- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 2001 /
10

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

PALME-nytt

Skärbrännarna som riktades mot Estonias Atlantlås
finns på PALME-nytts band, men ingen intresserad!

- Har du stulit bandet, Sven Anér?

13.3.2001. Bo Strömstedt -

Jag läser det du skriver om Bofors och om svenska publicistiska lakuner som växer till
ginnungagap. Jag möter samma repressiva attityder då jag försöker bevaka Palmeaffären i stort,

Estoni aaffären i stort. Ett bifogat nyhetsbrev ger ramen.

Jag går mitt in i Estonia. Jag befinner mig, som du ser i tidningen, på jakt inte efter le temps perdu men
les huit personnes perdues - et retrouvées? Har de åtta besättningsmedlemmarna i själva verket inte
omkommit utan räddats och smusslats undan? Den här storyn har stora medier i Sverige aldrig bevakat,
möjligen aldrig nämnt över huvud taget. Jag var själv mycket tveksam till de första teckeu jag såg av denna
möjligen tänkbara händelse - åtta försvunna? Sen räddade, sen försvunna igen?

Ja, du ser ungefär i tidningen hur långt jag anser mig så småningom ha hunnit. Sen satte jag mig ner, det
var nu under veckoslutet, och tänkte:

Jag ska inte stödja mig på de källor och vittnen som hittills varit kända, utan jag ska försöka gå egna
vägar, om möjligt. En gammal bra DN-metod, faktiskt. Alltså: finns andra oberoende källor kring de åtta
-t ex i Estland? Den estniska kriskommissionen hade ju klassat fem av de åtta som i högsta grad levande; vad
säger kriskommissionen i dag? Om den finns. Och eftersom det var kriskommissionen som omedelbart
lämnade över sin första lista över de räddade och de omkomna, den från den 30 september 1994, till BSN,
Baltic News Service (det är även den estniska beteckningen), så kanske BSN vet någonting i dag?

Jag slog då 118 119 (jag berättar, inte för att detta skulle vara journalistiskt svårt utan för att det är
närmast genant journalistiskt lätt) och erhöll utan vånda numret till BSN Jag ringer BNS:s växel för att
erhålla faxnumret (vilket sällan finns i utländska telefonkataloger) samt namnet på byråns chefredaktör; han
visade sig heta Ainar Ruussaar; jag faxar honom en bakgrund. På måndagen, nu i går, ringde jag Ruussaar;
vi hade ett angenämt samtal. Under vilket även framkom namnet på sekreteraren vid den estniska
kriskommissionen. Denne hette (stor reservation för stavningen!) Pojklik, och jag fick hans
telefonnummer.

En halvtimme senare hade jag haft två samtal med dessa båda angenäma VIPs - och jag var inte bara ett
antal informationer utan kanske framför allt en känsla rikare; en bestämd känsla. Nämligen, att hrr Ruussaar
och den säkerligen felstavade Pojklik var utomordentligt angenämt berörda av att en journalist från Uppsala
gjorde sig besvär att ringa upp dem och fråga om Estonia, även om det skedde på den lätt sterila engelska
som uppstår när två personer försöker enas om ett språk som är ingenderas.

Hade ingen från Sverige före mig ringt chefen för Estlands motsvarighet till TT eller till sekreteraren vid
denna estniska kriskommission som visade sig bestå av ett antal regeringsmedlemmar, latent tillsatt för alt
träda i aktion vid fara på färde, t ex en mystiskt sjunken Estonia?

De ville veta hur jag hade det med Estonia i Sverige (nåja, tackar som frågar), och de lämnade gärna egen
information: om en av de åtta som fauns kvar som ”Ok”, dvs räddad även på BNS:s andra lista, om hur det
svenska sjösäkerhetsverket lade sig i när bl a tvillingsystrarna Veide i den andra omgången nödvändigt
skulle dödförklaras, hur ett enda långt framåt och bakåt rått beträffande andrekaptenen Avo Piht - vänta, jag
hinner inte anteckna!

- Ni behöver (eller hans ”you” var nog ett du) inte anteckna, vi skickar er all dokumentation, bl a den
andra listan över ombordvarande, är adressen bara S-740 10 Almunge? Materialet kommer!

Pojklik var minst lika tillmötesgående och ville ha min mail-adress, han förvarar allt elektroniskt - hur är
adressen?

- s.aner@swipnet.se

- Bra, då hör vi av oss.

Där står saken just nu, men jag har alltså en ingång, två ingångar till denna estniska byråkrati som
tycktes mig uppvisa ett mycket gladare anlete än Gustavsson och Tidström och Meri och vad de heter på
Sahlins departement, alltid oanträffbara då de hör att frågan gäller Estonia.

Var jag landar i Tallinn vet jag förstås inte ännu. Men min poäng är den här: varför är jag uppenbarligen
den förste (åtminstone Ruussaar bekräftar detta) som över huvud taget approcherat dessa två centrala
estniska nyhetscentra, rimligen i besittning av Estoni a-information? Har ingen journalist från ett svenskt
medium farit över till Tallinn och undersökt, letat? Det verkar inte så, och jag har ingenting läst eller hört

3/01:10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:26:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/2001/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free