Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En svensk lifstidsfånge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
transporterades Blixt genast till statsfängelset i Stillwater af den svenske
sheriffen (länsmannen) Holmberg. En mängd skogsarbetare, mestadels skandinaver
påstås det, hade samlat sig vid den station på vägen dit, där tågombyte sker,
för att lyncha mördaren. Han räddades emellertid af den omständigheten, att
ingen kände igen honom, förrän han väl var placerad på det andra tåget,
hvilket genast gaf sig i väg till stor förargelse för den lurade folkmassan.
Blixt sysselsättes som öfvermaskinist på straffanstalten. Jag såg honom, när
jag gjorde min rond genom fängelset. Han såg ut att vara knappt 40 år gammal,
där han stod i maskinrummet, hvarest allt var så renputsadt och blankpoleradt
och där ingenting tydde på, att man befann sig i ett fängelse. Jag såg icke
till någon vaktare där. Huruvida Blixt får sluta sina dagar på Stillwaters
straffanstalt torde vara ovisst. Folkstämningen till förmån för honom växer,
och när ännu några år gått till ända, är det ingalunda omöjligt, att han kan
bli benådad. Innan dörren till maskinrummet stängdes efter mig, kunde jag ej
låta bli att kasta en sista blick in på min stackars olycklige landsman, där
han stod och torkade en maskindel. Förbannade guld, tänkte jag, hvilken
demonisk makt har det ej öfver människorna! Nu denna lumpna sedelbundt,
hvarmed Harry Hayward den ödesdigra aftonen, nere i maskinrummet i källaren
till sin faders hus, först ingaf dig, arme man, mordiska, usla, onda tankar!
Hur ofta har ej den historien upprepats och kommer att upprepas, tills
pänningarna afskaffas! Pänningen är människans störste fiende, därför måste
den bort. Allt det usla, låga, själfviska i människonaturen framlockar den!
Den inger förakt för rätt och sanning, förnedrar och trampar ned allt
mänskligt. Den är mänsklighetens mäst infernaliske djäfvul och plågoande,
heder och vänskap, kärlek och trofasthet, ja äfven en moders ömmaste böner och
förmaningar glömmas bort för guldet. Människorna bli aldrig människor, förrän
pänningen i dess nuvarande form afskaffas. Ju mera jag tänker på allt det
onda, den kommit åstad, desto mera styrkes jag i denna min fasta tro och
öfvertygelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
