Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Järnvägens farande svenner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rast, det ligger en liten pojkvasker därborta på första
blindvagnen. Han fryser ordentligt.
Förarhytterna på Union-Pacificbanans lokomotiv
är ganska rymliga, och vi stoppade in pojken i ett
varmt hörn framför eldarens plats, där han genast föll
i sömn. Vid midnatt kom vi till Rawlins. Snön föll
tätare än någonsin förr. Här skulle lokomotivet föras
under tak, och det skulle komma ett annat lokomotiv
i stället. Då tåget stannade, sprang jag ned från
lokomotivet och rakt i armarna på en storväxt man i stor
överrock. Han började fråga ut mig, och jag var inte
sen att fråga, vem han var. Han var inte heller sen
att upplysa mig om att han var sheriff i staden. Jag
drog in tentaklerna, hörde på honom och svarade.
Då började han beskriva den lille pojken, som
fortfarande låg och sov därinne. Jag satte mig raskt in
i situationen. Det var klart att familjen var på spår
efter pojken, och sheriffen hade mottagit telegrafiska
instruktioner från Oregon. Jo, jag hade sett pojken.
Jag hade träffat honom första gången i Ogden. Daton
passade med den som sheriffen hade fått. Men pojken
var ännu ett stycke efter på linjen, ty han hade blivit
kastad av från just detta genomgående tåget, då det
körde ut från Rock Springs. Och under hela tiden bad
jag för mig själv, $tt pojken inte måtte vakna och
uppträda på skådeplatsen och fördärva alltsammans.
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
