Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
PALME-nytt
klarsynta och åtminstone tämligen kritiska promemorior; nu kommer mera. Jag fick
från utomstående källa - om jag nu ska kalla PALME-nytts läsare för utomstående - tips
om att mera funnes att hämta, varför jag for till Stockholm och Fyrverkarbacken, på de
sista båda klippen på en tio-biljett från SJ som egentligen gått ut. Det jag fann - eller
rättare sagt hittills har funnit - var
dels ”Palmekommissionen (1994:12) - Per Kjellsson - PROMEMORIA (PM8:4)
1996-04-17 - Christer Pettersson”, samt
dels ”Palmekommissionen - Per Kjellsson - Kompletterande PM till underlaget för
PM 8 med anledning av vissa uppgifter angående spaningen mot bl.a. Sigge Cedergren
under kvällen den 28 februari 1986”.
Detta visade sig vara ett ytterst spännande material, bildande det
Tredje risknippet. Först några ord om Per Kjellsson, som jag uppfattat honom vid
ett par korta och formella sammanträffanden samt framför allt efter läsningen av hans
uppsatser.
Per Kjellsson är utan någon som helst tvekan den ende i dessa
granskningssammanhang - jurist- och parlamentarikerkommissionerna inräknade - som
verkligen lagt sig vinn om att verkligen hitta, eller i varje fall söka, sanningar. Och låt
mig uttrycka en klar misstanke: sparkades Kjellsson från den viktiga posten som
hvudsekreterare vid Palmekommissionen på grund av alltför stort nit, alltför markerat
grävande instinkter? Jag tror det. Det kan förstås också vara så att Rosenbad inte i första
hand ville göra sig av med Marjasin (för dennes överdrivna representation) utan ville
göra sig av med Kjellsson som höll på att bli farlig? Det får bli en gissning, men
märkligare ting har hänt i Rosenbads vindlande korridorer, befolkade av personer med
huvudet på skaft.
Kjellsson hamnade dock ej på soptippen; o nej, alldeles tvärtom. Från rådmanssysslan i
Köping avancerade han 1997 till lagmanssysslan över Västerås tingsrätt, dvs ett av
toppjobben inom den karriär han valt. Han var då 45 år gammal; en ganska tidig
befordran. Ett plåster på såren? Ja, i varje fall sannerligen ingen prickning.
Över då först till PM 8:4. Jag plockar fram några punkter där Kjellsson är utredande,
noggrann, kritisk:
1 ”Från dagen för frigivningen”, /den 12 oktober 1989/, skriver Kjellsson på
sidan 9, ”var Rikskriminalpolisen under ledning av dåvarande polisintendenten Tommy
Lindström och Säkerhetspolisen ansvariga för övervakningen av Christer Pettersson till
den 13 oktober 1989, och därefter Sollentuna polismyndighet till påföljande dag, då
ordningspolisen i Stockholm under polisöverintendenten Sven Smedjegården ansvarade
till den 16 oktober 1989 kl. 15.00” minsann! Den ende person med papper på fickan
att han inte skjutit Olof Palme sätts under övervakning! Varför? Kjellsson forskar, men
hittar ingen skriftlig motivering. Så småningom uppger Hans Ölvebro att Sven-Åke
Hjälmroth, då länspolismästare i Stockholm, hade tyckt att Christer Pettersson kanske
behövde skyddas - samt Lisbeth Palme från Christer! Är vi flera som är skyddade av
polisen utan egentligt beslut?
2 TK-ärendet. Enligt Kjellsson var fem personer under vad som skulle bli
mordkvällen avdelade för att bevaka Sigge Cedergren (fem personer?). En av dessa hade
dock bytt tur. Av återstående fyra hade tre fysisk spaning på Sigge utan att hitta honom,
10/00:6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
