Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
PALME-nytt
granskades partiska redovisning och upphöjer denna till dagsens sanning! Och i denna kanoniserade text
ingår då också en rad om Roger Ö, ingalunda motsagd av kommissionen:
”Roger ö, bekant till Christer P, har uppgivit att han iakttagit och tilltalat honom vid biografen Grand vid
23.10-tiden”.
Att från bakgrunden till detta påstådda uttalande av Roger Ö utesluta det riggade
telefonavlyssningsprotokollet är ett skrämmande handlingssätt från kommissionens sida.
På sidan 676 citerar kommissionen Svea hovrätts märkligt slappa påstående att ”även Roger ö:s uppgifter
talar för” att Christer Pettersson skulle ha befunnit sig vid biografen Grand efter kl 23, och kommissionen
anser sig inte ha någon anledning att protestera.
Vidare är Roger Ö inte omnämnd hos kommissionen, och detta trots att kommissionen redan före jul
1996 hade möjlighet att studera sina specialrevisorers analys. Som jag påpekat i cover-up: palmemordet
har dessa båda revisorer faktiskt en tämligen utförlig redovisning av fallet Roger Ö, dock självfallet man att
på minsta sätt misstänka ett riggat TK-protokoll. Jag klarar f ö inte av logiken i detta mycket pratiga
revisorsavsnitt (bilaga 4, sidorna 14-18), ett avsnitt som ytterst få över huvud taget torde ha läst (knappast
ens kommissionen, som det verkar).
”...så står Pettersson högst på pallen...”
Nå: den 26 och 27 januari 1999 har i alla fall granskningskommissionen möjligheten att, in corpore, ställa
åklagarna mot väggen: hur var det egentligen med Roger Ö?
Men ej oväntat blir ingen sådan fråga ställd. Ingen Roger ö, ingen Thure N. Däremot, ännu så sent som i
januari, med en avslagen resningsansökan i ryggsäcken, kan chefsåklagare Jan Danielsson, RÅ-ämbetets
store spårhund, inför svärmen av granskare och RÅ-folk undslippa sig:
”Vi har ju pratat om det både Solveig och jag om man ska gradera de olika uppslagen som det ser ut i
dagsläget så står Pettersson högst upp på pallen...”
Jan Danielsson. Ingenting sett och ingenting lärt.
I nästa artikel ska PALME-nytt göra ytterligare ett par nedslag i denna granskningskommissionens
konversationsmateria. Låt mig dock redan nu konstatera att jag ställer mig mycket frågande till denna
jämförande brottsforskning som granskare och granskningobjekt ägnat sig åt de här båda dagarna i januari i
fjol.
Om en sådan här verksamhet ska bedrivas bör detta rimligen ske mycket strikt och formellt, med klara
frågor och svar kring fakta. Och även här är jag tveksam. Kommissionen har haft tillgång till samma
material som RÅ-folket. Skulle kommissionen har gjort sig skyldig till några missförstånd i sitt slutliga
betänkande hade väl diskussionen rått tas upp efter publiceringen; det är så forskningsdebatt går till. Nu
pratar sig i stället dessa båda parter samman, och ingen RÅ-person ställs rejält mot väggen. Därför att båda
parter så alldeles uppenbart tänker på samma sätt, kommer från samma läger, ser på ett ouppklarat
statsministermord på samma sätt: inga äventyrligheter, inga oroande misstankar, inget grävande i sådant
som hemska fria författare och journalister utan att ha blivit dementerade tagit fram; ligg lågt och ta en kat-s
till. Det framgår inte om granskarna någonsin tog del av den tämligen omfattande Palmelitteraturen. Jag tror
inte det. De läste inte böcker utan polisers protokoll.
Då och då får t ex den notoriskt glömska Solveig Riberdahl en fråga i ett faktaärende. Har hon då inte
svaret till hands ber hon ”att få återkomma”; så låter det alltid på konferenser ”det kan jag ta reda på åt dig”.
Men ingenting tas någonsin reda på i efterhand - och vem skulle för övrigt någonsin fått denna
konferenstext i sin hand, om inte denne övernaturligt nitiske redaktör av PALME-nytt jagat riksarkivets
blide handläggare med biåslampa, varpå denne därefter anställt drev på dessa för alla vindar spridda
kommissionsledamöter, i princip avdöda. Jag skriver nu till dem för att få motsvarande protokoll över deras
tvådagarssittning med de höga Palmepolisema, men så roligt ska jag kanske inte rå.
Det här avsnittet får avslutas med det utdrag ur granskningskommissionens betänkande, där
kommissionen med den kollektiva mössan i hand bugar för de granskade; läs och begrunda! Vem är
egentligen granskad? Och vem är egentligen granskare?
"Varken Jorundersökningsledningen eller Palmegruppen hade naturligtvis möjlighet att kontrollera
materialet i detalj, men det har lästs av många i utredningen insatta personer. Spaningsledningen har också
låtit utrednngsmän som arbetat med förekommande avsnitt läsa just dessa. Kommissionen har sedan vid
sammanträden med Jorundersökningsledningen repsektive spaningsledningen inhämtat de synpunkter
läsningen föranlett och korrigerat materialet därefter. Det bör därfiir vara i allt väsentligt korrekt. För det
sistnämnda talar även det faktum att materialet i förhållande till sin omfattning föranledde ganska få
korrigerande påpekanden. ”
Mössan i hand, var det. SA.
2/00:5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
