så jag vågar hävda det att han var inycket
försiktig med att avslöja någonting konkret.
12/98:3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
