Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P ALME-nytt
5
När jag läser några av kommentarerna kring 15-årsminnet av Olof
Palmes död är det som om dimman lagt sig. Olof Palme som politisk person lyfts fram för förnyad
granskning, men granskningen ger föga nytt, och möjligheterna att lösa mordet betecknas av de flesta
skribenter som uttömda, obefintliga. Redan ser de framåt mot 2011, då nuvarande Palmespanaren Stig
Edqvist hoppas ha gått i pension. Bäst om hela mordet gin ge i pension, verkar det.
Anders Hellberg i DN, som aldrig gjort något allvarligt försök att tränga in i eller ens bena upp
mordgåtan, försöker sammanfatta, i en stor artikel på årsdagen den 28 februari, i anslutning till en
frambeställd Temo som säger att endast en av tio tror på en lösning av Palmemordet - ja, naturligtvis är det
så. Efter den inkompletta och inkorrekta rapportering som stått att läsa i framför allt DN under de år som
gått.
De skröpliga ledtrådar Hellberg hittar är de vanliga: Öcalan, Mockljärd och Christer Pettersson, tre trådar
som dinglar. Jag har svårt att tro att Anders Hellberg, som dock bör ha tragglat igenom en del text i det här
ämnet under en halv generation, verkligen vet så litet. Men han vill uppenbarligen inte veta mer.
Själv har jag ju genom åren nystat fram betydligt livskrafigare trådar, bl a de här:
o Roger Östlund - kriminalinspektören Thure Nässén
o Holmér inte i Borlänge
o Sten Anderssons uttalande i Borgnäs-programmet för ett par år sedan om Palme-fientliga grupper inom
det innersta av Säpo, eller Sapo - hur vore det att leta här, Anders Hellberg?
För mig är det, vid sidan av det så uppenbart föfalskade Borlänge-alibit, just Roger Östlund-storyn
som så klart visar att mordet på Olof Palme direkt är knutet till denna skrämmande polisiära önskan att
binda Christer Pettersson vid ett mord han aldrig begick. Minns ni Östlund-affären? Hur denne Thure
Nässén - till i vaije fall nyligen medlem av Palmeutredningen! - i halvdussinet förhör, som sträcker sig över
flera månader hösten 1988, tvingar denne mycket trötte Roger att erkänna att han sett Christer Pettersson
vid biografen Grand strax före mordet; ett otroligt polisövergrepp! Men saken har egentligen aldrig
uppmärksammats av någon annan än mig, i vaije fall är det ingen annan som försökt dra ut de skrämmande
konsekvenserna, nämligen att alltsammans var ett arrangemang, med rikskriminal och riksåklagare - och i
bakgrunden självfallet regeringen - i angenäm harmoni: vi måste sätta dit Christer Pettersson!
Men detta lyckas Anders Hellberg förtränga, och därmed förlorar givetvis både han och hans tidning all
trovärdighet i detta ämne (precis som i Estonia-affären; ständigt denne Hellberg!).
Och naturligtvis står den svenska regeringen, de svenska regeringarna, grovt inblandade i saken.
Naturligtvis. Hur kunde dessa regeringar annars, av skiftande kulörer, acceptera hela Christer
Pettersson-farsen, hela den utdragna kommissionsfarsen? Granskningskommissionen, med en ansedd jurist som
Hans-Gunnar Axberger som huvudsakligen ansvarig, presenterar ett tusental sidor, så missvisande och
ofullständiga att sittande justitieminister givetvis omedelbart borde ha avvisat dem. Kring
granskningskommissionens prestationer har över huvud taget ingen debatt eller forskning uppstått, sedan
de många papperen med skottkärra kördes in i riksarkivets valv.
Var lägger jag då själv skulden, den innersta skulden? Ja® brukar akta mig för att
precisera. Men det är oerhört svårt att tänka sig mordet helt skilt från regering och parti, från regeringar och
partier, och det är mycket svårt att tänka sig olika polisiära märkligheter som annat än legojobb åt höga
makthavare. Men just en sådan aspekt är uppenbarligen den mest förbjudna. När Sten Andersson talar om
grupper, kanske inom det innersta av Säpo, som höll ett vakande öga, ett vakande ont öga på Olof Palme,
väckte hans uttalande, i TV på bästa kvällstid, ingen medial reaktion. Möjligen bottnande i den vaga
synpunkten att ”den där Sten Andersson, han är allt en filur, den tar man inte där man sätter honom”, varpå
total tystnad följde på det mest dramatiska av uttalanden i hela affären Olof Palme.
Jag slår upp texten igen:
Sten Andersson i SVT 31.3.1999:
Jaa, jag tycker ju att det rimliga var väl att ha låtit dom som tillsattes att utreda mordet
titta även på Säpos engagemang, eventuella engagemang, i det här: en självklarhet...
Ölvebro & co borde ha tittat på Säpo, jo jo. I själva verket inträffade exakt motsatsen. Säpo släppte - och
släpper i dag - ingen Palmeutredare över bron, sannerligen inte. Men tänk om Ölvebro fått granska Säpo!
Det hade varit något att berätta för barnbarnen om.
Men här någonstans ligger sanningen: ett inre Säpo, ett mycket inre Säpo, som arbetar med regeringars
och partiers goda minne. I regeringars och partiers uppdrag? Någonstans här finns sanningen kring mordet
på Olof Palme, men Sveriges största morgontidning jollrar om en kurd, om en Christer Pettersson, om ett
vapen, som kan vara intressant endast om upphittade kulor kan tänkas vara de genuina - det rör sig om en
mental torftighet omvärvd av lögnens livsluft.
Hör Sten Andersson i botten, vore inte det en tanke? Att verkligen låta honom rensa byken! Sven Anér
3/01:5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
