Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
11
Palmes kläder - vilka alltså gick till Wiesbaden där Bundeskriminalamt (i god tro?) fick undersöka med tysk
noggrannhet.
Och vad säger detta Bundeskriminalamt i dag när de får höra att den mockakappa, som de gnetat så
duktigt med, i själva verket besköts i ateljé?
Hur kan den se sig i spegeln som sänder ett så bottenlöst falsarium som Lisbeth Palmes skjutna kappa på
utländsk test? Och vart tar alla tusentals provskjutningar vägen?
Tekniska chefen vid Stockholmskriminalen, Vincent Lange, sade en gång (som PALME-nytt tidigare
påpekat) till Kvällsposten att det inte var de upphittade kulorna som dödade Olof Palme. Det hade han helt
rätt i. Sedan tvingades Lange ta tillbaka. Ibland undrar jag om de engagerades viktigaste och mest
tidskrävande jobb har bestått i att tala om för alla vad de ska säga. Så att det stämmer.
Lidbon, Carl. Lidbom ingår i den samsjungna kvartetten med Anders Ferm, Hans Holmér och Hariy
Schein som i näraliggande formuleringar, och på ett tidigt stadium, uttalat att mordet på Olof Palme
”kommer att skaka Sverige i dess grundvalar”. Lidbom har förstås skyndat sig att dementera, men tiotals
vittnen finns från det aktuella middagstillfälleL
”Skaka Sverige i dess grundvalar” - det är en karaktäristik som naturligtvis aldrig kunnat appliceras på ett
mord utfört av en vinddriven A-lagare. Hade mordet skett under sådana omständigheter hade det utgjort ett
kallt men inte alls överraskande bevis på det svenska samhällets tillkortakommanden; men sådant händer.
Skakat skulle Sverige inte ha blivit - och blev heller inte, medan jakten på Christer Pettersson pågick.
Men nu? Vad kan vara mera skakande än att en sittande statsminister faller offer for en mordkomplott där
svensk polis hjälper den mördades hustru att trolla med avgörande mordbevis? Vad kan vara mera skakande
än att svenska poliser ställt upp (jag talar inte om själva avlossandet av ett vapen!) med råd och dåd, deltagit
vid mordets planering och konception?
”Skaka Sverige i dess grundvalar”. Stämmer.
Mediernas bevakning av denna över fjorton år långa mardröm har varit undermålig, räddhågsen, styrd.
Det är bara under de allra första dagarna som den normala, öppna journalistiken bedrivs. Det är t ex under
dessa ”fria” dagar som Gösta Söderström, i en stor DN-artikel tillåts beskriva det stora falsariet med tiderna
vid brottsplatsen - och bli trodd!
Men raskt övergår medierna till att i stort sett tro på myndigheterna, och denna kolartro framträder som
tydligast efter den 14 december 1988 sedan Christer Pettersson hämtats in för förhör. Redan samma dag
finns kvällstidningarna på plats i Rotebro samt presenterar sina första klara utpekanden, vilka ännu i dag
leder till ”det är nog ändå Christer”-syndromet, fortfarande så utbrett, så smittande.
Till och med den skröpliga resningsansökan från RÅ Bergenstrand och hans trogne Jan Danielsson
behandlas högaktningsfullt, och vi får läsa spalt upp och ner vad vittnen A och B och C tror sig ha sett,
vittnen som funnit det lämpligt att först efter tretton år träda fram ur vrårna.
När vi nu vet att hela Christer Pettersson-fallet aldrig varit annat än ett överlagt och medvetet justitiemord
från ”rättsstatens” sida ter sig just resningansökan som toppen på den svenska rättvisans soptipp.
Palme, Lisbeth. Naturligtvis personifierar Lisbeth Palme mordets stora gåtor, och jag vet inte var jag ska
börja försöket till analys av denna kvinna som varit så tyst, så avvisande, så arrogant i sin tystnad.
Hur går Lisbeth Palme att förstå? Medan hennes man, döende eller död, försvinner
bort mot Sabbatsberg kränger hon själv i en polisbil av sig sin oskadda mockakappa och
tar på sig en annan kappa i stället, en som maste ha medförts i polisbilen. Hon har inte
själv burit på en reservkappa. Går detta att förstå?
Och hur analysera graden och vikten av de hot som måste ha riktats mot Lisbeth Palme, uttalade och
outtalade? Är kapuschongkappan hennes egen måste hon ju i så fall i förväg ha försett polisbilen med denna
kappa. Då öppnar sig helvetets portar, eftersom Lisbeth Palme i så fall varit medveten om att mordet skulle
ske.
Jag märker att jag vill hitta ting som talar till Lisbeth Palmes fördel; minsta knappnål. Men jag hittar bara
graden av hot. Har Lisbeth Palme från mordets första konception varit utsatt för ett dödligt hot om hon inte
lytt konspiratörernas order? Och har i så fall detta hot bestått fram till den tisdag i maj då jag skriver dessa
sidor? Består hotet fortfarande?
Endast sanningen kan ju ge beskedet, endast sanningen kan äntligen ge någon form av tunn lättnad.
Det är som om jag ville att Ulf Karlsson och Anders Holmström aldrig tagit sina bilder. Men det menar
jag förstås inte.
7/00:11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
