Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
13
skrivit böcker, har t o m en egen tidning där han tycker till om mordet. Häromdagen sa han i Klarspråk att
det var något lurt med Lisbeth Palmes kappa, som om det var en nyhet.
Tidigare har han kört med polisspåret, så småningom preciserat till spaningsledaren Hans Holmér själv,
påstått att larmcentralens band var manipulerat, att bara en ambulans kom till mordplatsen osv. Han är inte
ensam om att fantisera kring mordet. Det sorgliga är bara att ingen journalist, ingen författare, ingen jurist,
ingen politiker tycks vara seriöst intresserad av vad det var som egentligen hände på Sveavägen den där
februarikvällen 1986. Lars Krantz, Sydkoster.
12 12.6.2000.
Inlägg för Journalisten, kollegial hälsning
Vad är vi till för, vi journalister? Vilken är drömsitutationen för en nyhetsjournalist på
bettet?
Låt se. Har vi någon viktigare uppgift än att avslöja makten? Den köpta makten, den
korrumperade makten, den onda makten? En makt som spårat ur borde vara vår främsta
skottavla.
Men vad händer i dag, i den absolut största journalistiska, publicistiska affär som
någonsin utspelat sig i detta land, Palmeaffären?
Jo: i stället för att alla journalister, alla medier, borde kasta sig ut på detta ondskans
fält utbreder sig den totala tystnaden, störd endast av två lätt udda röster: mitt eget
nyhetsbrev PALME-nytt den 25 maj och radions Klarspråk den 2 juni. I dessa båda
medier konstaterade jag (jag citerar här ordagrant från PALME-nytts förstasida):
EXTRA! EXTRA! LISBETH PALME övergav Olofs ambulans! Polisen
hjälpte henne byta kappa i smyg! PALME-nytt har bildbeviset i storformat
inuti tidningen! Lisbeth Palme blev aldrig beskjuten - bara kappan! Nu
MÅSTE mordet lösas!
Effekt: två debattinlägg i Klarspråk, det senaste annandag pingst. Det är allt, även om
Klarspråk med över 200 000 lyssnare sannerligen inte ska ses över axeln. Men vad gör
ni andra, alla mina kolleger? Medan Palmegåtan kan vara på väg att brista? Ni gör
ingenting. Kontrollerar inte, intervjuar inte, kommenterar inte. Jag får en påringning
från den franske ambassadörens kansli: vad händer i Sverige? Tydligen är det Quai
d’Orsay som vill veta.
Naturligtvis är mordet på den svenske statsministern en stor europeisk, en stor global
fråga. Den otroligt och avsiktligt misskötta s k mordspaningen gör utlandet än mer
angeläget att få veta vad som ligger bakom den svenska rättsstatens förskrämda, närmast
totala tystnad.
Sedan mina uppgifter nu publicerats (och sedan de sedan lång tid tillbaka antytts utan
att direkt komma i tryck!) har inte tillstymmelse till dementi inkommit från dem som
rimligen borde vara de närmast berörda: Lisbeth Palme, Mårten Palme, rikskriminalen,
riksåklagaren, Rosenbad, JK, JO. I Klarspråk har nu vid ett par tillfällen undrats varför
jag får hållas, varför jag inte stäms för förtal.
Det är möjligt att jag överdriver, men det tror jag inte, när jag påstår att all svensk
journalistik i dag är smittad av den totala och obegripliga tystnaden kring ett
ouppklarat mord vid Dekorima.
Mina kolleger: vart tar er yrkesstolthet vägen? Vart tar ni själva vägen? Sven Anér
8/00:13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
