Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
15
Walkie-talkies
ärendena, officiellt ouppklarade, fått rinna
nt i sanden, fått hamna i en brandgul
pärm.
Granskningskommissionen tar upp ärendena.
Men i alla tre fallen missar kommissionen själva
poängen, nämligen att myndigheterna ljugit i ond
tro och elakt syfte. Fallen Ulla, Sunniva och
Marianne har för mig alltid framstått som bevisen
för grov ohederlighet inom utredande polis.
Intrycket har förstärkts sedan jag läst
granskningskommissionens betänkande.
Jag tar då affarena en och en.
1 Ulla. Bakgrunden är snabbt komprimerad. Den
yrkesarbetande Ulla kommer ca kl 2030 med
ettT-banetåg från Kungsholmen till Gamla stans
T-banestation där hon stiger av.
På perrongen uppmärksammar hon en man i
45-årsåldem som tycks tala i en bärbar radio - som vid
denna tid benämndes walkie-talkie. Hon ser en
antenn sticka upp.
På sin väg från T-stationen till sin andra
arbetsplats, ett hotell i Gamla stan, uppmärksammar
hon ytterligare en man som syns tala i en liknande
walkie-talkie.
Sedan Ulla läst och hört om mordet på Olof
Palme vänder hon sig, efter att ha kontaktat en
polisman i sin bekantskapskrets, till
Palme-utredama, som vid denna tid ivrigt uppmanade
vittnen att höra av sig och hade installerat speciella
tipstelefoner.
Men för Ulla finns föga intresse. Under en serie
av förhör, och under ständigt misstänkliggörande,
far Ulla så småningom höra att de personer hon sett
(ingen har påstått att hon inte sett några personer!)
varit två unga poliser sysselsatta med
knarkspaning. De unga poliserna hörs också. De
får då höra att Ulla är en ”bag-lady” som de inte
behöver bry sig om.
Så långt vore storyn fullt tänkbar och fullt korrekt
avklarad. Alla tips polisen far är inte trovärdiga.
Men nu inträffar detta:
- Det var inte vi!
När Lars Borgnäs, för ljudradions Kanalen, och jag
själv något senare, talar med en av de båda unga
poliserna förklarar denne enständigt att det inte kan
ha varit dem Ulla sett fel ålder, fel klädsel, fel tid,
fel plats, fel uppträdande.
När Hans ölvebro så småningom ställs infor de
båda unga polisernas kategoriska uppgifter och får
den naturliga frågan rörande de båda männens
verkliga identitet har Ölvebro inget svar, varpå
dammet böljar samlas över ärendet Ulla.
I bilden förekommer, som så ofta i böljan av
mordutredningen, dåvarande Palme-åklagaren
Jörgen Almblad: alltid fantasifull, alltid beredd att
ställa till rätta. Han föreslår - bl a vid samtal med
mig - att det kunnat röra sig om ”folk från Säk” (?).
Den uppgiften tar Almblad så småningom tillbaka,
utan att sätta något annat i dess ställe.
Slutintrycket kan endast bli ett: en ambitiös
polisär ballong - som spricker.
Nå, hur behandlas då affären Ulla av
granskningskommissionen? Det mesta av
själva händelseförloppet är korrekt
redovisat, men kommissionen har på ett
obegripligt sätt missat själva den mörka
poängen, nämligen att de båda utpekade
poliserna inte varit inblandade! Att
utredarnas skröna om de båda poliserna
var frihandstecknad av Palme-utredarna
själva!
Kommissionen är inte helt belåten med
handläggningen av affären Ulla, men tröstar sig
med att ”de rapporterade händelserna gäller ju inte
heller uttryckligen poliser”!
2 Sunniva - och läsarna kommer att finna att
parallellerna är närmast totala.
Jag tar bakgrunden kort. Sunniva ser från sitt
bostadsfönster mot Drottninggatan en bil som hon
uppfattar som en polisbil i vilken en uniformerad
person pratar via en lös mikrofon. Avslutningsvis
hör Sunniva honom säga ”Jaså, där borta!” varefter
bilen med rivstart försvinner Drottninggatan
söderut.
Vad kan det vara för bil? Sunniva har sett en viss
nummermarkering innanför vidnrutan. Att Sunniva
sett en bil är det ingen av de inkopplade
polisutredama som betvivlar - men vilken bil? Och
vilken förare?
Det måste vara en bevakningsbil från Svensk
Bevakningstjänst, tror sig utredarna kunna påstå.
Dessa bilar körde regelbundet i dessa områden. Och
en lämplig väktare påträffas också.
Men när (och nu blir Ulla-parallellen total) Lars
Borgnäs och senare jag själv talar med
vederbörande väktare förklarar denne kategoriskt att
hans bil inte såg ut som beskrivits, att han inte varit
på platsen vid aktuellt tillfälle, att han inte bar
uniform av angivet snitt osv - det var inte jag!!!
Vad händer? Ja, självfallet- ärendet får samla
damm samt skyfflas in i ölvebros pärmar.
Granskningskommissionen, då? Jo:
kommissionen har inte lyckats hitta den
utpekade väktaren och nämner inte med ett
ord att denne väktare förnekar att det
skulle kunna röra sig om honom.
Kommissionen har missat den mörka
poängen.
Därför att denna poäng inte framgår av
polisutredningen? Tänkbart. Men livet - och
Palme-affären - är inte bara sådant som står i polisens
papper, granskningskommissionen! Palme-affären
8/99:15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
