Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Järnvägens farande svenner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lugnt och gott och tillbragte en underbar natt. Jag
var inte vaken en enda gång.
På morgonen snöade det fortfarande. Medan jag
var ute för att skaffa mig lite frukost, gick jag miste
om ett godståg. Senare på dagen högg jag två andra
godståg men blev kastad av dem bägge. Det snöade
nu mer än någonsin, men i skymningen for jag vidare
i första blindvagnen på det genomgående tåget. Då
jag hoppade upp på blindyagen från ena sidan,
hoppade någon annan upp från andra sidan. Det var
pojken, som hade rymt från Oregon.
Men att färdas på första blindvagnen i ett
snabbgående godståg i våldsam snöstorm är ingen
nöjesresa. Vinden går rak genom en, slår mot framsidan
av vagnen och kommer tillbaka igen. Då vi stannade
första gången och mörkret hade inträtt, gick jag längre
fram och intervjuade eldaren. Jag erbjöd mig att
skyffla kol, tills vi kom till den station, där han skulle
bli avlöst — det var Rawlins — och han tog emot mitt
erbjudande. Mitt arbete bestod i att stå ute på
tendern i snön, krossa kolstyckena med en slägga och
sedan skyffla dem in till honom. Men eftersom jag
inte behövde arbeta hela tiden, kunde jag emellanåt
gå in till honom och värma mig.
— Hör på, sade jag till eldaren, under min första
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
