Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Uggleboet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från ett af de med järngaller försedda båsen på Värmlandsdialekt.
»Ja ugglebo, det är min själ rätta namnet på detta här hotellet!»
Jag fick ej höra mera, ty i väg bar det; nu fördes vi in
i en stor sal, öfverfyld med emigranter; på flera ställen voro
här placerade stora bord, kring hvilka sutto tjänstemän. Vid
två dylika ställen fick jag göra halt och framvisa det erhållna
kortet och så iväg igen. Snart voro jag och min pojke tillika
med några andra infösta i en annan mindre sal, fullpackad med
män, kvinnor och barn, som stodo, sutto eller lågo rundt ikring
vid väggarne i rummet på sitt medförda handbagage af säckar,
bylten och handkoffertar. Alla möjliga språk talades och alla
slags nationer funnos här, t. o. m. två turkar och en arab, hvilkas
dräkter bjärt afstucko från de andras. De fleste instufvade
utgjordes dock af italienare, ungrare och rysk-polska judar, de
flesta dåligt klädda, stackars människor, ett bevis på hur de
härskande klasserna hemma i det fosterland, de lämnat, förstått
att utplundra dem. Nu på gamla dagar utsatte de sig för alla
de svårigheter, som äro förbundna med att i en främmande
världsdel söka sitt uppehälle.
Hvilket snusk och hvilken atmosfär! Här satt en moder
och såg helt förtviflad ut, omgifven af en hop barn, små och
smutsiga; där satt en annan och ömsade rent linne på en liten,
några månader gammal barnunge, som grisat ned sig. På ett
annat ställe satt eller rättare låg ett gammalt judepar;
sorgmodiga, resignerade halflågo de och skakade på sina gamla,
ärevördiga hufvuden. Här sprungo några 6 à 7-åriga små italienare
och tiggde slantar; det var ett lif och lefverne utan like. Vildast
lefde en 17-årig italiensk flicka. Hon och modern hade blifvit
skilda från fadern och maken, detta var orsaken till hennes
förtviflan. Flickan stortjöt, sprang omkring och sökte göra sig
förstådd för en hvar samt begärde råd och hjälp. Jag började
finna hela situationen allt annat än treflig. Hela tiden, för hvarje
procedur, jag måst genomgå, hade jag trott, att det skulle vara
slut och att man skulle bli fri och få aflägsna sig. Särskildt
hade jag bestämdt trott, att när vi på de två sista ställena fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
