- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 2001 /
2

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PALME-nytt

2

Det är torsdagen den 13 september år 2001, och två dagar har gått

sedan katastrofen inträffade i USA, den katastrof som likt det grå stoftet från det
hoprasade World Trade Center dalar ner över mitt sinne.

Lena komer hem med kvällstidningarna från ICA i Alunda, och jag märker, till min
egen förvåning, att jag på några minuter skummat igenom denna Express och detta
Aftonblad som i normalfallet får minst en halvtimme av min uppmärksamhet; jag slår
ifrån mig.

Jag noterar ett gott journalistiskt arbete, och jag skakas av bilderna. En reservation: nu
när de skyldiga börjar filtreras fram saknar jag reservationerna, tveksamheten. Allt är
sanning, så här ligger det till.

Ekochefen Staffan Sonning sa den andra dagen att vi bör akta oss för färdigserverade
sanningar. Och jag förundrar mig över att USA:s resursmässigt enorma säkerhetssystem
inte i förväg upptäckte minsta varsel om en kommande internationell katastrof, inte
ifrågasatte orientaler med pilotutbildning. Är mycket av det som nu kommer fram
efterhandskonstruktion?

Vid mina besök i New York - de har inte varit många - har jag varje gång uppsökt
Battery Park nere på Manhattans sydspets och tagit den gulsvarta färjan de tjugo
minuterna till Staten Island: en lugn sjötur i en alltid hetsad stad. I Battery Park och på
färjan har jag förstås hela tiden haft World Trade Center i mitt blickfång, men jag har
aldrig varit frestad att gå dit och leka turist. Jag anser mig ha lätt klaustrofobi, och
tanken på nära halvkilometerhöga hisstrummor har inte lockat.

Nu ser jag bilderna av dem som hoppade, och jag har inte svårt att frammana bilden
av dem som fastnade, för gott.

World Trade Center, ett monstrum i stål, brann ner. Vid viss temperatur förvrids stål
och tappar all bärkraft. Var det oförutsett att denna ofantliga tvillingbyggnad kunde
rammas av flyg? Liknande händelser har inträffat tidigare, mot andra skyskrapor. Om
planen kapats kan de ju endast ha haft normal bränslemängd ombord, varför den här
olyckan borde ha kunnat förhandssimuleras. Det talas också om gas, gas som har spätt på
brandens hemska hetta. Gas? Det känns så kusligt passé. Till vad användes gas?

I några kommentarer har jämförelser dragits med Palmemord och Estonia - visst,
mycket rimliga jämförelser. Dessa stora svenska lögner, som vi svenskar sedan länge
genomskådat, har skapat en dov, dröjande svensk oro, som blir ytterligare markerad när
vår omvärld vacklar. Var finns vår tro, vår moral, efter gransknings- och
haverikommissioner?

Jag tar i detta nummer upp ett stort och i dessa dagar hyperaktuellt ämne:
ubåtsaffären. En totalt bortglömd och bortmotad svensk debattbok presenteras, liksom
Lennart Bodströms just utkomna memoarer samt direktiven till den ubåtsutredning som
tillsattes i fjol och som leds av Rolf Ekéus. I november ska denna senaste ubåtsrapport
läggas fram, och den intressanta frågan är förstås: kommer rapporten att innehålla hela
sanningen? Kommer Natokonturerna kring Hårsfjärden att klarna? Eller ska vi få ännu
en låtsasutredning, av den sort som den första ubåtskommissionen presenterade i början
av 80-talet?

Ubåtarna sluter, enligt redaktionens mening, väl an till Palme- och Estonia-affärema.
De bildar tillsammans det svenska samhällets tumör och trauma.

PALME-nytt återger dessutom Carl Bildts stolta inträdestal den 4 december 1990 i
krigsvetenskapsakademien; utanför akademiens handlingar har inte detta sublimt
lögnaktiga aktstycke någonsin presenterats så utförligt. Hur kunde Bildt bli stor
FN-medlare efter denna i ond avsikt framlagda rappakalja, med ettrigt cirklande små ryska
fantasiubåtar på sitt samvete?

En fm höst önskas, trots allt. En lugn höst?

/?A.

9/01:2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:26:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/2001/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free