- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 2001 /
2

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2

PALME-nytt

Det började med att -ja var böljade det?
Men följ med in i PALME-nytts redaktionella
verkstad, följ ett slingrande journalistiskt spår - ett
spännande spår!

Det böljade med dykningarna. Jag sitter, som jag
tidigare berättat, och ser tillsammans med en
kollega det tre timmar långa videobandet,
Dykledarens ljud hörs tydligt, dykarna hörs som
Kalle Anka. Suddiga men oftast tydbara bilder.
Skrot, rost, specialbrännare som skär loss bitar av
skrovet.

Dykledaren som uppenbarligen får order från en
person bredvid, en person i någon chefsställning.

Frågorna vi ställer oss som tittare på skärmen:
varför dyks det? Vad vill dykarna ha reda på?

Så jämför jag med de tämligen detaljerade
loggbladen, för samtliga dykningar. Och jag ställer
frågan: vilka objekt är det som har varit mest
intressanta för dykarna? Så vitt jag kan se är de i
särklass mest intressanta objekten dels en enstaka
hytt, dels en grupp av hytter. Här har mesta tiden
lagts ner, enligt nedanstående:

Enstaka hytt: nr 4121. Dykarna arbetar i 4
timmar och 10 minuter för att slå sig in, skära
sig in via bland annat fönstret till denna hytt 4121.

Grupp av hytter: nr 6121, -24, -25, -29,
-30, -32, -34, och -35. Det tar4 timmar och

17 minuter innan dessa hytter är helt
genomgångna. Dykarna återvänder under flera olika
pass till just dessa hytter. De hämtar verktyg, de
slår sig in. De hittar en och annan kropp, som dock
inte identifieras.

I de här hytterna är det vapenhandlare Alexander
Voronins mystiska väska som jagas och som så
småningom påträffas och antagligen bortförs
(tidigare beskrivet i PALME-nytt nr 13/2000 sid
12).

Nu börjar jag undra. Sammanlagt 8 timmar
och 27 minuter för att undersöka en hytt och ett
litet hyttkomplex? Vad kan detta kosta det svenska
sjöfartsverket, dvs de svenska skattebetalarna? Jo:
det visar sig att timpriset för de här dykningarna
den 2-5 december 1994 ner till Estonias vrak är
100 000 kronor. Då ingår allt, hela infrastrukturen,
hela basorganisationen. 8 timmar och 27 minuter
blir sålunda nära 850 000 kronor! För en helt
oidentifierad hytt som vi aldrig får veta något
närmare om (t ex vilken passagerare som bodde
där?) och för, som sagt, Alexander Voronins
väska. Nära miljonen!

Rikskriminalpolisen

Våldsroteln

Krkom. Per-Olov Palmgren

Hela dykandet böijar te sig overkligt för mig.
Vad letar de efter? Varför letar de? Om de närmast
makabert snubblar över döda människor i de trånga
dränkta utrymmena, varför sker inget försök till
identifiering? Varför rinner miljonerna bort?

Passagerarlistan, säger jag mig. Var finns
passagerarlistan? Var finns besättningslistan? Hur
många var egentligen ombord på Estonia under
katastroffärden? Hela antalet minskat med antalet
räddade måste rimligen stämma med antalet
omkomna - finns en lista över antalet omkomna?

Frågorna kändes närmast naiva; naturligtvis finns
alla dessa uppgifter. Så jag började skriva till de
instanser som rimligen borde vara informerade:
o näringsdepartementet

o statens haverikommission (den svenska, alltså)
o den svenska rikskriminalpolisen
o Estlands ambassad i Stockholm
o Ersta diakonisällskap (som haft god kontakt med
de anhöriga och bl a upprättat viss statistik)
o Estline - har jag glömt någon? Jo, ett par
instanser, men de kommer strax.

Fick jag några bra svar? Det var dåligt med det. I
skrivande stund har varken Estline eller Estlands
ambassad i Stockholm svarat.

Från näringsdepartementet (som i dag inte tycks
ha något större flyt), statens haverikommission
samt Ersta diakonisällskap inkom det samstämmiga
svaret:

Vi har inga listor, vi har aldrig sett några
listor, vi vet inte var eller om några listor
finns, och vi är inte intresserade av några
listor.

Nehej? Hos den svenska rikskriminalen blev det
dock ett indirekt napp. Rikskrim hade förvisso
ingen lista över passagerare eller besättning, men
det vore tänkbart att dylik lista kunde finnas hos:

Centralkriminalpolisen, att: DVI-enheten, Box
285, SF-0130], Vanda, Finland.

Jaha: inga listor i Sverige men däremot i Finland?
Jag tog kontakt med Esa Haapuoniemi ute i
Hfors-förorten Vanda: jo, det skulle kanske kunna ordna
sig, men just nu har jag semester. Jaha, som sagt.

Under mellantiden - jag är nu framme kring den 8
februari i år - faxar jag till Jutta Råbe i Potsdam: se
nästa sida!

Listorna - som tidigare aldrig funnits på svensk
mark? - böijar nu strömma in. Först från Jutta
Rabe, som alltså sänder dels den lista hon fått av
”den svenska polisen”(??), dels den s k
SKULD-listan, dvs det norska försäkringsbolaget SKULDs
lista över anhöriga som är antecknade för ersättning
(och som kanske samtliga har fått ersättning?).

SVAR

Datum Diarienr (åberopas vid korresp)

2001-01-30 A-l 87-688/01

2/01:2

Rikskriminalpolisen har ej tillgång till sådan handling/ar du begär.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:26:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/2001/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free