- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 2001 /
2

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kusligt mygel på toppnivå
kring Estonias förlisning!

Det var sommaren 1999, då jag just börjat nalkas sly och snår kring
Estonias förlisning, som jag första gången kom i kontakt med Ann-Louise
Eksborg, generaldirektör för statens haverikommission. Och redan mitt
första ärende var snårigt.

Statens haverikommission, förkortad SHK, hade anmodat den militära
underrättelsetjänsten, MUST, att analysera vissa sekvenser från undervattensfilmingen
den 2-5 december 1994 av Estonias vrak. Sekvenserna var och är dramatiska: det
handlar om två oidentifierade föremål, bland andra ”den orangegula kuben”, som har
förmodats innehålla sprängmedel. Den orangegula kuben syns tydligt på det aktuella
bildavsnittet, och nu var det alltså Ann-Louise Eksborgs tanke att MUST kunde utreda
närmare.

Det gjorde nu MUST inte alls. Efter långt dröjsmål, eftersom dessa aktörer alltid
arbetar med långa dröjsmål, meddelade MUST att de inte tänkte utreda saken eftersom
risken var stor att de ändå inte hittade något; det förhållandet att SHK lovat stå för
kostnaderna spelade ingen roll.

Med detta sena och märkligt ovilliga besked lät sig Eksborg omedelbart nöja, och hon
lade inte ut uppdraget på någon annan, möjligen civilare, instans. Så adjö till den
orangegula kuben och till ett annat, mer paketliknande föremål; var föremålen i dag
befinner sig vet ingen, och ingen verkar intresserad. Från Estonias skrov är de i varje
fall borta.

Detta är bakgrunden till det brev som Ann-Louise Eksborg den 21 juni 1999 skrev till
mig. Det är som synes ett icke-brev, dvs ett brev som säger nej till allting, nej med
många ord. Syftet med brevet är uppenbarligen att riktigt pränta in i denne okunnige
journalist Sven Anér att ingen organisation på jorden har mindre med den
internationella haverikommissionen, JAIC, att skaffa än just SHK: icke vårt bord.

Jag minns att jag, när jag fick brevet (och även det efterföljande som jag också
återger) reagerade över ointresset för en föremålsanalys, medan jag däremot inte tänkte
närmare över SHKs totala separation från JAIC; i dag har denna fråga hamnat i en helt
annan dager, där brott mot konstitution och tryckfrihet virvlar. Här breven:

1999-06-21 A 04/99

Sven Anér

740 10 ALMUNGE

Du har i ett brev daterat den 19 juni 1999 ställt vissa frågor med anknytning till
ESTONIA-utredningen. Först och främst vill jag klargöra att ESTONIA-olyckan
inte har utretts av Statens haverikommission utan av en av Estland, Finland och
Sverige särskilt upprättat gemensam haverikommission. Denna gemensamma
haverikommission upplöstes i och med att slutrapporten överlämnades till de tre
regeringarnas länder i december 1997.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:26:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/2001/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free