- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 1999 /
11

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11

när Tambo eller andra ledande
ANC-personer kom till Sverige, fanns del
aldrig någon hotbild kring dem, men
den här gången fanns del en. Men
varför, del vel ingen i dag på Säpo. Dar
finns ingen dokumentation.

På söndagen den 23 februari tar
makarna Palme en skidtur på
Djurgården.

Måndag den 24 februari. Lisbeth Palme
säger efter mordet i polisförhör att det
kan ha varit den här dagen hon lade
märke till två män nere på gatan, vid
halv niotiden på morgonen. Hon
funderar på alt ringa Säpo, men avslår.
När mordet sker tänker hon genast på
de båda männen.

Sista resan

Tisdag den 25 fcbiaari, tre dagar före
mordet. Palme är på resa i Jämtland.
Den här resan blir hans sista.

(Palme omgiven av barn, utomhus,
snö)

Olof Paltne: Tävlar ni med varandra?
Barnen: Ja, ibland.

Olof Palme: När jag var här för sjutton
år sen, det var den sista resan jag gjorde
i landet innan jag blev utsedd till
statsminister. Då var jag här i
Pilgrimstad och Gällö och Bräcke. Sen
åkte jag ner mot kusten.

Del var sjutton år sen. Och nu står
fabriken kvar, det är viktigt. Om
sjutton år, då kan jag inte lova att jag
finns med, men jag hoppas att fabriken
då arbetar för fullt och att ni alla som
vill vara kvar har jobb och utkomst här
i Pilgrimslad.

Den 26 februari på kvällen går Lisbeth
och Olof Palme på en restaurang i
Gamla stan. Senare berättade Lisbeth
Palme för utredarna att en man kom in
efter dem på restaurangen och att hon
reagerade för den personen.

Torsdag den 27 februari. Olof Palme
arbetar som vanligt i Rosenbad. Under
hela veckan gör olika personer
iakttagelser av män som till synes
bevakar Palmes bostad i Gamla stan.

A Ila de här uppgi flcma får (17) Säpo
utreda efter mordet, alla avfärdas som
ointressanta.

På eftermiddagen kommer ett
telefonsamtal från Stockholm till en

PALME-nytt

fru Thorgersen i Oslo. Det är en man
från EAPs systerorganisation
Schiller-insti tutet, som söker Trygve
Thorgersen. På kvällen, när Trygve
kommer hem, ringer han numret i
Stockholm. Han föislår snart att
mannen i Stockholm egentligen tror
sig tala med en annan Trygve
Thorgersen.

Trygve Thorgersen: Han fortsatte all
prata och hörde vad jag sa. Och så sa
han: ”Som du vet ska
Schillcr-instilutct ha ett möte här nästa vecka,
och du är inbjuden. Det kommer folk
från hela Skandinavien, det kommer
folk från Europa, och du måste
komma, vi räknar med dig."

Jag försökte än en gång stoppa
samtalet, men det gick inte, Han
fortsatte och fortsatte och böljade prata
om förhållandena i Europa.

Han började tala om Palme. Han sa
att "vi har folk som hindrar
utvecklingen, som slår i vägen för oss.
Dessa människor måste bort, de måste
elimineras. Men den värste av alla är
Palme, han måste bort först. Någon
har ett jobb att göra.”

Han upprepade detta, det var som om
han var besatt, han upprepade det gång
på gång.

Han pratade om Nato och Europa
och förhållandet mellan Sverige och
Europa, USA. Och han menade att
Palme stod i vägen för utvecklingen
och förstörde den genom sin närvaro.

LB: Trygve Thorgersen avslutar
samtalet Kvällen därefter mördas
Palme. Thorgersen anmäler samtalet
han haft till den lokala polisen; det är
dokumenterat.

En man från norska Säpo kommer
och hör honom. Informationen skickas
till de svenska kollegorna; där
försvinner den. Uppgiften finns (18)
inte införd i Palmeutredningen.

LB: På morgonen den 28 februari
spelar Olof Palme tennis med sin vän
Harry Schein.

Harry Schein: Jag kommer ihåg att jag
fick stryk den gången i tennisen. Men
allting verkade helt normalt

LB: Vad är din sista minnesbild av
honom?

Åka till Ströms

HS: Jag vet vad vi pratade om.

Sveriges radio bland annat Nej, jag vet
att han skulle åka till en butik.

Ströms, tror jag den heter, och köpa
någonting.

LB: Efter tennisen far Palme till
klädbutiken Ströms och lämnar in en
kostym till ändring, den kostym han
ska ha på Moskvaresan. Vid lunchtid
kommer han till Rosenbad och säger
till livvakterna att han inte behöver
deras hjälp mer under dagen och inte
heller under helgen.

Klockan tre på eftermiddagen tar
fotografen John Wahlbärj de sista
bilderna av Olof Palme på hans
arbetsrum. Reportern vill sen ha en
bild där Palme står vid fönstret.

John Wahlbärj: Ja, sa jag, man ska väl
inte ta någon risk, sa jag. Och då sa
Palme, han stod och tittade och tänkte
och tittade på mig: ”Ja, man vet aldrig
vad som finns där ute”, sa han. Och
med hänsyn till vad som sedan skedde
så var ju det ett märkbart uttalande.

LB: Fanns det några där ute som
övervakade Palme? Som misstrodde
honom, och som var intresserade av alt
se vad han gjorde när han inte hade
livvakter? Vilka hemliga kontakter han
kanske tog inför den känsliga resan till
Moskva?

Vi kallar honom ”Björn”. Vi träffar
honom flera gånger i hans bostad, på
stan, i en bil. Vi har kontrollerat hans
uppgifter om vem han är och hans
bakgrund. Han har militär utbildning
och har också varit i FN-tjänsL

Han var under åttiotalet engagerad i
antikommunisliska kretsar, där det
fanns ett brinnande hat mot Olof
Palme. Han säger att om hans identitet
röjs kan det gå honom mycket illa.

Men han vill ändå berätta.

”Björn”: Jag kom för ett antal år sen in
i en hemlig svensk motståndsrörelse,
tänkt att vara en sista forsvarslinje om
Sverige skulle bli anfallet. De personer
som ingick hade för det mesta militär
bakgrund: jägarsoldater,
reserv officerare. FramlÖr allt skulle de
vara hängivna antikommunister,
”moraliska soldater”, som det kallades.

Rörelsen slod hemvärnet nära, och
del fanns också medlemmar i polisen.
Jag fick aldrig överblick över hela
rörelsen, del var inte många som hade.

5/99:11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:26:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/1999/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free