Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
11
”Vittnen
dömer ut
Holmérs
schema!”
Rubriken här ovan är hämtad ur
Malmötidningen Arbetets
nummer för den 18 december
1987. Jag hittar på nytt
rubriken och den långa artikeln
- av Maja-Lena Rådelius - vid
en genomgång av mina pärmar
med gulnade klipp.
Uppgifterna, nu sedda på
nytt, känns sensationella.
PALME-nytt återger nu stora delar
av Arbetets reportage, interfolierat med
mina egna kommentarer - i kursiv stil
- från i dag, bl a sedan den exakta
ordalydelsen av LAC-samtalen blivit
kand och publicerad i PALME-nytt nr
14 för 1999.
Maja-Lena Rådelius inleder:
Kommissarie Gösta Söderström
får nu stöd av ytterligare en
kollega • samt
spaningsledningens tyngsta och
erkänt s k goda vittnen från
mordplatsen.
- Jag är absolut säker på att det
dröjde sju till tio minuter innan första
polisbilen kom efter att vi såg Olof
Palme falla ihop.
Så säger t ex Karin Johansson, en av
flickorna som hjälpte till med
upplivningsförsök.
Samtidigt slår tf kommissarie Åke
Rimbom fast:
- Jag beordrades från
ledningscentralen till Sabbats berg
klockan 2335. Och det var omedelbart
efter det att man från brottsplatsen
ropat in att ambulansen var beredd att
lämna Sveavägen.
Holmér
Frågetecknen kring det av Hans
Holmér fastslagna tidsschemat ökar
alltså i tyngd. Som bekant hävdar
spaningsledningen att första polisbil
var på plats inom tre-fyra minuter efter
skottet, dvs ca 23.24.
Cösta Söderström och kollegan i
samma bil hävdar att klockan var
23.30 när de som Törsta polisbil kom
till brottsplatsen. Vi har tidigare
ingående redogjort för detta.
Föraren på ambulansen från
Sollentuna, Ginster Eriksson, säger så
här
- Det är någonting som är konstigt
med alltihop. Det enda jag kan säga är
att vi kom precis sekunderna efter den
första piketen.
Enligt LAC:s s k ambulanslogg
anlände Sollentunaambulansen, 951,
just kl 23.29 (eller fram till 23.29.59)
till Dekorima.
Piketen
Enligt den officiella tidlistan (från
polisens sambandscentral) larmades den
första piketen 23.23 och var på plats
någon minut senare, 23.24.
Christer Erikssons ambulans hade
enligt avgiven rapport lämnat S:t
Görans sjukhus omkring 23.10 och
sedan kört en sväng i stan via
Klarabergsviadukten, Sergels Torg,
Hamngatan, Nybroplan, Birger
Jarlsgatan, runt Stureplan,
Norrlandsgatan och sedan Kungsgatan
upp. Detta i lugn takt, ambulansen var
ledig och besättningen ville bara göra
en tur för att se sig om.
Om polisens tider stämmer skulle de
alltså ha hunnit göra denna tur på
fjorton minuter.
Inte förhörd
Christer Eriksson själv har inte
förhörts av vare sig spaningsledning
eller juristkommission. Enda förhöret
han varit med om var några korta
frågor på Sabbatsbergs sjukhus sedan
man tagit band om Olof Palme.
Christer Eriksson berättar vidare att
besättningen arbetade med Palme
trefyra minuter på platsen innan han bars
in i ambulansen.
PALME-nytt noterar här att Christer
Eriksson inte med ett ord omnämner
det påstådda samarbete ambulans 951
under dessa minuter skulle ha haft med
Sabbatsbergsambulansen 912. Som går
att utläsa ur LAC-redovisningen i
PALME-nytt nr 14 är det hela tiden
912 som talar om sin intensiva
samverkan med 951, medan 951,
varken här i Eriksson-intervjun eller
vid sina kontakter med LAC, nämner
912!
innan vi går in på de tekniska
dokumenten om tiden - fortsätter
Maja-Lena Rådelius - vad säger de levande
människorna som var på mordplatsen?
Vi har pratat med flera vittnen men
valt att återge endast dem som
”godkänts” av spaningsledningen och
av denna ansetts vara tillförlitliga.
Som bekant stämplade Hans Holmér
flera uppgiftslämnare som
”mytomaner” och ”elefanter”.
Tonåringar
Karin Johansson och Anna Hage har
dock klarat sig. Karin och Anna är de
båda tonårsflickor som sekunderna efter
att Olof Palme fällts av mördarens kula
rusar ur en bil för att försöka hjälpa till
med livräddande insatser.
Ingen av dem känner till mer än
mycket vagt vad Gösta Söderström
anser om den verkliga tiden för
polisens ankomst till brottsplatsen.
Karin Johansson säger så här till
Arbetet
- Vad det gäller hur länge det dröjde
innan polisen kom så har jag en
mycket bestämd uppfattning. I
polisförhören har jag vidhållit att det
var ungefär 20 över 11 som vi kom till
platsen. Och sedan dröjde det faktiskt
mellan sju och tio minuter innan första
polisbilen kom.
- Hur kan du vara så säker på
det?
- Jag är alldeles säker på att det hann
gå omkring 10 minuter. Det dröjde
väldigt länge.
- Men du förstår väl att man
gärna upplever en kort tid som
en evighet i en sådan situtaion.
- Jag var - trots situationen - helt
kapabel att tänka klart Jag är helt
säker på att det gick mellan sju och tio
minuter.
- Det var samma sak i polisförhören
sedan. De försökte få mig att gå med
på en massa dumheter, som att
Konserthuset låg på en annan sida och
jag vet inte allt Till sist sa jag åt dem
att ”sluta nu”. Men jag förstår ju att de
ville testa Om jag var ett bra vittne.
Vid PALME-nytts kontroll av de båda
förhör med Karin Johansson som ingår
i den brandgula pärmen "III
-Brottsplatsen och vittnesförhören
-rikskriminalen -A2-111:2 ~ går det
1/00:11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
