Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
PALME-nytt
”...mycket ensam, med
Palme-ärendet...”
Som jag tidigare berättat, och som PALME-nytts läsare ju förstår, har jag
flitiga, men tyvärr oerhört ensidiga, kontakter med alla mina
mediakolleger rörande Palme-saken. Många har stor makt - eller kunde
ha stor makt! - många är mina goda vänner sedan över femtio år i
branschen. Jag blir alltid välvilligt mottagen, men mina propåer faller
sällan eller aldrig annat än på hälleberget.
Adressaten här nedan har stort inflytande och han finns i ett stort
medium. En attack från hans sida skulle kunna förändra hela situationen.
Vad är det som fattas? Civilkurage? Jag vet inte. Något fattas. SA.
1.3.1999.
XY - Naturligtvis följer jag dig i ditt medium.
Dessutom envisas jag, mycket ensam, med Palme-ärendet, där jag tyvärr inte hittills fatt någon som helst
aktiv respons från din sida, ingenting som avsatt några medieaktiova spår - varför inte det? Är svaret helt
enkelt att ingenting i dagens svenska samhälle är farligare, är livsfarligare än Palme-saken? Jag tror det.
Jag presenterar nu, helt kort, ett klassiskt dilemma som på sin tid togs upp av VI och följdes upp av
PALME-nytt; ingen annan har vidrört saken. Som är kort beskriven:
En av allt att döma mycket tillförlitlig polisman, Ulf Norlin, omtalar för VI:s Anders Hasselbohm (som vi
båda känner) att Hans Holmér kl 16 fredagseftermiddagen den 28 februari 1986 dök upp på våldsroteln i
polishuset i Stockholm och talade med våldsrotelns dåvarande chef Nils Linder (ett notoriskt svagt
nummer) samt med minst ytterligare en polisman.
Klockan 16 är ur Holmérs synvinkel en hopplös tidpunkt, eftersom Holmér vid denna tidpunkt redan bör
ha anlänt till Borlänge eller på sin höjd befunnit sig på en timmas avstånd därifrån. Holmér - som självfallet
aldrig underkastas polisförhör om detta - svänger, tillfrågad av en journalist, på klacken och påstår att den
påstådda händelsen inträffade dagen innan, alltså 27.2.86.
Norlin, som i motsats till Holmér är ostraffad, vidhåller sitt påstående och stöder sig även på två
namngivna vittnen som sett Holmér komma till våldsroteln.
Bra. Där har du dilemmat Talar Holmér sanning ljuger minst tre, kanske fyra, ytterligare personer. Ljuger
Holmér, dömd i buggningsutredningen, faller hela korthuset Holmér har aldrig varit i Boriänge (vilket jag
från delvis andra utgångspunkter påpekat i ”Affären Borlänge”). Och om Holmér ljuger måste han ha haft
ett skäl för sin lögn, och detta skäl måste rimligen hänga samman med någon form av förhandsvetskap om
det kommande mordet på en statsminister - från Holmérs besök kl 16 på våldsroteln kan hela saken nystas
upp, som när du repar upp en gammal ylletröja.
Men vem har försökt repa? Ja, som nämnt: VI och PALME-nytt, men båda tidningarna har gett upp av
syrebrist Men det går inte att komma undan dilemmat, detta typiska antingen/eller-dilemma. Ljuger Holmér
kan mordgåtan placeras på ett bräde, om jag nu förenklar och tar short cuts.
Så, XY: varför kan inte du tillföra aningen syre? Jag träffar Ulf Norlin tämligen snabbt nu; naturligtvis
skulle en intervju med Ulf kunna sitta även hos dig. Liksom Affären Alexandra skulle platsa. Ingenting i
den affären har förändrats, i varje fall inte till polisens förmån. Snarare kan saken rulla åt andra hållet,
nämligen om regeringsrätten så småningom tycker att den envise Sven Anér ska få titta på alla förhör kring
Affären Alexandra. Men först måste jag få prövningstillstånd, och det har jag ännu inte.
Prövningstillstånd, samtal med vittnen, forcering av ett eller annat dilemma - varför ska sådant vara en
uppgift för den pensionerade och obetalde Sven Anér? Jag kanske får en aning tillbaka på skatten i år, vilket
inte visar en flödande ekonomi utan exakt motsatsen; mina kostnader överstiger med ett ganska stort
belopp mina hopknaprade små inkomster. Jag gråter inte om pengar. Jag gråter över det totala ointresset för
mordet på en statsminister - hör av dig! Sven
3/99:4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
