Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12/99:11
feta saker och lite för lite prote Vi som t •
oregelbundet och m&ste Blänga i oss käk vi hinnei och som
kanske Kr ute och representerar en del och dricker lite
rödvin och sänt, utan att det Kr i stora mängder, vi f&r en
s&dan lever. Det är inte farligt. Det är knappt något
sjukligt. Det är normalt skulle jag vilja säga. Det gör
ingenting från eller till för hans förmåga att klara någon som
helst skada och det är heller inte en sådan leverskada att
den spelar någon roll för hans blodlevringsförmåga. Det kan
annars vara aktuellt i andra fall, sjuk lever betyder ökad
blödningsrlsk. Detta är ingenting it det hållet. Leverns
kapacitet att göra sitt jobb Hr åtminstone tio gånger vad
som behövs. Här är kanske fem procent av cellerna utslagna,
det spelar ingen roll, det är normalt. Men det är värt att
nämna åtminstonde i detta forum, det har aldrig nämnts
någon annanstans men här skall inget vara dolt.
Mer hjärtbilder. Här ser ni mer bilder, det är
kammarskiljeväggen. Det var inte bara på ett ställe man ser de
där ärren utan här är en närbild på ett till. Dessutom är
det lite förändringar som är förenliga med syrebrist i
livets slutskede, de här lite mörkare områdena. Här är en
annan färgning. Här skall frisk hjärtmuskulatur vara gul
och syrebriatskadad hjärtmuskulatur är röd. Som ni ser här,
det föreligger syrebrist i livets slutskede och hur skulle
det undvika att vara det när blodet ligger kvar på asfalten
och något (av det) fyller upp lungorna och något ligger i
lungsäcken. Det är i varje fall inte där det skall vara när
det är ute och syresätter hjärtmuskulaturen. Så det är helt
rimligt. Detta är en helt akut förändring, ingenting han
häde dagen innan utan detta utvecklade han från det att
kulan passerade hans kropp tills all reaktiv aktivitet
upphörde, vilket tar några minuter. Det var det sista.
Nu tror jag att jag skall lämna ordet till er och efter
förmåga svara på frågor.
Sigvard Marjasin: -Får jag ställa en fråga direkt? Får jag
tolka din slutsats, din hänvisning till närvarande män och
äldre herrar här att vi skulle se ungefär likadana ut om
man fick tillfälle att titta på oss - om vi var någorlunda
friska?
Kari ormstad: -Ja, icke Sonny (Björk) och Hans (ölvebro)
förstås, men ni andre.
Sigvard Marjasin: -Hej.
Kari Ormstad: -Ja, ni som är över femtio. Det är för åldern
helt normalt. Vi är inte ens i position att säga att det är
sjukt för det är möjligt att alla ser ut så, men man tittar
ju bara på de som är döda.
Sigvard Marjasin: -Jag tackar för den mycket intruktiva
genomgången och ordet är fritt.
Tora Holst: -Jag skulle gärna vilja veta, om man inte hade
satt skottet där utan någon annanstans på ryggtavlan eller
mot huvudet. Hur stor hade chansen varit att överleva då?
Var det ett särskilt bra ställe att skjuta på?
Kari Ormstad: -Ja, det Hr ett väldigt bra ställe.
Ryggtavlan är stor och den rör sig inte så väldigt mycket.
Huvudet Bnurrar ju så här. Man tittar på något, man böjer
sig framåt, man Bkakar på skallen. Dels är den liten, dels
är den mer rf ’.g och de’ är det ganske store möjligheter
att man överlä,er ett ske ^ i huvudet. Det ska prickas
väldigt bra för att man med säkerhet inte skall överleva.
skott i huvudet kan vara förenliga med livets fortbestånd
om man får optimal behandling. De kan också vara dödande
förstås. Men det är alltid en risk då.att den skadade skall
överleva och berätta och kanske till och med ha sett något.
Det är ganske riskfyllt att skjuta folk i huvudet. Men att
skjuta på något som är en halvmeter brett och 70 cm högt
Kr lättare. Man uppnår lättast sin avsikt att döda om man
siktar nära mitten. Det spelar ingen roll om man träffar
ganska högt eller ganska lågt. Xven vad bredden angår så
har man mer än 10 cm att gå på. Om man träffar 3, 4 till
höger eller 3, 4 till vänster spelar inte så stor roll’.
Visserligen kan man då missa ryggmärgen, men det gör ju
inte så mycket om man i alla fall sliter av antingen
kroppspulsådern som ligger lite åt vänster, stora hålvenen
som ligger lite åt höger eller stora lungpulsådrorna som
grenar sig väldigt tidigt. Så något av detta prickar man om
man håller sig 5 cm på var sin sida av kotpelaren. Om man
träffar 10, 15, 20 eller 30 cm ovanför midjan, det spelar
ingen roll. så det är ett välplacerat skott. Skytten
prickade alla strukturer som borde utsläckas för att
omedelbart försätta Palme i medvetslöst, orörligt och ej
reparerbart skick. Men han skulle kunnat klara sig med
mindre precision. Skott som träffar nedanför midjan brukar
inte vara dödliga, åtminstone inte omedelbart. De kan vara,
men det är större chans att den skjutna klarar sig då och i
alla fall att huvudet bevaras och att han kan berätta. Det
kan väl spekuleras i att avsikten i detta fall var att
avlägsna Palme där och då och att icke åka fast för det. så
som vi kan se hittills så har det lyckats.
Håkan Winberg: -Hur stor var chansen att han så att säga
skulle missa då när han sätter skottet i övre delen av
kroppen. Är det 50/50 eller?
Kari Ormstad: - Oh nej. Det bör skottexperterna svara på.
Att pricka något med 10 cm bredd och 20 cm höjd på 30 cm
avstånd. Det torde väl inte vara så svårt även om man har
ett tungt vapen. Det är ganske stor chans att han träffar
inom det dödande området. Hade han däremot varit så mycket
som 1 eller 2 m bak då är det en annan sak. Som du
refererade att på 3, 4m håll så var det bara en tredjedel av
skotten som träffade alls.
Tora Holst: -Om det hade varit ett påsittande skott, hade
det förändrat?
Kari Ormstad: -Nej, det hade det inte. Skadorna skulle
blivit precis de samma men det skulle bli ett annat märke
på kläderna och möjligtvis också ett annat märke på
skinnet. Men när kulan först har passerat ryggskinnet så
har den samma effekt antingen det är några centimeter,
några meter eller ingenting emellan hudytan och mynningen.
Tora Holst: -Du som har sett olika typer av projektiler,
var den här projektilen särskilt söndertrasande?
Kari Ormstad: -När man tittar på organen så är den ju det.
Men det har med organen att göra lika mycket som
projektilen. Matstrupen har elastisk vägg och är inte
vätskefylld. Så där passerar projektilen utan att ställa
till med så mycket. Medan kroppspulsådern som har ganske
stel vägg och dessutom är vätskefylld, den exploderar. Det
PALME-nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
