- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 2001 /
5

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PALME-nytt

Är uppgifterna korrekta? Visst,
självfallet är det den fråga som måste ställas. Som
alltid måste ställas. Men hur tas en sanning fram
som uppenbarligen aktivt fördöljs av de
myndigheter vi sedan barnsben är lärda att tro på?

Vi hittar inte alla sanningar, varken våra
myndigheter eller deras undersåtar. Men vi kan
alltid komma en bit på väg genom att undersöka,
utreda, leta, vända på stenar, ringa personer, söka
upp personer, sitta på KB eller Carolina och läsa
tidningsklipp. Gör vi inte något av detta blir våra
sanningar mycket luftiga.

Läs uppgifterna om de åtta från Estonia. För en
myndighet, eller för ett nyhetsmedium som kan
tänkas bli engagerat, vore det ju att följa rutin
nummer 1 A om t ex kommissarien ovan eller
Rapport-reportern ovan söktes upp. Men föga eller
intet av denna uppsökande verksamhet har kommit
till synes.

Rosenbads och myndigheters och mediers
skrangliga alibi i fallet Estonia är att ”Witte och den
där faktagruppen ljuger nog”, dvs i praktiken en
närmast otrolig behandling av folk som verkligen
gjort något, gör något. Visst kan de ha fel. Vi har
alla fel ibland. Men det vi gör kan och ska
kontrolleras, så långt kontroller kan nå. Det är vad
vi betalar skatt och prenumerationsavgifter för.

Hur många fanns egentligen
ombord? Hur många dog? Papperen
hopade sig framför mig på skrivbordet - kunde jag
hitta någon bra, kort sanning?

Jag lyfte blicken snett uppåt vänster och såg de
mörkblå ryggarna på Nationalencyklopedin, NE.
Tryckt före Estonia-katastrofen? Ja, säkert. Men
supplementet då? Jo, tryckt år 2000 - och en lång
artikel: ny

Estonia, bil- och passagerarfärja som
sjönk i Östersjön 28 sept. 1994, varvid
859 människor omkom. Det är den
största civila fartygskatastrofen
någonsin i nordiska farvatten.

Vad nu? 859 människor omkom? Artikeln skriven
1999 - var hade NE och dess expert, för övrigt den
i dag i Estonia-ärendet så aktive
Chalmersprofessom Anders Ulfvarson, fått dessa
siffror från? Och vad ansåg Ulfvarson om
totalsiffran och siffran på antalet räddade? Jag
ögnar igenom NE:s petitstil: 504 passagerarhytter
och 1186 bäddar... jo här kommer det:

Katastrofen. På kvällen 27 sept. 1994
lämnade E. Tallinn med totalt 996
passagerare och besättningsmedlemmar.

endast rädda 137 människor levande
från det kalla vattnet. Ytterligare 94,
livlösa kroppar plockades upp.

Plötsligt helt andra siffror, i NE som ska hålla för
generationer:

996 ombord 859 omkomna 137 räddade
Har ingen före mig observerat detta? Och vilka

siffror, om några, är korrekta? 5

Nu gäller det att fundera. Antalet 137, för de
räddade, är detsamma i polislistan och hos NE
-betyder det att just det antalet är korrekt? Men att de
övriga båda antalen är fel hos NE men korrekta i
polislistan? Eller förhåller det sig precis tvärtom?

Och är det just antalet 137 som bör nagelfaras?
137 räddade - är det ett mantra som aldrig får
ändras?

Jag böljade om från annat håll. Säg att minst en
av uppgifterna om de 8 ”extraräddade” är korrekt;
ja då är ju inte 137 längre sakrosankt. Då kan ju
137 lika gärna få stiga till 145.

Vi säger så här ( som en vänlig rörmontör alltid
säger), vi säger så här: Vad som absolut måste
döljas är att flera räddade tillkommit. Då måste
-antalet omkomna sänkas med 8 för att de 8
extraräddade ska så att säga få plats - krångligt?

Jag sätter upp en liten tabell:

Alla Räddade Omkomna

Polislistan 989 137 852
NE 996 137 859
Sanna siffror(?) 996 145 851

Alltså: för att dölja att ytterligare åtta
personer/besättningsmedlemmar blivit räddade
friseras den officiella statistiken genom att
totalantalet minskas med 7 personer (alltså ej fullt
8, som synes).

Motargument? Ja då.
o NE kan helt enkelt ha fått fel uppgifter?
Tänkbart, men knappast troligt,
o Uppgifterna om de åtta extraräddade
besättningsmedlemmarna är felaktiga? Jo. men det
har ju ingen ansvarig myndighet velat undersöka.

0 Någonstans måste väl polislistans uppgifter
bekräftas, i något helt officiellt trvck? Kanske, men
jag har inte funnit någon sådan konkret och
komplett formulering.

Sålunda skriver socialstyrelsen(l) i
”Estonia-katastrofen - M/S Estonias förlisning i Östersjön
den 28 september 1994”, förordet, de första fem
raderna:

"Strax efter midnatt den 28 september 1994
inträffade en av modern tids svåraste
fartygsolyckor. Bil- och passagerarfärjan Estonia
förliste under svåra väderförhållanden på sin färd
från Tallinn till Stockholm, Ombord fanns närmare

1 000 människor. Endast 137 av dem kunde
räddas.”

Prick 137 räddade, sålunda, men ”närmare 1 000
människor”. Inte ens i en av de mest officiella
redogörelserna för Estonias förlisning hittar vi det
exakta antalet ombordvarande, men de 137 räddade
har sannerligen preciserats.

Närmar vi oss vägs ände? Har åtta
personer, bland dem flera höga befäl, smusslats
undan för att de visste för mycket? Om vad? Är
detta Nordens, är detta Sveriges största lögn? Måste
vi leva med den? Sven Anér

2/01:5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:26:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/2001/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free