Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
PALME-nytt
Lisbeth Palme har svaret, men det har också, onekligen, den polisorganisation som
styrde de mörka händelserna denna natt.
Och, den kanske största och svartaste frågan: vilka var inblandade? Vilka var
informerade? Jag känner mig frestad att vända på frågan: vilka var inte inblandade,
vilka var inte informerade?
Inte inblandad, inte informerad var poliskommissarien Gösta Söderström, förste
polisman på brottsplatsen, därmed insatschef. I stället blev Gösta Söderström, den
gången vid Dekorima och sedan dess i över fjorton år, den ständiga fyrkantiga klossen
som inte passat in i det runda hålet, den evigt och envetet hederliga person som kanske
blev främsta anledning till att mordet på Olof Palme aldrig glömdes bort, att en falsk
utredning aldrig släpptes ur sikte.
Men annars: vilka var inblandade? Vilka är inblandade? Jag gör nu så här: jag listar, i
bokstavsordning, ett antal av de olösta problem och delgåtor som ständigt funnits som
blinkande vamingslampor. Det blir en katalog som skakar Sverige, som skakar den
påstådda rättsstaten Sverige:
o Hur kunde ni, svenska överhet, slänga ut en nätt miljard på en låtsasutredning av
en mordaffär där ni själva hela tiden suttit med facit?
o Hur har ni, genom alla åren, kunnat se er själva i spegeln sedan ni på dova, falska
premisser lät kriminalinspektören Thure Nässén hämta Christer Pettersson på
loftgången i Rotebro, djupt medvetna om att Sveriges grövsta justitiemord var på väg att
begås?
o Hur har ni kunnat låtsasleta efter kulor och vapen när ni själva i över fjorton år haft
vetskap om och tillgång till den rätta kulan, det rätta vapnet?
o Hur har just de förmodat hederligaste personerna, de skrupulösaste
juristerna, de samvetsgrannaste granskningskommissionerna, de över varje
misstanke höjda politikerna, de styrande herrarna och damerna i riksdag
och Rosenbad - hur har just ni, samhällets betrodde, kunnat sjunka så lågt,
så lågt att blotta tanken på er medverkan hittills har brukat avvisas som så
avlägsen, så otrolig?
Jag inleder nu brottets katalog - med viss bävan, det kan jag försäkra. Hur
strukturera detta melerade skeende, detta sedan över fjorton år pågående skeende? En
sak vet jag ju: jag kan inte i dag notera eländet komplett. Det får bli en uppgift för - ja
för vem då? För vem då ? Som har ivem, energin, forskarkunnandet, forskarhedem?
Som inte har sina tassar i den gråa dyn?
Här, nu, i bostavsordning och utan anspråk på fullständighet, brottets ABC:
Ambulanserna. Här har myndigheter och allsköns utredare ständigt skyggat - utom på
en punkt: Sollentunaambulansens anrop, påstått från klockan 23.28 mordkvällen men i
verkligheten från klockan ca 23.33 (PALME-nytt nr 14/2000, sidorna 5-6, samtal 7):
7/00:8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
