Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Konsten att ”Hänga på”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädgård med vackra träd och ett gott stycke från
gatan. De hade just slutat äta, och jag blev visad rakt
in i matsalen, vilket i och för sig själv var någonting
högst ovanligt, då vagabonder, som är nog lyckliga
att bli bjudna innanför, i regel måste äta i köket. En
gråhårig, vänlig engelsman, hans något matronlika
hustru och en vacker, livlig ung fransyska underhöll
mig medan jag åt.
Jag undrar om den unga fransyskan ännu kan
påminna sig, hur gott hon skrattade åt mig, då jag
nämnde "ett par spänn". Jag ville nämligen försöka skaffa
mig en slant av dem och bragte därför pengar på tal.
— Vad var det, ni sa? frågade hon.
— Ett par spänn, sade jag.
Och så brast hon i skratt.
— Var snäll och säg öm det igen, sade hon, när
hon skrattat ut.
— Ett par spänn, sade jag.
Och återigen kom det silverklara skrattet.
— Jag ber om ursäkt, sade hon, men vad menar ni
med det?
Jag förklarade vårt gängse slanguttryck för henne,
och antingen jag fick "ett par spänn" av henne eller
inte, det minns jag ej — men jag har ofta undrat om
det var hon eller jag som var okunnigast.
Då jag nådde stationen, fann jag till min stora
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
