- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 2001 /
8

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

PALME-nytt

Kan Estonia intressera en ärkebiskop?

7.3.2001.

Ärkebiskop KG Hammar
Kyrkans Hus
Sysslomansgatan 4
751 70 Uppsala.

KG Hammar -1 Palmeärendet har jag tidigare varit i kontakt med svenska kyrkan i Uppsala. Jag fick ett
vänligt svar, men kontakten förde inte vidare.

Jag återkommer nu, i Estonia-ärendet, och bifogar en del färsk text som kommer att inflyta i mitt
nyhetsbrev PALME-nytt, där jag sedan ett halvår tillbaka försöker täcka båda ärendena, Palme och Estonia.
Med växlande framgång.

Som du ser av dokumentationen har jag tillskrivit Caroline Krook i ärendet Estonia, men jag har ännu inte
fått svar. Jag har i dag också sänt detta material till Gunnar Weman, som jag för några månader sedan
sammanträffat med vid ett par små konferenser i Uppland, huvudsakligen ägnade Palme-gåtan.

Min problemformulering är ungefär denna:

Lät svenska kyrkan lura sig i fallet Estonia?

Den gången, 1994, var det inte så underligt om kyrkan trodde på den massiva ’’bevis"-samling som alla
myndigheter presenterade, ”bevis” som alltså i huvudsak gick ut på att hårt väder och ett avslitet bogvisir
var förlisningens orsak. I dag vet vi mer - om vi vill veta mer.

Jag bifogar den utfärdsbön som Caroline Krook framförde i Riddarholmskyrkan; den finns intagen i
EstLines kondoleansbroschyr (1995). När bönen lästes vet jag inte, rimligen antingen 1994 eller 1995.
Caroline Krook säger att ”vi inte ber om svar på alla frågor” - varför inte det? Varför ställer inte kyrkan,
envist och envetet - och modigt - de svåra, kontroversiella frågorna?

Ett viktigt religiöst bud - så vitt en klent engagerad förstått saken - är givetvis att vaije enskild människa
har egen vikt, eget värde. Vi får inte bunta ihop människor i klump utan måste se till vars och ens själ; min
teologi är möjligen inte perfekt. Men naturligtvis står intresset för den enskilda människan och hennes
postulerade själ centralt inom kyrkligt, evangeliskt tänkande: ecce homo, kanske.

Men när jag nu, i bifogad dokumentation, hävdar att minst fem enskilda människor, som funnits med
som omkomna i Caroline Krooks utfärdsbön, i själva verket av allt att döma aldrig omkommit utan på
skändligt vis levande trollats undan förlisningen och nu uppehåller sig på okända orter - ja då innebär ett
sådant förhållande rimligen ett hån mot både människors och kyrkors lag.

Viktigt är förstås detta: är uppgifterna korrekta? De framförs sannerligen inte bara av mig, även om den
makabra 5-personersstatistik, som jag närsluter, sammanställts endast av mig, på grundval av svåråtkomlig
statistik, okänd för (eller fördold av) svensk byråkrati. Ingen har före mig satt sig ner med dessa båda
listor, ingen har - och detta hade kunnat ske i oktober 1994! - ställt frågan: hur kan fem personer först
förklaras räddade, därefter omkomna?

Jag har tänkt tillbaka på vad jag har vetat om t ex Titanic. Kanske rådde ovisshet om vissa omkomna,
kanske hann några passagerare aldrig med olycksfartyget från New York? Det är möjligt, kanske troligt.
Men aldrig att jag hört talas om att räddade människor i efterhand försvunnit! En absurd tanke
-men i fallet Estonia kanske sanning.

Vad önskar jag då, konkret, från dig som representant för denna svenska kyrka som var statskyrka den
gången men som i dag enligt min bestämda mening har minst samma ansvar, för levande och för döda?

Jo: jag vill att du och din kyrka går in med kraft och konkretion i denna sak. Jag vill att ni ställer frågorna,
jag vill att ni granskar svaren som byråkratin kan förse er med. Jag vill att ni därefter tar ställning. För är
det så att räddade människors just absurda försvinnande i själva verket ger signalen till något mycket större?
Markerar att Estonias förlisning var avsiktligt vållad? Vad gör vi då? Vad gör du då? Vad gör dagens
svenska kyrka då?

Ja - då menar jag att de vackra och kanske ofta nödvändiga orden måste ersättas med klarspråk, klartext.
Om det är så att det aldrig var 852 som dog utan endast 847 - eller 844 - samt att det inte var 137 som
räddades utan 142 - eller 145 - ja då står vi inför ett mysterium som måste lösas. Måste lösas.

Om Caroline Krooks utfärdsbön kan likställas med en jordfästning - ja då är ju fel människor jordfästa
(jag bortser från det banala faktum att i vaije fall fem av personerna är estländare). Det makabra perspektivet

3/01:8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:26:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/2001/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free