Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
PALME-nytt
Granskningskommissionen: Var
finns er dokumentation?
28.1.2000.
Till JO.
För kännedom: Inga-Britt Ahlenius, Hans-Gunnar Axberger, Lars Eric Ericsson, Catharina Strömbäck,
justitieministern samt Per Dahl, riksarkivet.
Jag anmodar JO att utreda huruvida representanter för granskningskommissionen i Palmeärendet
fördolt eller förstört de bandinspelningar samt utskrifter av dessa
som bör ha producerats i samband med kommissionens ”sammanträden med — spaningsledningen”
(betänkandet sidan 21, fem rader från slutet).
Vid motsvarande sammanträden med åklagarna i Palmeärendet, under två dagar, gjordes kompletta
bandinspelningar vilka därefter utskrivits, ca 200 sidor, varav flera sekretesstrukna. Dessa strykningar har
jag, efter att från riksarkivet ha utfått materialet, överklagat hos Kammarrätten i Stockholm.
Jag har självfallet begärt besked från ovanstående personer (justitieministern representerad av sitt
informationssekretariat). Jag har fått svar från Ericsson vilken dock endast säger att allt material har
överlämnats till riksarkivet; vad som kan ha hänt med de band/utskrifter jag efterlyser nämner han inte.
Representanten för justitiedepartementet säger sig icke våga fråga Ericsson och de övriga om
sakförhållandet De övriga har ej besvarat mina brev och fax i ärendet.
Förhåller det sig så, JO, att de band/utskrifter jag efterlyser är fördolda/förstörda föreligger självfallet
en mycket allvarlig situation.
Skulle å andra sidan kommissionsrepresentanternu i efterhand hävda att bandinspelning visserligen
gjordes vid åklagarsammanträdet men inte vid spaningsledningssammanträdet skulle ett dylikt påstående
framstå som mycket egendomligt. Kommissionen påstår sig (sidan 21, fyra rader från slutet) ha ”korrigerat
materialet därefter”; jag frågar mig hur en sådan korrigering i efterhand kan ha skett om kommissionen ej
haft tillgång till bandinspelning/utskrift.
Jag har sålunda begärt att utfå allmän handling, men jag har inte fått besked, ännn mindre ett
beslut. I dessa dagar, då den svenska offentlighetsprincipen prisas inom EU, ter det sig anmärkningsvärt
att denna offentlighetsprincip så uppenbart negligeras i just Sverige.
Jag anhåller om JO:s snara handläggning samt önskar uppgift om dnr och handläggare. Sven Anér.
*****
PALME-nytt kompletterar och komprimerar: Minst tre av de absolut viktigaste inslagen i
granskningskommissionens verksamhet har totalt fördolts för den svenska allmänheten, möjligen har delar
förstörts:
1 Två dagars samtal med spaningsledningen i Palmeärendet (se ovan);
2 Revisorernas beskrivning av ”Händelseförloppet” vid Dekorima, sålunda kommissionens och
revisorernas viktigaste arbetsuppgift, 35 sidor helt sekretesstrukena, varenda rad, samt
3 ”Stockholms forsvarsskytteforening”, en sammanslutning för ofta nazistinfluerade poliser,
militärer och representanter för Iförsvarets materielverk.(PALME-nytt nr 10/1996). I föreningen fanns, som
chefsinstruktörer, bland andra vapenhandlaren ö och polismannen med den felparkerade VW-bubblan uppe
på åsen då det begav sig. 1 kommissionsbetänkandet finns inte en rad om denna uppseendeväckande
kårverksamhet, men i anteckningarna från kommissionens möte med åklagarna diskuteras saken, delvis
sekretesstruket (Jan Danielsson, sidan 133 i anteckningarna): "De är ju faktiskt poliser och i den
meningen ett slags samhälIs bärare. Många av dem har avancerad militär utbildning som jägare,
reservofficerare och sånt där. De är vapenintresserade. Här tycker jag att det finns en tillräcklig förklaring
till att de här personerna umgås på sin fritid... ”, alltså i den ”förvarsskytteförening” dit så många av
polisspårets män flockades. Var forsvarsskytteforeningen centrum för en extrapolisiär verksamhet, i
utkanten av högmålsbrott? Det har aldrig fått utredas. Och saken nämns inte i det öppna betänkandet SA.
2/00:12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
