Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
PALME-nytt
"Polissspåret är utrett i botten” är en vanlig kommentar som vi hör - inte minst från polisen. Min slutsats
från kommissionsarbetet är precis den motsatta: polisspåret har aldrig systematiskt granskats.
Polisen har endast följt ett stort antal mer eller mindre intressana ”tips”, vart och ett till vägs ände.
Två underargument brukar framföras:
- en komplott förutsätter sannolikt (telefon)avlyssning av Palmes bostad. ”Det finns ingenting som tyder på
att Palmes telefon varit avlyssnad”, säger polisen.
- en komplott inom polisen förutsätter att ett stort antal människor skulle vara inblandade och det är därför
osannolikt att den skulle kunna hemlighållas, särskilt med tanke på den stora belöning som urfästs.
Argumenten i tur och ordning:
”Ingentin6 tyder på att Palmes telefon varit avlyssnad”, säger Ölvebro och andra poliser. Det är alldeles
säkert sant. Det betyder dock inte samma sak som att det är helt säkert att Palmes telefon inte var avlyssnad.
Tvärtom, det skulle ju vara utomordentligt uppseendeväckande om en avlyssning gjorts på ett sådant sätt att
den lämnat spår efter sig. DNs artiklar från andra världskriget de senaste veckorna visar att den svenska
säkerhetspolisen på regeringens uppdrag avlyssnade ett stort antal personer och att det t o m var möjligt för
regningens ledamöter att direkt lyssna på samtalen. Det var alltså tekniskt möjligt för 50 år sedan och var det
naturligtvis för tio år sedan. Det finns dessutom andra möjligheter till avlyssning än just telefonavlyssning.
Att AXE-systemet introducerades först efter mordet är alltså ingen relevant information. Det är
anmärkningsvärt att polisen på så lösa grunder avfärdat avlyssning och däremd kommit att ensidigt inrikta
sin spaning på visst sätt.
Under de senaste veckorna har tidningarna uppmärksammat ett fall av trakasserier inom
Stockholmspolisens hundförarkår. En kvinnlig hundförare har trakasserats under en följd av år - bevis av
olika slag på detta finns. ”Alla” förefaller veta vem eller vilka som ligger bakom. Polisledningen utlyser
tjänsterna för att genom någon form av kollektiv bestraffning få tag på de skyldiga. Poliskåren tiger som
muren och åklagaren beklagar att det inte finns möjlighet att föra frågan till åtal pga bristande bevisning. Det
är alltså helt omöjligt att i ett offentligt uppmärksammat trakasseriärende få polisen att ange/peka ut någon
av de egna. Detta tyder inte på att det skulle vara svårt att dölja konspirationer av allvarligare slag.
Motivet/gämingen är så mycket viktigare än belöningen. Kårandan utomordentligt stark, lojaliteten likaså.
Det kan rent av naturligtvis tänkas vara farligt att medverka i en utredning av frågan.
Det känns angeläget att framhålla att poliskåren innehåller ett helt dominerande antal förträffliga,
välutbildade och omdömesgilla personer som arbetar med stor hängivenhet i sitt yrke. Det är min personliga
och professionella erfarenhet, det senare som huvudman för bl a polisväsendet i Finansdepartementet. Det
är likväl uppenbart att det i denna poliskår också finns ett stort antal subkulturer - mer eller mindre
permanent över tiden: basebolligan är ett exempel, hundförama ett annat.
En av mina medarbetare som förutom att vara aukt revisor också bl a är doktor i vetenskapsteori har läst
bröderna Poutiainens bok och pekar på det för honom anmärkningsvärda att ett antal polismän
uppenbarligen ljuger. Han säger att det är utomordentligt sällsynt att människor verkligen ljuger om
väsentliga förhållanden, ens om det gäller att rädda sitt eget skinn. I polisen - eller delar av den - finns
uppenbarligen en kultur där det inte anses anmärkningsvärt.
I Palmeutredningen har framkommit utomordentligt graverande omständigheter vad gäller ett antal
polismäns mer eller mindre nazistiska sympatier och aktiviteter. Det är lika utomordentligt
uppseendeväckande och graverande att inte Palmeutredningen eller polisen i största allmänhet gått till botten
med dessa företeelser. Det borde självklart ha skett i Palmeutredningen, som borde ha startat med att t ex
fastställa elementära sociogram - vilka var medlemmar i skytteföreningar och i vilka typer av extrema
grupper? (Polisen, i vaije fall SÄK, är ju expert på sådana kartläggningar vad gäller allmänheten!!)
Sammanfattningsvis anser jag att vi med nuvarande arbetssätt inte kan presentera fullgoda analyser för att
underbygga våra slutsatser. Det räcker heller inte med att kommissionens alla ledamöter får tillgång att läsa
allt material - det blir ett meningslöst bläddrande i ett oändligt stort antal pärmar av okänd relevans för
utredningen och har ingen som helst likhet med kvalitetskontroll av arbetet.
Mot den bakgrunden föreslår jag att vi för kommissionens räkning som grund för dess bedömningar vad
gäller framför allt polisspåret beställer en särskild utredning. Jag har mera som exempel för att visa vad jag
åsyftar nämnt den israeliska revisionen - kanske det bästa revisionsorganet i världen - för att göra en sådan
granskning. Jag inser dock att vi aldrig skulle kunna få ett internationellt organ att ta sig an den uppgiften -
1/99:11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
