Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Växande bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vill du ha lite du också? sade mannen med
piskan. Ja, ja, så kom då!
Han svängde piskan mot henne. Hennes kjolar var
långa, så han försökte inte att träffa hennes ben. Han
riktade slaget mot hennes ansikte, och hon skyddade
det så gott hon kunde med händer och armar, medan
hon böjde fram huvudet mellan de magra axlarna och
lät slagen regna ned över skuldror och armar.
Hjältemodiga mor! Hon visste mycket väl vad hon gjorde.
Pojken sprang, fortfarande skrikande, bort till vagnarna.
Och under hela tiden låg de fyra männen bredvid
mig och såg på. Men de rörde sig inte, och jag
tillstår, ja, och det utan att blygas, att inte heller jag
rörde mig, fastän mitt förnuft måste kämpa en hård
kamp mot min naturliga instinkt, som manade mig att
stå upp och lägga mig emellan. Jag kände livet. Vad
kunde det gagna kvinnan eller mig, att jag lät piska
mig till döds av fem män där på vallen vid
Susquehanna? Jag har en gång sett én man bli hängd, och
ehuru hela min själ gjorde motstånd däremot, kom inte
ett ord över mina läppar. Om jag hade protesterat,
hade jag antagligen fått huvudskålen krossad med
kolven av en revolver, ty det var lagen som befallde
att mannen skulle hängas. Och här, i detta
zigenar-band, var det lagen som påbjöd, att denna kvinna
skulle piskas.
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
