Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
PALME-nytt
Anders Björck gör entré
Om vi då skulle stanna till vid en av de snitslade - jag hade så när skrivit
björkarna - för en kontroll av karta och kompass. Det handlar alltså om två
(ja, några fler, men vi håller oss till de här) utredningar, nämligen
neutralitetspolitikkommissionens från 1992 och något år framåt samt
försvarets underrättelsenämnds purfärska rapport, presenterad den 26
november i år, med stor grandezza av Anders Björck.
För neutralitetspolitikkommissionens hopplöst långa benämning hittar jag
ingen förkortning varför jag själv skapar NPK, medan Björck kallar sitt
skötebarn för FUN.
Jag ska då kort försöka beskriva NPK och FUN, reservation för vilsegång i den
byråkratiska snårskogen.
NPK täcker i stort sett samma område som FUN, med tyngdpunkt på över 600 sidor
ordagrant dokumenterade intervjuer med ett femtiotal personer som haft ting att berätta
om Sveriges illusoriska neutralitet från krigsslutet 1945 fram till nutid. I debatten är det
främst dessa intervjuuppteckningar som väckt uppmärksamhet: vad hände egentligen?
Hur upplevdes dessa neutralitetens förljugna årtionden av dem som var med?
NPKs förhör är utan tvekan den grundläggande texten, och jag kan fråga mig vad
FUNs efterföljande förhör egentligen tjänat för syfte. Det är i stort sett samma herrar
(jag hittar inga damer) som intervjuats, i NPK ordagrant, i FUN med ett stackaterat
referat som redan genom sin metod inger föga förtroende.
Nej, i NPK är i stort sett allting redan sagt och redovisat under åren 1992-93 - låt mig
genast ge ett konkret exempel.
Huvudpersonen i denna lögnens makabra fars är förstås Birger
Elmer, spindeln i IBs (”Inhämtning Birger”) nät. Inhyrd redan på 50-talet för att utan
formell order och utan öronmärkta statliga anslag hålla tummen på ögat på
vänsterradikala jobbare och tjänstemän så att inte, under det nystartade kalla kriget,
amerikanska forsvarskomponenter eller kunskapen om dessa hamnade på villovägar.
Denne bock i örtagård intervjuas nu av NPK över 36 tättskrivna och ordagranna
sidor. Elmer är då, 1993, en gammal man, men han är skärpt, och han berättar med viss
distans och ironi om sina förehavanden då det begav sig.
NPKs ordförande Gösta Gunnarsson ”hälsar Birger Elmér välkommen, och vi är
tacksamma att du har hörsammat vår inbjudan att komma hit” - jag känner igen de artiga
tonerna från juristkommissionens och Edenmankommissionens förhör i Palme-ärendet.
Så inleds då förhöret, lett av bland andra Lundaprofessorn och historikern Göran Rystad
samt gamle UD-räven Leif Leifland. På sidan 27 (en av de få icke helt nedstrukna
sidorna) berättar Elmér med klar retrospektiv självinsikt:
därför att vi insåg att vi var mycket viktiga därför
att ett utav problemen v\r ju det att under första
världskriget och under a^dra världskriget, framför
allt första, då var socialdemokratin och LO mycket
negativ till samarbete med polisen. Och jag är mycket
stolt över att jag lyckades få den här samverkan på
säkerhetsidan med delar av LO och. . . Men det har man
ju lyckats slå sönder igen på polisens sida, det är
12/98:6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
