- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 1999 /
13

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PALME-nytt

13

”Visst alibi”

med fästmön vid parkpromenader? Eller under
kanottur, är visst en annan förklaring. På mig har
det alltid gjort det märkligaste intrycket att nyckeln
till lägenheten förvarades, fritt åtkomlig, på
Norrmalms vaktdistrikt samt att en piketbesättning
från samma vaktdistrikt på nolltid stormar in i
lägenheten sedan vattenläckan börjat bearbetas.

Osv. Arrangemang som ivrigt förklaras.

I sammanhanget var dåvarande Palme-åklagaren
Jörgen Almblad (sedermera en kort stund
rikskriminalchef!) flitigt involverad, värjande sig
för lögnbeskyllningar. Varför går en åklagare in i
en bagatellartad vattenläcka? Kommissionen
nämner inte Almblads insats.

"Till det sagda kommer att E har ett visst alibi Iför
mordet på Olof Palme! i form av uppgifterna från
den förra fästmön. ” Ett visst alibi. Puh.

Nu har jag kommit fram till sidan 310 där en
redogörelse ges för ”Exempel på polisärenden helt
utanför polisspåref’(en märklig definition). De fem
slumpvis utvalda ärendena sägs också ge "en
blixtbelysning av de omfattande arbetsinsatser som
gjorts lav polisen/ och bidrar därför till en
beskrivning av brottsutredningen som helhet"
vilket kommissionen vänligt och nytert anser sig
böra berätta för sina granskningsoffer. ”Omfattande
arbetsinsatser”, minsann! Men tänk om det aldrig
varit någon glädje med dessa arbetsinsatser? Eller
om de i princip varit av ondo? Syftat till att gräva
ner och inte gräva upp?

Låt se. Handlar även dessa fem bitar om
polisspåret?

Ärende 1. En polisman kan, enligt inkommet tips,
misstänkas för mordet. Efter ett halvårf!)
framkommer att polismannen varit i tjänst
mordkvällen kl 21.30 - 24 men att han, enligt P-G
Näss, ”är utesluten som gärningsman och i övrigt
inget framkommit som kan knyta honom till dådet.”
Utesluten som gärningsman eftersom han var i
tjänst? Kommissionen anser ärendet perfekt
handlagt

Ärende 2 kan vi hoppa över. Ärende 3: Likaså.

En polismans tips om annan polis. Jag har svårt att
mobilisera någon entusiasm - men naturligtvis kan
jag ha fel.

Ärende 4: Polis som möjligen trakasserats.
’Integritets- och rättssäkerhetsaspekter Hr inte
glömmas bort”, noterar kommissionen.

Ärende 5: dito.

Men som sammanfattning kring dessa fem,
mer eller mindre värdefulla uppslag,
noterar jag att det tydligen handlar om tips
och ärenden som helt och hållet skötts,
eller i varje fall letts, av säkerhetspolisen.

Jag känner inte igen dem. Har Ölvebro &
co känt till dem? De har i varje fall inte
berättat om dem.

Har det helt enkelt i praktiken funnits två helt
separata utredningar? En någorlunda öppen och en
bakom lås med dubbla slag? Och var det alltid när
det brände till som Säpo slog till med sina stora,
okänt stora resurser?

I fallet Ulla (ja, jag kommer dit strax!) var
säkerhetstjänsten mycket aktiv. I fallet Krantz
likaså. Kan ett dubbelkommando av detta slag
någonsin försvaras?

Men vi går vidare med omdiskuterade polismän.
Polisman F är identisk med polismannen Qaes
Djurfeldt, känd för att ha parkerat om sin
Volkswagen uppe på Brunkebergsåsen mm.
Kommissionen redovisar delar av Djurfeldts
aktivitetsregister men undviker bl a att nämna att
Djurfeldt och kamraterna i den s k
Södermalmspiketen inte hade på åsen att göra. Åsen
låg utanför dess revir, ett revir som absolut inte
finge överges annat än på distinkt order, och någon
sådan order har aldrig utfärdats.

Kommissionen citerar, tydligen med
instämmande, P-G Näss, som redan i juni 1986
hävdar:

”F var i tjänst...”

"Verkställd utredning visar att polisman F varit i
tjänst vid tillfället och att i övrigt inget framkommit
om honom som är av betydelse för utredningen. ”

Redan i juni 1986 fanns en lång katalog om
Djurfeldt, och den har inte blivit kortare med tiden.
Att en polisman ”varit i tjänst” medan mordet
begicks tycks vara P-G Näss’ ständiga garanti för
att vederbörande omöjligen kan ha varit inblandad;
ett märkligt felslut. «•

Kommissionen konstaterar i sin kommentar kring
Djurfeldt att dennes språngmarsch (eller
trappåkning?) uppfor åsen ”kanske ännu skulle
kunna redas ut”. Det är i stort sett den enda
kritiken.

Kommissionen känner, som tidigare nämnts,
uppenbarligen inte till ryktena om Djurfeldts
närvaro vid Södermötet, och den vet heller
ingenting om Djurfeldts mångåriga aktiviteter, bl a
som skjutinstruktör inom Stockholms
försvarsskytteförening, med vapenhandlaren ö som
primus motor och FMV-mannen Per Arvidsson
som ivrig deltagare.

Men Stockholms försvarsskytteförening
har aldrig undersökts eller utretts av polis
- och detta känns så kusligt typiskt. Att
polisen tar med lätt hand på polisspåret är
begripligt och i varje fall ett faktum.

Hur kan kommissionen då tro att allt kring
polisspåret finns med bland Palmeutredamas

8/99:13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:26:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/1999/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free