Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
Estonia:
Timmarna före
avgång - oro
KAPITEL 14
DAGEN 1 TALLINN
- Ur Meyervarvets rapport -
Den 27 september 1994 låg Estonia
vid sin kajplats i Tallinn med öppet
visir och öppen bogramp medan
besättningen utförde en del
underhållsarbete och förberedde fartyget
för mottagningen av passagerare,
personbilar och lastbilar med släp
under den sena eftermiddagen.
Medan däcksmatroser städade och
rengjorde bildäcket, togs olika
förråd svaror emot och fördes ner till
förrådsutrymmet på l:a däcket via den
stora hissen akterst midskepps.
Samtidigt var en matros sysselsatt med
att måla babords ankare från en
hissanordning som stod på den öppna
bogrampen. Även sommartid måste
babords ankare och klys målas
tämligen regelbundet eftersom ankaret
ofta användes då fartyget togs in till
kaj i Tallinn, då kapten Arvo
Andresson förde befälet; denne kunde
fortfarande inte manövrera det stora
fartyget på det sätt som hans kolleger i
Finland och Sverige hade gjort utan
problem under de tidigare fjorton åren.
Andra matroser var sysselsatta med
målning på främre delen av bildäck,
nära visirets och bogrampens
kontrollpanel och bogrampens övre
vingar (”flaps”).
Vid middagstid kom två
representanter för det svenska
sjöfartsverket ombord,
chefsinspektörema Åke Sjöblom
och Gunnar Zahlée, tillsammans
med en grupp av nio höga tjänstemän
vid den estniska
sjösäkerhetsorganisationen, vilka
skulle övas i statliga
hamnkontrollärenden. Estonia hade
utvalts till testfartyg denna dag (for
detaljer se följande kapitel 15). Kapten
Andresson uppgavs befinna sig i
land, varför överstyrman Juhan
Hermaoch övermaskinisten Lembit
Leiger förde befälet över färjan.
De flesta passagerarna som återvände
med färjan till Stockholm samma kväll
befann sig på sightseeingturer i land,
medan andra deltog i seminarier
ombord och över huvud taget inte gick
i land. Bland dessa befann sig en grupp
anställda vid Statoil Sweden och en
grupp om 68 civilanställda vid
ST-sektionen /Statsanställda/ vid
Stockholmspolisen. Högre tjänstemän
inom denna grepp disponerade
utvändiga och invändiga hytter på däck
6, medan andra hade hytter på däck 4
och 5.
Två medlemmar av en annan grupp,
Rolf Sörman och Nebosja
Grkovlc - se bilaeoma 21.3.3.335.1
och 21.3.4.348 - hade återvänt från
land tidigt och åt sin lunch i restaurang
”Poseidon”, akteret på däck 6. De lade
märke till sex eller sju personer vid det
stora bordet i mitten; en av dessa var
befälhavaren for den andra
besättningen, kapten Avo Piht. En
annan var ett befäl i blå uniform.
Vidare fanns med två damer och två
herrar, i civila kläder, antagligen de
båda lotsarna från Stockholm med
damer. En vänlig atmosfär rådde. En
walkie-talkie stod upprätt på bordet och
var uppenbarligen inställd på kanal 16
eftersom de hörde en stormvarning på
engelska.
Bland de nya passagerare som kom
ombord under eftermiddagens lopp var
vapenhandlaren Alexander Vorodin,
hans svärfar Vasili Krjutjkov och
hans kusin Vasili Vorodin, vilka
tilldelats antingen hytt 6320 eller
6230. Detta har viss betydelse eftersom
senare, under dykundersökningen i
december 1994, Alexander
Vorodins resväska lyftes ut ur hytt
6230 av en dykare. Hytten var den
andra på babordssidan av däck 6, med
utsikt föröver, en hytt som dock
-enligt den överlevande pursem
Andreas Vihmar- hade tilldelats
kapten Avo Piht. - Se Andreas
Vihmars utsaga, bilaga 14.195. Å
andra sidan uppgav Vasili
Krjutjkov i sin första utsaga - bilaga
14.196 - att deras hytt hade varit 6230
och endast i sin påföljande utsaga
-bilaea 14.197 - att det hade varit 6320,
medan hans brorson Vasili Vorodin
uppgav att de hade sett ut genom
fönstret efter den plötsliga
styrbords krängningen. Detta kunde inte
ha varit möjligt från hytt 6320, som
var en innerhytt utan fönster. Det
måste alltså antas att sällskapet
Vorodin befann sig i hytt 6230.
Också den svenske pressfotografen
Håkan Isefjord kom ombord med sin
kamerautrustning, av vilken han senare
gömde en kamera med två filmer i
livbåt nr 9, vilken var den sista
livbåten på Estonias styrbordssida. När
livbåten påträffades flera dagar efter
förlisningen på Estlands nordkust
hittades kameran, med två filmer,
inklämd inne i livbåten. Kameran
överlämnades senare till svenska
ambassaden i Tallinn, varifrån den med
diplomatpost sändes till Stockholm.
Enligt allmänne åklagaren fanns
filmerna då inte längre i kameran.
En annan passagerare var revisorn
Peeter Rilt, som enligt uppgift kom
tämligen sent ombord, eftersom han
hade missat sista planet till Stockholm
och därför tog färjan. Peeter Rlit
var anställd av
Stockbolmsrevisorsfirman KPMG
/adress Tegelbacken 4, övers anm/ som
hade fått i uppdrag av Nordström &
Thulin att gå igenom Estlines böcker.
Enligt uppgift hade Peeter Riit
avslutat sitt arbete den 27 september
1994 och var nu påväg tillbaka till
Stockholm med ett antal för ESCO
tämligen farliga dokument
Bland passagerarna befann sig också
ett stort antal affärsmän, som t ex
Per-Erik Ehrnsten, Carl Ö vberg och
Tony Spuhl, som hade gjort många
tidigare resor med färjan och som alltså
kände färjan och besättningen mycket
väl, något som också gällde många
lastbilsförare som kom upp till
receptionen efter att ha kört sina bilar
ombord på bildäck och visades till
hytter på däck 4, reserverat enbart for
lastbilsförare. De flesta av dem
uppfattade en viss nervositet hos de
besättningsmedlemmar de träffade,
vilket de aldrig hade gjort tidigare under
sina många resor.
Anledningen till denna nervositet
hos några av besättningsmedlemmarna
kan ha varit den svenske
säkerbetsinspektören Åke Sjöbloms
försök att hindra färjan från att avgå,
något som säkerligen uppfattades av
några av besättningsmedlemmarna och
därefter spreds vidare.
Övers: Sven Anér
Det vilar en krypande,
oviss stämning över denna rapport från
Estonia timmarna före förlisningen.
Något låg i luften, och flera
egendomligbeter kan ju noteras. Den
samtidigt pågående befälsutbildningen,
bogvisiret och rampen, det
överhängande hotel om stoppad
avgång, den egendomliga trion Vorodin
- som känns igen från PALME-nytt nr
12. ”En vänlig atmosfär” vid det runda
bordet - för många pokaler?
Sven Anér
13/00:10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
